Kollade lite på Sex and the city för ett tag sedan (minns inte om det var filmen eller tv-serien dock) och en av bihandlingarna var att Mirandas kille hade varit otrogen mot henne. Anledningen: de hade inte haft sex på ett halvår. Miranda flippar fullständigt och tycker att det är helt oförlåtligt.
Detta med att å ena sidan kräva att någon bara ska ha sex med en själv och å andra sidan inte underhålla sexlivet är så konstigt tycker jag. Om man tycker sig ha rätt att kräva att någon ska vara sexuellt exklusiv så tycker jag också att det ska finnas ett sexliv. Detta innebär inte att man har rätt att kräva sex av sin partner när som helst eller hur som helst, däremot att man skapar någon slags lösning om sexlivet inte fungerar.
Jag tycker att det är absurt att det anses helt okej att avkräva sexuell exklusivitet men att det ses som fel att vilja ha ett fungerande sexliv med den person man är sexuellt exklusiv med.
Alltså, nej, att man har dåligt sexliv är inte en okej anledning till att vara otrogen. Det finns inga okej anledningar.
Man får prata om det, försöka komma fram till någon kompromiss eller lösning. Men att bedra någon är fan aldrig okej. Jag tycker absolut inte att sexuell exklusivitet är något måste, men då ska man vara ÖVERENS om det, man kan inte bara själv besluta att det ska vara okej att ligga med andra för att partnern inte ”släpper till”, det måste man vara ÖVERENS om.
Håller med, precis vad jag tänkte skriva.
Någonstans kan jag förstå att tanken om otrohet föds om en person lever i ett förhållande och inte är nöjd med sexlivet där. Men då får man faktiskt först prata med sin partner och försöka få till en lösning.
Att vara otrogen är bara för de fega som inte vågar ta upp problemen de upplever.
Klart man ska försöka ta upp det innan. Menar inte att otrohet är okej, bara att man bör ha sex med den man kräver sexuell exklusivitet av.
Ok, det var inte riktigt så jag tolkade ditt inlägg först. Men jag förstår hur du menar nu.
Är dock inte helt säker på att jag håller med, låter lite som att skulden hamnar på den person som vill ha minst sex i förhållandet.
Fast hur får man sexlivet- och kärleken, för den delen- att bli mer fungerande genom att vara otrogen? Jag kan förstå att man tycker det är frustrerande att man inte får sex med den person man är sexuellt exklusiv med, själv skulle jag bli nästintill vansinnig… men det kan ju finnas många olika anledningar till att det inte blir sex. Att ta reda på dem innan man går & ligger med andra är liksom en fördel. Kan man sedan inte lösa det trots prat, ja, då kan man ju göra slut innan man har sex med andra, alternativt bestämma sig för att ha ett öppet förhållande.
Jag ser det som fullt förståeligt att Miranda blir sur på sin kille när han är otrogen. Ja, hon kunde ha haft sex med honom när hon nu krävde sexuell exklusivitet & om hon inte kunde det så kunde hon i alla fall ha förklarat varför- men han kunde också ha frågat henne, försökt att prata ut, istället för att vara otrogen. Ett fel blir inte rätt för att man gör ett fel till.
Otrohet är inte bara ett bevis på att tvåsamhetsnormen inte fungerar för alla, utan också på att folk är för dåliga på att kommunicera med varandra. And that goes both ways.
Ja, och jag tänker lite att den personen som inte vill ha mycket sex kanske inte ens känner av att det finns problem i förhållandet. Om hen är nöjd med ”sexfrekvensen” menar jag.
Fast det är ju inte som att man får mindre sexlust av att förstå varför den andra personen inte vill ha sex. Okej, hen är sjuk och har ingen sexlust – hur hjälper det mig? Okej – hen tycker att jag är oattraktiv – det hjälper ju verkligen inte mig att lösa problemet med att jag är sexuellt frustrerad! Man kan ju mycket väl förstå varför ens partner inte vill ha sex men vara dökåt och sexuellt frustrerad ändå. Förståelse löser inte problemet.
Jag tycker att det är i sin ordning att man försöker ha överseende med sin partner i vissa situationer, däremot om det är så att ens partner helt skjuter ifrån sig att hen skulle ha ngt ansvar över situationen så tycker jag att hen gör fel. Menar inte att otrohet är ”rätt” för det, däremot att man inte kan förvänta sig sexuell exklusivitet om det inte finns något sex.
