Fan vad irriterad jag blir på alla som anlägger ”varför bryr vi oss när det händer i Norge men inte i Afrika”-perspektivet på det som har skett. Vissa försöker få det till att det handlar om att vi har lättare att känns medlidande med folk som har ungefär samma hudfärg och klädstil som vi har.
Anledningen till att detta berör mer än vad någon avlägsen afrikansk bys hungersnöd gör är för att det ger oss insikten om att det kan ske även här, i Sverige. Det är klart som fan att det angår oss mer om ett land med liknande, ekonomiska, geografiska och kulturella förutsättningar drabbas än om ett land som har en helt annan politik och kultur gör det.
Och det är inget konstigt i det och det är inget man borde skämmas för. Faktiskt. För det här är ju en varningssignal om vad som kan tänkas komma till Sverige, inget abstrakt som händer andra.
Jag är helt övertygad om att vi hade kunnat känna med Norge även om varenda en där hade varit svart för våra likheter sträcker sig över hudfärgen. Det handlar om förutsättningar, och olika länder har olika förutsättningar. Det är olika lätt att tänka att vi hade kunnat vara med om samma sak.
Iden om att vi ska bry oss precis lika mycket om alla människor är absurd. Vi kan omöjligt bry oss om allt som sker i världens alla hörn och då är det rimligt att bry sig om det som ligger närmast, som man kanske kan göra något åt eller i alla fall hindra att det upprepas igen. Det som berör ens vardag mest.
Och det här berör vår vardag. Visst skulle man kunna hävda att även den stundande svältkatastrofen i Afrika berör vår vardag eftersom vi kan tänkas vara medskyldiga på något sätt, men den kommer inte drabba oss. Det samhällsklimat som det här är ett symptom på kan däremot drabba oss.
Jag angriper ju detta i mitt senaste inlägg, dock har jag inte utgått från att det handlar om hudfärgen specifikt så om du fick tankarna på detta dels av mitt inlägg så är det åtminstone inte syftet. Jag talar om vita för enkelhetens skull då människorna i dom närliggande länderna är vita (samt att även det perspektivet finns, det är ex. mer synd om asiater än afrikaner så det är inte falskt att många bryr sig mer om ’offren’ delar samma hudfärg).
”Anledningen till att detta berör mer än vad någon avlägsen afrikansk bys hungersnöd gör är för att det ger oss insikten om att det kan ske även här, i Sverige” Det är också denna anledning som jag främst tror påverkar, men jag tycker att den är beklämmande just eftersom den styrker att det är svårt för en människa att bry sig om man inte kan föreställa sig att EN SJÄLV drabbas. Också beklämmande eftersom vi glömmer bort att vi är delaktiga vad gäller misären i andra länder längre bort. Då blir det som om allt handlar om att man ska sörja för att det kunde drabba en själv, men man ska ignorera för att man själv är skyldig.
”Vi kan omöjligt bry oss om allt som sker i världens alla hörn och då är det rimligt att bry sig om det som ligger närmast, som man kanske kan göra något åt eller i alla fall hindra att det upprepas igen. Det som berör ens vardag mest.” Jag förstår hur du menar, samtidigt så förstår jag inte att vad som har skett i Norge berör vår vardag mest. Vår vardag är ju som sagt en anledning till miserabla vardagar långt borta, som du ju nämner.. Givetvis kommer detta också att drabba oss (fast är det först då man ska reagera?). Med anledning av obalansen på klotet kommer det att tippa. Det är sådant som händer då balans inte finns. Det tippar. Då drabbas även vi.
Vill man se det ur ett oerhört förenklat perspektiv kan vi använde detta som exempel på tippandet, även om det kanske inte är korrekt men skulle kunna vara.
– Vi lever gott på bekostnad av större delen av världens befolkning, exempelvis afrikaner.
– Människor flyr dåliga förhållanden för att söka trygghet & gott liv i exmpelvis Skandinavien.
