Igår var jag på fest. På det stora hela trevligt, det måste jag säga. En incident inträffade dock. En tjej och en kille kom ut i rummet där vi satt och såg ut att vara på väg att hamna i säng med varandra, killen typ ”jagade” tjejen och hon fnissade. Ett gäng i soffan började skrika ”rape, rape, rape”.
Som den sura feminist jag är så reagerade jag extremt starkt, blev sur och gick från rummet. Ibland kan den här grejen med att ha kunskap om missförhållanden verkligen vara en börda, för det hade varit så otroligt mycket skönare om jag bara slapp reagera på sånt och kunde tänka typ: ”det var kanske inte så roligt men det var ju ett skämt och de menar inget illa”.
Men jag är ju tyvärr inte sån. Jag är jävligt politiskt korrekt och jag blir sur när folk skämtar om saker som våldtäkt. Och det kan faktiskt vara otroligt påfrestande.
Jag tycker du gjorde rätt.
Det tycker jag också. Skönt att inte vara ensam =)
You and me both.
Jag gör samma sak. Och jag har bestämt mig för att problemet ligger inte hos mig utan hos dom som tycker sådant där är ”roligt”. Det är dom som är okänsliga och behöver skaffa ett sinne för humor. Därför tänker jag fortsätta reagera över det.
Tycker ingenting i det säger att du har kunskap om missförhållandena men inte dom. Att surna till är ju inte nödvändigtvis ett bevis på vad du vet, utan på att det inte är din typ av humor. Alls.
Det handlar väl kanske inte om kunskap utan snarare om hur mycket man tänkt kring vissa fenomen. Jag tvivlar på att personer som skämtar på det viset har lagt någon större möda på att reflektera kring könsmaktsordningen.
Då har du fel, jag skulle nog påstå att jag har funderat över den & jag skämtar om den, dock främst i sammanhanget sex med någon jag brukar idka med, eftersom jag gillar rape play. Det kan också vara anledningen att ordet inte är lika dramatiserat för mig & att jag även kan skämta om det i andra sammanhang. Som jag skriver i fumikofems blogg ser jag absolut ingen skillnad mot att säga ”rena rånet!” eller ”jag är så hungrig så jag svälter ihjäl”. Våltäkt är inte värre än att svält till döds eller traumatiseras av ett rån.
skämtar om DET, dvs.
Men gud vad oklar jag var nu, menar inte att jag börjar dra skämt då jag knullar, men när man har en flirtig ton.
Jag reagerar inte heller på uttryck som ”facerape” eller liknande men detta var enligt mig extremt objektifierande och otrevligt i sammanhanget. Om det görs mellan personer som är införstådda, som t.ex. när det rör sig om ngt slags rollspel, så tkr jag att det är en annan sak. Jag tycker absolut att folk ska få ägna sig åt rape play etc. Detta rörde sig dock om en för merparten främmande tjej som blev ”jagad” av den här killen samtidigt som folk skrek ”rape”, vilket jag tycker är en viss skillnad i förhållande till sammanhangen du drar upp.
Min kommentar syftade inte till rape plays, jag skrev om det för att påpeka att det är oftast vad gäller hintar om sådant som jag skämtar om det & att det också kan vara en anledning till att jag inte dramatiserar ordet. Att jag inte ser våldtäkt som nödvändigtvis värre än misshandel, rån, pyromandåd m.m. bidrar nog också. Jag är så trött på hur våldtäkts’fenomenet’ ska särbehandlas & utpekas som the worst of all & detta ogillande till att skämta om just det ser jag som en del av det hela – för fan, det blir mycket att inte få skämta om om man drar in andra hemskheter.. för att inte tala om att jag skrev fan nu vilket en kristen nog inte skulle uppskatta.
Jag såg mig själv i din historia, att jag hade kunnat vara bruden som blir jagad & efter kommer någon påhittad pojkvän & så ropar våra vänner rape för att dom vet att vi gillar det rough.
Så var det i alla fall inte i detta fall och därför fann jag det osmakligt. Det hade varit en helt annan sak om folk känt varandra bättre och varit införstådda i sådana eventuella preferenser, men så var det helt enkelt inte. Jag hade troligen reagerat på samma sätt på motsvarande situation fast rörande t.ex. misshandel, bara det att jag stöter på sådant betydligt mer sällan.
Du må ha funderat över könsmaktsordningen. Men det behöver inte betyda att alla andra som gillar denna typ av ”humor” har gjort det . Sen är det skillnad på medvetenhet och medvetenhet. Alltså tankar/teori och handling.
