En grej jag tycker är så jävla lustig är vuxna människor som tjuvröker för sina föräldrar. Jag brukar i och för sig inte ställa mig och ta en cigg mitt framför näsan på mina men det i liksom inte som att jag myglar med mitt rökande. Jag skulle knappast gömma ciggen om jag mötte dem på stan, så att säga.
Jag undrar verkligen vad man har för relation med sina föräldrar om man även som vuxen och utflyttad känner sig tvungen att dölja sitt rökande för dem. Vad är man egentligen rädd för? Indragen veckopeng kanske…
Är det någon av er som döljer rökning eller andra dåliga vanor för era föräldrar fast ni är vuxna?
Man kanske inte vill göra dem ledsna?
Jag dolde mitt festdrickande ganska länge för min mamma för hon blir sådär uppgiven/ledsen/besviken om jag berättar att jag varit full. (Hon dricker inte alls.)
Jag känner likadant. Min mamma har STARKA åsikter om både rökande och drickande och jag hade aldrig fått för mig att sticka långfingret i hennes ansikte och säga ”Det här är vad jag tycker om dig, KÄRRING!” vilket det hade varit att bolma och vara full precis framför henne. Nu har jag slutat röka istället för jag är vuxen och någonstans får det vara nog.
Hade jag haft andra föräldrar så kanske, men nu har jag inte det. Vad jag har varit rätt för är nog att min mamma skulle bli så bottenlöst besviken på mig så det skulle slita i själen. Det kanske är skitsamma för andra, men inte för mig!
Jag ägnar mig inte riktigt åt några dåliga vanor som jag känner ett behov av att dölja för mina föräldrar just nu, men när jag hade för vana att dricka mer alkohol försökte jag vara lite diskret med det. Jag vill inte att de ska oroa sig för mig, mest.
Min kompis började röka rätt sent och dolde det för sin mamma som skulle bli fruktansvärt ledsen eftersom flera i släkten dött i cancer. Jag tycker inte att det är direkt konstigt.
jag snusar, men döljer det ej för mina föräldrar men min sambo gör det däremot. hans mamma har aldrig provat att röka, aldrig varit full och är en väldigt ”duktig” människa i allmänhet. hon är väldigt naiv också. om hennes yngre son, som är 20, kommer hem från en festival och är väldigt hes så är det för att han har skrikit så mycket på konserterna, fast sanningen är att han rökt som en galning. det är ju eventuellt en slags förnekelse där båda vet vad som är sant, men ingen säger det högt bara. min sambo säger hur som helst att han döljer det för att han tror att hon kommer ta det som ett personligt misslyckande om hon får reda på att han snusar. de har en bra relation i övrigt.
Vilken illusionerad människa. Kan förstå att man undanhåller det för att man inte vill göra en besvikna, men det verkar himla jobbigt tycker jag.
Alla har ju inte så bra relation med sina föräldrar och vissa blir också väldigt hårt dömda av dem. Anses vara tvungna att föregå med gott exempel för eventuella syskon, vilket man kanske inte bedöms göra om man exempelvis röker. Mitt ex sågs som en dålig storebror p.g.a. att han hade piercingar. Han influerade sina småsyskon negativt enligt mamman, så att det finns de som vill hålla en sak som rökning hemlig ser jag inte alls som märkligt.
Min mamma har t.ex. extremt starka åsikter om alla typer av droger och har lätt för att fördöma de människor som pysslar med dem, må det vara alkohol, tobak eller koks. Spelar ingen roll vad drogen är utan allt är dåligt enligt henne och de som sysslar med det är dåliga. Skulle nog inte vara alldeles för pigg på att låta henne veta det om jag rökte. Jag har därför full förståelse för att människor vill hålla sådant hemligt. Men visst är det antagligen ett tecken på att man antingen har en dålig relation till föräldern, eller en dålig relation till sig själv.
Man vill inte göra dem besvikna såklart
Som andra har nämnt; man vill inte göra dom besvikna, eller man vill inte dömas, eller man vill inte höra tjatet man hoppats på att slippa då man flyttat hemifrån.
Jag pratar inte så jätteofta med pappa så mamma har väl desto mer koll på mig & hon vet allt. Hon vet att jag tar illegala droger & vi har pratat om det, jag har försökt lära henne men hon är ganska trög ärligt talat så det går.. trögt 😀 men hon verkar snarare osäker än fördömande, hon vet ju inte vad det är. Däremot så undanhåller jag ibland om jag inte har ätit någonting eller om jag har ätit någonting onyttigt, jag är så trött på mattjatet.
Jag växlar mellan cigg och snus. Jag har gjort det inför mina föräldrar sen jag började gymnasiet. Då fick jag ju studiebidrag som jag fick disponera som jag själv ville. Eftersom min mamma började röka när hon var 15 kunde hon knappast säga nåt. Och min pappa snusar, så han kunde inte heller gnälla på mig.
Tjena fanny! you know me.
Under tiden när jag bodde hemma så smög jag inte så hårt med att jag rökte, mina föräldrar visste det osv. Men varje gång de såg mig röka eller kände att jag luktade rök fick de, speciellt min mamma, nervösa sammanbrott. Hon grät, skrek och blev hysterisk och trodde jag skulle dö på fläcken i princip. Efter dessa utbrott orkar jag inte ta det igen och därför undviker jag att röka när jag ska umgås med min familj. Sen kan jag ju inte heller stå för att jag röker eftersom det är ofräscht osv, så jag skäms ju lite.
PS. Min kära mor har även åsikter om tatueringar (bara kriminella har det). Därför bröt hon ihop när hon fick se min tatuering och ville ”polisanmäla den som gjort den”. Hon har såklart aldrig rökt eller testat droger. Hon var ”nykter” på studenten. Min mamma gillar inte att man dricker sig full och därför nämner jag inte ordet bakis om jag är bakis utan snarare ”jag är trött, det blev sent igår på krogen”. Allt för att jag inte pallar utbrott, sen jag flyttade hemifrån har vi en lugn och fin relation och vi kan dricka ett vin tillsammans till middagen eller fler men aldrig låtsas att vi blir påverkade. Finns mycket lögner inom relationer, och det är det värt för att slippa bryta kontakten t ex. Saknar inte att prata med min mamma om alkohol, tobak och droger, det kan jag göra med många andra.