Titt som tätt titulerar jag mig själv som sexnegativ. Främst handlar detta som att positionera mig mot så kallat ”sexpositiva” eller ”sexliberaler” som tycker att (verkar det som i alla fall) sex generellt är en bra och trevlig grej. Dessa personer brukar ofta prata om hur viktigt det är med konsensus, men det finns en idé om att så länge ”konsensus” råder så är sex någonting bra och frigörande (vissa tycker ju att det råder konsensus vid prostitution så det säger väl en del). Och ja, det är väl en förhållandevis rimlig hållning i jämförelse till måna andra (folk tycker ju helt knäppa saker om sex), men den är väldigt ytlig. Det finns ingen djupare analys eller kritik av sexualitet så som den tar sig uttryck, snarare nöjer en sig med att definiera några situationer som inte är okej (generellt ickekonsensuella) och låter allting annat bero. Jag tycker dock att det är viktigt att göra en radikal analys av sexualiteten i detta samhälle.
Det råder ett slags sextvång i samhället. Vi lär oss att sex är någonting viktigt som en ska ägna sig åt, att ”sex” är en alldeles speciell typ av intimitet som en inte kan gå miste om och så vidare och så vidare. Ett bra exempel på detta är dessa jävla F!-tröjor där det står ”Feminister har bättre sex”. Som om alla feminister har sex eller vill ha sex, som om ”bättre sex” var något slags mål med saker och ting och så vidare. Tänk er en tröja där det stod ”feminister har inte sex”, det skulle troligen uppfattas som oerhört moraliserande. Varför anses det inte vara det när en gör samma generaliserande åt andra hållet? (läs grymt inlägg om detta här)
Jag är sexnegativ på flera sätt. Dels så är jag av uppfattningen att den absoluta majoriteten av allt sex som äger rum inte är ömsesidigt. Jag menar att patriarkatet har satt sina klor så djupt om sexualiteten att det är väldigt svårt att frigöra ”sex” från patriarkala strukturer. Det finns alltid en stor risk för gränsöverskridande beteende i sexuella sammanhang, helt enkelt för att det är så vår sexualitet är socialt konstruerad. Därför tycker jag inte att sex är något en ska syssla med om en inte är väldigt säker på vad en gör. Det är viktigt att lära sig att känna in sina egna och andras sexuella gränser innan en börjar ha den formen av intimitet, men detta är något som det extremt sällan ges utrymme till eftersom hela konceptet ”sex” är omgärdat med en oerhört stor stress.
Jag tror inte heller att det finns något reellt behov av att titulera sig som ”sexpositiv” i ett samhälle som är såpass sexfixerat som idag. Det vilar på en slags idé om den förtryckts sexualiteten. Jag tror förvisso också att sexualiteten är förtryckt, men inte förtryckt som i nertryckt utan förtryckt som i formad. Jag tror att vår sexualitet är formad efter patriarkala normer. Detta är viktigt att prata om, men det görs inte genom att bara vitt och brett prata om och avdramatisera alla former av sexuella praktiker och vara ”sexpositiv” i största allmänhet. Istället bör vi prata om hur vår sexualitet har formats av patriarkatet, både ”positivt” och ”negativt”, alltså vilka delar har tryckts bort och vilka har skapats i dessa ställe? Jag tänker bland annat på hur den obligatoriska heterosexualiteten gör att en som kvinna inte ser den erotiska potentialen i relationer med andra kvinnor, eftersom en är så inställd på att få bekräftelse och kärlek från män.