– Människors upprörs över tillströmningen av invandrare. Kulturkrockar, osäkerhet på varandra & motsättningar leder i vissa fall till extremitet..
– ..& extremitet leder i vissa fall till våldsdåd. PANG. Nära på 100 norrmän döda.
Det kallar jag att drabba ’oss’.
Det som fick mig på tankarna i detta inlägg var underbaraclaras inlägg om saken, så du behöver inte känna dig träffad. Du har absolut rätt i sak och man måste kunna se orättvisor världen över, det tycker jag. Däremot tycker jag inte om den här tendensen som finns att skuldbelägga folk så fort dem bryr sig om något och inte om något annat som egentligen är likvärdigt på skalan.
Bra, jag vill inte ha uttryckt mig allt för otydligt! 🙂 Har inte sett hennes inläggmen blev nyfiken nu, lär kolla upp.
Jag förstår också att det inte går att bry sig om allt, & det är verkligen bedrövligt om någon tjafsar med en ’brydd’ med ”Varför är du vegetarian? Varför bryr du dig inte om svältande människor istället?” eftersom det ju blir en himla konstig process i världsförändringen om alla ska fokusera på EN sak i taget för att man har röstat fram att det är den saken som betyder mest. Jag tror mycket på att var & en kämpar med det dom känner glöden för.
Vad gäller detta är jag dock ledsen över upplevelsen av hur majoriteten människor sopar sin egen skuld under mattan, om du förstår.
Det var egentligen inte så spännande, bara lite allmänt tjafs om sorg osv.
Alltså, jag tycker att man kan analysera och vilja förbättre världen utan att för den sakens skulle bli sådär otroligt känslomässigt involverad. Jag menar ju inte att vi ska strunta i länder som ligger längre bort, bara att man kanske inte blir lika direkt emotionellt berörd av det som sker där. Men man ska såklart alltid kämpa för att göra världen till en bättre plats, för alla.
håller med, det är så vi är funtade. Jag blir mer påverkad om min mamma dör än min granne. om en tjej blir våldtagen i mitt kvarter eller i paris. Har inget med rasism att göra. Närhet och identifikation.
Jag måste säga att jag blir ganska väldigt berörd av båda, men sen är jag också medveten om att det antagligen beror på att jag som yngre bott i Kenya. Skulle jag få chansen hade jag hoppat på första flyget dit för att hjälpa till. Men det är faktiskt inte ett dugg konstigt att man berörs extra av sådant som ligger en nära om hjärtat!
Det som hände på Utöja berör mig mycket eftersom jag varit en ung politisk aktiv som varit på läger så jag kan ju sätta mig in i hur det hade varit om det hade hänt en sån grej då.
Om du har bott där har det ju verkligen sin förklaring.
Alltså, det är ju inte så att jag inte bryr mig om vad som sker där och jag tycker absolut att det system som leder till den typen av missförhållanden måste bekämpas. Däremot blir jag inte alls lika känslomässigt involverad just eftersom jag inte kan relatera till det på samma sätt.
Och det är ju helt naturligt!
Bra skrivet och jag håller definitivt med dig. Jag retar mig faktiskt oerhört mycket på alla som gnäller om ”varför får inte de som dör i mellanöstern flaggor på facebook”. De kan ju starta sådant istället för att gnälla på andra som gör bra initiativ.
Sen handlar det ju om närheten också, precis som du skriver. Det är läskigare då det är nära.
Men precis. Som folk som ska klaga på att bloggare skriver om oviktiga saker. Starta en egen blogg då!
Jag håller helt och hållet med dig.
Bra skrivet Fanny. Som vanligt. Har också hört uttalanden där man har valt att jämföra tragedierna med varandra. Jag tänker att detta är tragedier som inte går att jämföra. Att påstå att den ena tragedin är större än den andra, skulle vara att bagatellisera en sorg.