även om jag nog är bland de mest politiskt inkorrekta gällande min humor så hade jag nog också hajat till av händelsen. när man skämtar ”över gränserna” gäller det också att vara finkänslig, trots att de begreppen står emot varandra.
måste bara ge beröm till din blogg och ditt sätt att skriva. gillar ärligheten och det konkreta i sättet att uttrycka dina åsikter. hittade hit för bara någon vecka sedan och har lusläst den i stort sett från början till slut. sen måste jag fråga om det bara är jag som har problem med att ladda din sida? tar jättelång tid, och ibland stannar den mitt i laddningen. upplever inte det problemet med några andra sidor.
Tack så mycket!
Humor handlar ju ofta om att gå över gränserna på olika sätt men precis som du säger måste det göras med stil och framförallt inte på någons bekostnad.
Skummaste humorn. Gillar iofs när man tar saker ”för långt”… kanske kan det vara kul med rätt människor i rätt sammanhang?
Kanske det. Jag anser dock inte att det var tillräckligt nyskapande för att vara roligt, enligt mig måste humor vara ngt mer än opassande för att jag ska skratta.
Jag hade nog inte kunnat skratta åt ett sånt skämt i det sammanhanget. För råare jargong krävs det liksom att man känner varandra väl, annars blir det bara fel. Men å andra sidan är det inte säkert att jag faktiskt hade sagt något. Det beror så ofta på om man orkar just då eller inte. Jag orkar iaf inte alltid vara den där bitterfittan som ”förstör stämningen”. Även om man kanske borde.
När ett skämt är inkorrekt eller görs på bekostnad av någon tycker jag att det krävs att det är mycket roligare, annars blir det liksom bara jävligt plumpt.
Därför jag gillar sarkasm, funkar så bra med att kunna slå uppåt. Personligen är jag så trött på personer som tycker dom roligaste skämten är dom som slår neråt. Jag undrar då om det egentligen handlar om humor, tror snarare det handlar om att tillfälle att få vara elak, översitteri, att trycka ner andra för att få blåsa upp sitt eget ego.
Jag tycker en kan se detta i att exempelvis misogyna ”skämt” är mest populära bland killar, dom utsätta inte för det misogyna i sin vardag och har råd att driva med kvinnor på deras bekostnad.
Jag hade också reagerat starkt. Jag har hamnat i många obekväma situationer och t.o.m. rena konflikter för att jag har som vana att påpeka osmakliga s.k. skämt. Det är fan skitjobbig att alltid vara den som är den ”tråkiga” som säger till jämt. Men skulle jag inte göra det skulle jag gå emot alla principer jag har – och precis som du skrev i inlägget längre upp – jag vet ju att jag har rätt. Jag är så stark i min övertygelse om att vissa saker inte är okej.
I princip tycker jag att man kan skämta om allt – i rätt sammanhang och med rätt personer. Skämt om känsliga saker, t.ex. våldtäkt, cancer, självmord, misshandel o.s.v. bör man inte föra bland ”folk”. Om man är med en liten grupp människor där alla känner varandra, vet varandras värderingar och vet vilka ämnen som inte är extra känsliga ser jag principiellt inget fel i skämten. Annat än att jag nog inte skulle skratta åt dem.
Heja Fanny!
Men kan skämta om allt, men man kan inte skämta på alla sätt.
Så kan man ju också skriva, om man vill vara lite mer koncis 🙂
Att vara koncis är fan min hobby.
Jag tycker absolut du gjorde rätt. Vet inte riktigt hur jag hade gjort i en liknande situation, i och med att jag liksom… relativt nyligen började tänka på sånt här. Just nu blir det väl mest att jag hajar till vid både t.ex. våldtäktsskämt och sådana som är typ kvinnoförnedrande (är det rätt ord ens?) som – ’kvinnor hör hemma i köket ha ha’ eller ’aha okej gör en macka till mig nurå ha ha’.
Och det vet jag med mig att jag inte gjorde tidigare. Okej, inte så att jag skrattade åt dem eller tyckte de var roliga innan (för de brukar ju oftast inte vara så välgjorda eller nyskapande), men jag reagerade inte ens. Så ja… har kanske kommit en liten bit på vägen i alla fall.
Jag tycker absolut att det är kvinnoförnedrande skämt eftersom de anspelar på kvinnans underordning. Dessutom brukar folk dra dem på ett sätt som gör att man inte kan säga ifrån ty då är man en surkärring. Fy!
ah, okej – var nämligen inte helt säker på om det var rätt ord i sammanhanget – men då var jag uppenbarligen inte helt ute och cyklade, i alla fall. ja, precis – och så är det ju verkligen inte. bara för att jag inte skrattar/inte tycker det är roligt betyder ju inte att jag är tråkig eller att jag inte fattar skämtet. har väl helt enkelt annan humor.
Bra gjort Fanny!