Sedan vänder jag mig också emot idén om att ”sex” liksom ”är” någonting eget. Jag tror att det är en patriarkal grej att dela in olika former av intimitet i ”sex” och annat, och såklart även rangordna dessa (sex står överst). ”Sex” ska vara en av de mest intima grejerna en kan syssla med, men jag uppfattar ofta ”sex” som ”en mycket ensam upplevelse”, mycket mer alienerad och inåtvänd än att till exempel kramas, hångla och så vidare. Det finns en föreställning om att olika typer av intimitet liksom ska leda fram till slutmålet, ”sex”, och denna idé tror jag är ett resultat av denna uppdelning och rangordning. Jag tror att den här idén gör det väldigt mycket svårare för människor att ha olika typer av intimitet med varandra och njuta av den, eftersom idén om ”sex” lägger på en massa press hela tiden. Själv har jag ofta upplevt detta, att närhet blir problematiskt eftersom jag eller min partner har en förväntan om att det ska leda till mer, att det blir en väldigt stor press i det som gör det svårt att slappna av eller njuta av det som är eftersom det liksom alltid bara är ett steg till det här ”sex” som är så himla bra och viktigt.
För mig är det viktigt att alla människor får utforska sin egen sexualitet, men det är inte nödvändigtvis samma sak som att ha sex. Snarare kan motsatsen råda, alltså att om en har mycket sex som inte är på ens egna villkor så kan det bli svårare att hitta sin ”egen” sexualitet. ”Sexualitet” för mig handlar inte bara om typ ”vad en tänder på”, utan snarare var ens gränser går, vad en är bekväm med för slags beröring och så vidare. Detta gäller inte bara vid ”sex” utan vid alla former av intimitet och sociala samvaro med andra. Detta skulle jag vilja att vi pratade mer om, istället för det tal som ofta finns bland sexliberaler där allt sex liksom ses som frigörande om det råder ”konsensus” och en inte i grunden ifrågasätter några sexuella normer utan mest bryr sig om att folk inte ska ”moralisera” (som det brukar kallas när folk ifrågasätter normer). Jag vet inte hur de som kallar sig ”sexpositiva” generellt ser på detta, men detta är skälet till att jag tycker att det är ett väldigt problematiskt begrepp.
Åh tack för detta inlägg. Jag är så sjukt trött på hur sex framställs idag, som om det vore nåt awesome precis alla vill syssla med. Det sägs ju dessutom vara ett grundläggande mänskligt behov, precis som typ mat. En sån sjukt stor självuppfyllande myt att alla vill ha sex.
Intressant. Jag skulle definitivt kategorisera mig som sexstressad, iaf i den situation där jag befinner mig nu (inte nöjd med mitt sexliv). Det är jobbigt att erkänna för mig själv att jag är missnöjd och det tar emot att skriva det här. Dels för att det känns som ett misslyckande, dels för att jag inte vet på vilket sätt jag ska ta tag i situationen alternativt acceptera den som den är, och dels för att jag är avundsjuk på alla andra som jag inbillar mig har det fantastiskt.
Alltså, känner inte igen mig i analysen av ”sexliberala sexpositiva”, men vet precis vilka du menar, de som så himla värnar kvinnors rätt att vika ut sig men blir eww när andras sexliv inte passar deras idéer. Typ när fula människor har sex. Eller när man har jämställt sex. Eller när man ska hålla på med att snacka samtycke. Då är det minsann inte liberalt längre.
Det är kul för att jag tror att vi har mycket gemensamma tankar fast för dig blir det ”sexnegativt” och för mig ”sexpositivt”. För jag upplever att vi lever i ett sexnegativt samhälle, det är liksom en del av samhällsstrukturen, normerna och värderingarna. Och det förstör mycket.
För mig handlar sexpositivitet om att ta sex på allvar. Att inte se det som en lustig grej utanför det övriga livet, samhället, politiken etc. Att erkänna bredden som finns i sexualiteten, sexet och sexologin, att sexualitet är nåt som finns på alla nivåer, från individ till samhälle. Att både inse sexualitetens koppling till t ex familj eller feminism OCH att se sexualitet som ett ämne/en aktivitet som I SIG förtjänar att behandlas med respekt.
För mig som fokuserar på sexualiteten i min professionella inriktning och fritidsnördighet blir det uppenbart att vi inte lever i ett samhälle där sex får ta särskilt mycket plats. Kolla en tidskriftsdisk, kolla en bokhandel, kolla teve – det finns å himla mycket mer om inredning än om sex. Det finns väldigt snäva ramar över på exakt vilket sätt en förväntas vara intresserad av sex. Det stänger ute både dem som inte tycker sex är intressant öht, och dem som tycker sex är väldigt intressant och prioriterar det.
