När jag kritiserar ”krossa jantelagen”-tänket så menar jag inte att folk ska gå omkring och må dåligt, det är bra att folk tycker de är snygga och bra på saker. Problemet uppstår när folk börjar tänka likadant kring sina åsikter. Det finns ett åsiktsklimat idag som handlar väldigt mycket om att roffa åt sig utrymme och att den som tycker högst tycker bäst. Ibland hör man även folk svara på eventuell kritik med att vi faktiskt har åsiktsfrihet och man får tycka vad man vill.
Det är sant och det är jättebra. Jag tycker såklart inte att vi ska leva i någon jävla diktatur. Men grejen är den att trots yttrande- och åsiktsfriheten så har man ett ansvar för vad man säger och tycker. Om man ska gå omkring och ha åsikter och dessutom göra en grej av det på ens blogg så borde man också kunna ta till sig kritik för ens åsikter.
Varför då undrar många. Jo, för att åsikter inte ät något man föds med utan något man skaffar sig under lång tid. Man får dem från föräldrar och media och sina vänner. Således kan man inte bar säga att ”såhär tycker du och såhär tycker jag” som om det låg i själva ens person att ha just den här åsikten, och det kan ingen göra något åt.
Alla åsikter är inte heller ”bara” åsikter. Att blått är en fin färg eller att djurgården är det bästa laget är typiska helt ofarliga åsikter, att alla muslimer är våldsbejakande extremister är inte en ofarlig åsikt. Vissa åsikter leder till vissa resultat. Vad man röstar på i val får konsekvenser, vilka ord man använder får konsekvenser. Därför tycker jag att det är var och ens skyldighet att revidera sina åsikter då och då, speciellt om man stöter på mycket kritik.
Därför blir jag så jävla irriterad på all bloggare som har sina åsikter som någon slags accessoar. Typ såhär: ”Hej, jag är en ung driftig tjej/kille som inte är rädd för att säga vad jag tycker”. Detta utan att de har någon som helst kapacitet att argumentera för dessa åsikter, utom då möjligtvis argumentet att vi har åsiktsfrihet i det här landet.
bra! du reder så ofta ut det fint 🙂
för många verkar det räcka att ”amen jag tycker så!” och så är man en sån som ”inte är rädd att säga vad jag tycker”.
Jag inser förresten att jag passar in på det du skrivit de senaste dygnet, MEN, jag tar inte åt mig. (och jag tror inte du syftar på mig heller)
Jag tycker du kan ta kritik och argumentera för din sak. Detta är absolut inte riktat mot dig.
Skulle inte mena att vi får åsikter från våra föräldrar, vänner & media m.m. utan att vi skapar oss åsikter av ingredienser vi får från dessa håll samt med intryck som av vad vi ser runtom oss. Åsikter som färdiga produkter tror jag (& hoppas) är mer sällsynt.
Det var det jag menade, var väl lite otydlig. Poängen är att vi inte föds med ngt utan att vi skapar det från våra intryck, och om man inte ständigt samlar nya intryck så stagnerar man.
Amen. Håller iförsäg delvis med dig pga att jag HATAR när folk tjatar om hur man måste krossa jantelagen.
Håller helt med dig. Och folk blandar ihop åsiktsförtryck med kritik och ifrågasättande. Bara för att någon inte håller med och faktiskt säger det innebär det inte att det är ett förtryck som sker, vilket många inte verkar förstå som debattklimaten ser ut nu.
Dessutom är det skillnad på moral och estetik, även om det kanske inte finns någon absolut sanning i något av dem så känns det första ändå som något en bör kunna stå för, försvara och argumentera för sin åsikt i.