Så vi har ju väldigt mycket gemensamt om man stapplar upp vilka åsikterna är.
För mig blir ”sexpositiv” ett ord jag känner ett behov av och jag känner mig hemma i. För mig innebär det att erkänna sex/sexualitet som någonting viktigt, intressant, och värdigt att tas på allvar. Inte för varje individ hela tiden, men på ett sätt som dagens samhälle inte alls gör.
Jag tycker ”sexnegativ” är ett tydligt statement, och det besitter dessutom en befriande kraft som inte inryms i ”sexpositiv”. Att vara sexnegativ är i princip förbjudet, eufemismen sexpositiv känns bara som en förlängning av sexhetsen. Som om en rättar sig efter dess villkor. För övrigt kan det ju hända att en inte är sexpositiv eftersom en inte intresserar sig för sexuell praktik, och inte tycker att det är varken viktigt eller intressant, och då är ordet verkligen missvisande.
Jag personligen tycker det ryms störtmycket kraft i sexpositivt. För jag uppfattar inte alls att vi lever i ett samhälle där sex ses som ett mångsidigt, intressant, och potentiellt kraftfullt fenomen. Jag uppfattar att vi lever i ett samhälle där sex får synas om det sker under väldigt snäva omständigheter, och ett samhälle där sex i sig inte värderas särskilt högt. Jag har satsat mycket av min tid på sexualitet som sex och relationsinriktad psykolog som nu läser master i sexologi. Jag tycker absolut inte att alla ska behöva vara så intresserade av sex som jag, varken akademiskt eller privat, men jag tycker verkligen att det i sex ska ses som ett ämne som rimligen får tas på minst lika stort allvar.
Jag skulle inte se en person som för egen del inte tycker sex är viktigt och intressant som sexnegativ. En person som ser på sex som objektivt ointressant och oviktigt trams i största allmänhet tycker jag kan kallas sexnegativ.
På sätt och vis, som jag ser det, är det två skilda företeelser, att vara sexnegativ kontra sexpositiv. När Fanny beskriver sexnegativitet skriver hon bla att fokus förflyttas från sex till en annan typ av intimitet. Att sex inte behöver vara ändamålet. Sexpositivitet kan förvisso handla om synen på sex men indikerar väl ändå att sexuellt umgänge äger rum(?), om än på ett schysst och jämställt sätt (i den mån det är möjligt i ett samhälle färgat av patriarkala normer). Ordet sexnegativ öppnar upp för valmöjligheten att avstå sex. Hos mig väcker sexpositiv konnotationer till ”Du ska ha sex, men det ska kännas bra för båda” vilket ju är fint, men snävt, eftersom det fortfarande fordrar att sex äger rum. Att få till att det känns bra för båda/alla är ju dessutom bara det ett utopiskt projekt. Ej alla förunnat. Men begreppet sexnegativ anser jag även rymmer viljan att ha sex, men kanske, att en sätter sex i andra rummet, inte låter det uppta så mycket tankekraft eller energi, som sexpositiv indikerar. Det kan ändå vara meckigt att få till en jämlik positiv upplevelse. Det kräver lite engagemang, eftersom det är så lätt att falla rakt in i inrotade roller. Att vara sexnegativ framstår lite mer tillbakalutat. Lite mindre kravfyllt. Tycker jag.
Jag har lite svårt att fatta hur du tycker att ”sexnegativ” kan rymma viljan att ha sex, medan ”sexpositiv” betyder ”du ska ha sex”. Men visst, det är inte etablerade väldefinierade begrepp.
Ja, det är alltså bara mina konnotationer jag pratar om. Sexpositiv rymmer säkert också alternativet att avstå från sex, i bemärkelsen att en bara bör göra det som känns bra för en själv etc. Men jag kan inte riktigt undgå detta att ordet sexpositiv lägger (kanske destruktiv) tonvikt vid det som Fanny skriver; att ”konsensus” råder kring att sex är någonting bra och frigörande. (fortfarande min personliga åsikt och ingen vedertagen sanning)
Jag håller med Tanja i att den typen av ”sexpositivitet” som råder generellt i samhället snarare handlar om sexhets och mycket snäva normer för hur sex ska vara, kännas, vilka som har sex osv i all oändlighet. För mig att det snarare en mycket sexnegativ inställning till sex. Jag skulle också kalla mig sexpositiv, då sex för mig är alla möjliga typer av inställningar och uttryck till sex och det är ingen av dem som kan uppfattas som ”konstig”, ”ovanlig” eller ”onaturlig”. Att inte ha sex eller att inte vilja ha sex är inget konstigt eller ”fel”. Att tycka att kramar och hångel är viktigare och mysigare än sex är inte konstigt heller. En gör det en själv vill, och mår bra av. Jag har själv haft perioder i mitt liv där jag mådde bättre av att bara kramas, andra perioder har jag velat ha sex oftare. Inga konstigheter.
Naturligtvis ska jag se problem med en alltför liberal hållning till sex, prostitution och sextrafficking t.ex. För mig ska sex främst vara ett uttryck av konsensus, samtycke och lust till sex, vilket jag INTE tycker att prostitution är.
Däremot känner jag mig lite ambivalent till det som Fanny benämner som patriarkalt sex. Jag råkar nämligen ibland tända på det som i dagligt tal brukar kallas för ”dominanssex”, och då mannen är den dominanta. Det tog tid för mig att acceptera den sidan av mig, då jag alltid såg mig själv som en tjej/kvinna som visste vad hon ville osv, Hur kan jag tända på en sådan förnedrande behandling?? Det fanns stunder jag t.o.m. mådde dåligt över det och skämdes. Nu med min mer sexpositiva inställning så har jag en snällare attityd till min egen sexualitet och har blivit mycket bättre på att acceptera den, och då även lyssna på det jag själv vill.
Nu blev det mycket text, men jag hoppas du förstår min poäng. 🙂 Jag tycker youtubaren Laci Green är fantastisk, hon pratar mycket om sexpositivitet och vilka uttryck sex kan ta sig osv. Kolla in för att veta mer vetja! Hennes kanal på youtube heter lacigreen. Hon pratar bl.a. om asexualitet, transsexualism, rape culture, slut shaming och nyligen la hon upp en video om varför hon är feminist.
Tycker inte en behöver skämmas för att en gillar dominans. När jag skriver faller in i inrotade roller menar jag den procenten som inte uppskattar den typen av ”rollfördelning”, men som inordnar sig ändå eftersom det är så det bör se ut. Det är lätt att underordna sig bara för att. Inte för att en gillar det. Om en gillar dominans är det givetvis så det ska vara. Men jag tänker fortfarande att det finns en differens mellan sexnegativ och sexpositiv och att de syftar till olika saker. Sedan förstår jag ”s” som skriver att hen är asexuell och varken identifierar sig som sexnegativ eller sexpositiv. Ingen av begreppen är särskilt lämpade för att beskriva asexualitet.
Kollar upp Laci Green, tack!
JAAA
Ja, bra! Jag har ganska litet sexbehov. För tillfället har jag ingen sexpartner (varken KK eller romantiskt förhållande) men är väldigt nöjd med livet. Tyvärr blir det ibland så att jag känner mig tråkig enbart pga det faktum att jag nästan inte har sex alls nuförtiden (inte för att jag lider av det, utan mer för att en liksom ”ska ha sex” och folk som har mycket sex framställs som så himla frigjorda, harmoniska och avslappnade, och det låter ju väldigt positivt). Nuförtiden ägnar jag mig hellre åt typ vänner, plugg, musicerande eller att läsa böcker. Det låter ju på sätt och vis sjukt tråkigt och jag vill inte vara tråkig… Så tack för det här inlägget!
TACK!!
Herregud vad jag känner igen mig i den här texten.
Du satte ord på många av mina tankar.
Tack.
Svarsinlägg =) http://ablativ.blogspot.se/2014/05/och-nar-jag-sager-sexpositiv.html
Vill tipsa om radtransfems följetong The Ethical Prude: Imagining An Authentic Sex-Negative Feminism; jag minns inte om du skrivit om henne innan.
Hon skriver om hur utgångspunkten ”sex is nice”, som det står i The Ethical Slut, ”create[s] space for every sexual possibility except for one: the possibility to consider whether sex may not be nice”; hur det upprätthåller våldtäktskulturen, och döljer de maktskillnader som finns i ”vanliga”, samtyckessamlag, samtidigt som dessa maktskillnader erotiseras.
radtransfem.wordpress.com/2012/02/29/the-ethical-prude-imagining-an-authentic-sex-negative-feminism/
Som asexuell känner jag mig varken sexpositiv eller sexnegativ – sex är helt enkelt ingenting av betydelse för mig. Men det är ju inget en får tycka i det här jävla landet ;). Håller verkligen med om att det finns en konstant press att en ska vara sexuell (men också att vara sexuell på ”rätt sätt” – samhället är ju bara sexpositivt i mycket snäv mening).
Den vanligaste reaktionen från folk när jag ”kommit ut” som asexuell (undviker att göra det pga dåliga erfarenheter) är ”asexualitet finns inte”. Och sedan börjar den andra personen förklara för mig att den läggning jag just sagt att jag har inte finns ”på riktigt” utan bara är inbillning, och om någon ändå tror sig vara asexuell så beror det på 1. sexuell hämning 2. obearbetade upplevelser av sexövergrepp 3. en har inte träffat ”den rätte”. Sedan kommer ofta en flod av enormt privata frågor om mina sexerfarenheter – alltid ställda med attityden att den andra personen ska ”avslöja” att min asexualitet bara är inbillning. Som sagt, jag berättar sällan för någon att jag är asexuell…..
Håller med om att som asexuell inte riktigt kunna sålla sig till varken sexpositiva eller sexnegativa. Jag tycker det Fanny skriver är asviktigt, speciellt om rangordning av olika sorters intimitet (vilka i allra högsta grad berör asexuella med intresse för annan intimitet än sex), men att jag inte riktigt kan välja att kalla mig nexnegativ då okunskapen om asexualitet är så stor och att folk då skulle tolka min asexualitet som att jag är emot sex, att jag inte har sex är självvalt. Vilket ju inte alls stämmer. Så ja… har funderat på detta. Vill liksom kunna göra ett sånt tydligt och kraftfullt statement mot sexhetsen, utan att folk tror att jag har väljer att inte ha sex.
Älskar det här inlägget. Jag kommer ihåg att jag i något sammanhang där sexuell frigörelse diskuterades skrev att sexuell frigörelse lika gärna kan handla om att avstå från sex. Folk höll inte med kan jag säga. Jag fick talat om för mig att sex är något naturligt som alla behöver och vill man inte ha det så ofta så är det något fel på en eller på relationen och man bör söka hjälp. Jaha ja.
Måste säga att det är fantastiskt skönt att läsa denna text. Har umgåtts med liknande tankar under många år och kan känna stor skepsis inför all sexpositivitet som en ska köpa för att vara ”skön” och ”avslappnad”. Tack för ett välskrivet inlägg.
Ja, detta krav på att vara ”skön” är ju bland det värsta.
Jo, allt som oftast känns det som att vara ”skön” kokar ner till att göra våld på sina egna gränser. Så jag säger vänligt men bestämt nej, numera.
Känner bara att jag måste tipsa om en bok som faktiskt förändrade mitt sex… Inte för att jag tog till mig hela konceptet men den förändrade min inställning vilket gjorde att jag efter tio år av ok sex äntligen har väldigt bra, härligt sex. Boken är ibland rätt livmoderfeministisk vilket kan va lite irriterande men om man som jag hade ideer om hur sex ska gå till byggd på ideer som inte va mina egna, var den här boken befriande för mig. Sexnegativ eller -positiv, jag vet inte, önskar bara att alla får ut så mycket av livet som möjligt, hur, med vem eller om man gillar att ligga. Så boken heter: The Heart of Tantric Sex, Diana Richardson. ( och låt er inte skrämmas av tantra grejen, det är ju typ bara ett gammalt ord för mindfulness, vilket är ett modernt ord för att vara närvarande, i sig själv och med andra).
Den här diskussionen gör mig både intresserad och frustrerad. Jag tror att det kan handla om olika verklighetsbeskrivningar från början. Mycket i ditt inlägg håller jag med helt om, men drar ändå slutsatsen att jag är mera sexpositiv än sexnegativ.
För mig handlar sexpositivism om att försöka plocka bort alla dryga och jobbiga normer från sexualiteten, så att den blir nice och schysst och skön. Innan jag började dekonstruera vad i sex som gjorde mig obekväm hade jag sjukt mycket dåligt sex, ofta just ensamt och på vad som kändes som killens villkor. För mig har det varit en förutsättning för att skaffa ett sexliv som jag är mera nöjd med, att inse att jag gillar sex men inte en massa av normerna som kommer med det.
Upplever också att ju mer jag avdramatiserar själva sexet, desto mindre skillnad blir det på olika sorters intimitet. Så, ju mer fokus jag lägger på att se till att sex är otvunget, trevligt och befriande, desto mer tid kan jag lägga på att hångla, kramas, gosa och inte behöva stressa över att snart behöva ta ställning till ifall jag vill ligga eller inte. Det är awesome.
Bara det att så många sexpositiva verkar vara okej med prostitution får mig att ta starkt avstånd från det begreppet.
Måste säga att komentarerna här får mej att fundera om det kan vara så att de som väljer att kalla sej sexpositiva inte har växt upp med samma sex-press som de som kallar sej sexnegativa? Jag kännde en sån lättnad när jag först läste ordet ”sexnegativ” här i bloggen för säkert över ett år sen, vet inte om jag skulle identifiera mej som det längre men de känns ialla fall långt mycket tryggate än ”sexpositiv” som, vad än det är meningen det ska betyda, nästan alltid kommer med tvång och sexstress! Kanske inte för de som är bekväma i sin egen mening av ordet men definitivt i media och i hur folk som är sexpositiva ofta uttrycker sej, tyvärr.. Så ja, jag undrar om skillnaden där är hur utsatt en är/känner att en är?
Tycker annars sammhället i allmänhet har en äcklig syn på sex.. lite ” tag nu och unna dej all den här förnedringen som vi har sakt du ska gilla, men absolut inget av det du egentligen vill ha, va girig du är!”..
Bra inlägg annars, känner ännu en sån befrielse vid varje sexnegativt blogginlägg!
Oh yes, haha hallelulja. Dina inlägg är alltid så spot on.
Sex är ett jäkla skådespel, lika mycket teater som i vardagen trots att man i teorin då skall vara utblottad och naturlig. Haha, vilken bullshit. Skulle lika gärna kunna stå och snacka med den här mannen på stan som att ligga med honom i all min nakenhet. Det är du och han mot varandra och ni ska spela era roller. Fyfan.
Jag ser ett stort problem i att folks inställning är väldigt olika i ord respektive handling. Alla vill uttrycka sig sexuellt frigjorda hela tiden, men när det väl blir fysiskt så är många människor så pryda och nojiga. Det blir sånt hyckleri när sex ska vara något som ”alla ska få uppleva” men sedan ska det ändå vara så skamligt och speciellt.
Jag är sexpositiv på det viset att jag tycker att sex inte ska behöva vara en big deal, men då människor fortfarande envisas med att göra det så svårt för varandra tappar jag lusten att ens försöka, så då kan jag helt plötligt ses som sexnegativ på samma gång.
Det är svårt när man av omvärlden ses som patetisk för att man inte får ligga men även ses som patetisk om man inte är tillräckligt restriktiv med vem man ligger med.