Hallå hallå, de var gifta och hade barn. Och hon tog tillbaka honom tillslut. Man ska inte behöva vara ok med att ens man knullar någon annan bara för att man inte har haft sex på länge.
Jag har inte sagt att hon ska vara ”ok” med det, bara att hon också har ansvar i situationen. Man kan inte kräva sexuell exklusivitet och sedan sexvägra i ett halvår.
Ja, så kanske du tänker nu när du är 20 år och singel. Vänta tills du är 40 år, har barn, har vart gift med samma man i flera år och sover 4 timmar per natt pga krävande jobb och hektiskt liv.
Vad har hon ansvar över? Att tillfredställa sin man, annars får han hitta det någon annan stans?
Att kräva sexuell exklusivitet måste ju ändå inkludera att man faktiskt har ett gemensamt sexliv, fattar inte riktigt vad det ska vara värt annars.
Man kan ha perioder där man inte alls vill ha sex, men inte blir mindre monogam för det. Vem ska ha överseende? Den partner som får vänta med sex några månader, eller den som är monogamt lagd och absolut inte vill att pojk/flickvännen knullar andra medan man själv är osugen? Alla är inte lagda så att det bara är att ha öppet förhållande om något inte skulle fungera under en period.
Ja, men det kommer en tid i mångas liv då sexlusten försvinner tillfälligt pga stress och annat. Är man gift med någon så kan man inte bara gå och bedra sin fru för att hon inte haft någon sexlust på sex månader. Ett äktenskap/förhållande handlar om mer än bara sex.
Ja, så är det. Men man kanske borde överväga att släppa monogaminormen en aning i så fall…
Tror som sagt att det är lättare sagt än gjort. Giftemål är baserat på tvåsamhet, om han kände att sex månader utan sex var för mycket hade han inte behövt gift sig och lovat evig trohet. Känner man att ett halvår utan sex är för mycket för att klara av kan man prata med sin partner om det. Det är inte ok att gå bakom ryggen på någon man har ett liv med (barn, hus, etc etc)
Det är ju även lättare sagt än gjort att vara trogen iom att en väldigt stor del av befolkningen är otrogna. Man ska väl försöka hitta en lösning som funkar för båda, och i mina ögon är det alls inte en självklarhet att man kan avkräva sexuell exklusivitet och inte ha sex. Att hitta en gemensam lösning på problemet är givetvis det bästa, vilket alltid varit min utgångspunkt.
Jag håller inte med. Bara för att många andra är otrogna betyder det inte att det är ok. Sex månader är inte mycket när man ska vara tillsammans hela livet. Klarar man inte av det borde man inte gifta sig.
”Miranda flippar fullständigt och tycker att det är helt oförlåtligt.” – Bara en känslolös robot skulle tänka ”jamen jag har ju faktiskt inte haft sex med honom på ett halvår, så rent logiskt kan jag ju inte kräva sexuell exklusivitet” om ens man var otrogen.
Jag har inte sagt att hon ska vara helt förstående, jag tycker dock hennes reaktion är extremt överdriven. Oavsett så är hela poängen att man måste hitta en lösning som funkar för båda. Uppenbarligen så är avkrävande av sexuell exklusivitet utan att ha sex inte en lösning som funkar för alla.
Hon valde att separera under ett par månader, knappast en ”extremt överdriven reaktion” när ens man är otrogen – tycker jag. Hade hon varit mer förstående så hade jag undrat om hon verkligen var så kär i honom över huvud taget. Att inte reagera starkt när ens man – mannen man bor med och är pappa till ens barn – går bakom ryggen på en och har sex med någon annan, är inte normalt. Att inte vilja ha sex på några månader – däremot väldigt normalt.
Vi har uppenbarligen olika åsikter i frågan. Kan dock tillägga att även otrohet är fullt normalt.
det är misshandel också. Det gör det inte ok.
Eftersom normalitetsargumentet tydligen var gott nog att dra till för dig så antog jag att vi låg på ungefär den nivån.
Hur länge är rimligt att ”kräva” att ens partner ska ha överseende då, innan de får rätt att söka sig till andra? Jag håller med dig, jag tycker man inte kan strunta i sex och samtidigt kräva att ens partner inte får ha sex med någon annan…men om det är tillfälligt, hur länge får det tillfälliga vara? Jag tycker inte sex månader är särskilt länge. Inte när man blir äldre. Inte när man fått barn. Ett år? Tja, det är ju en tid, men ändå…just när folk fått barn, ibland har man ju bara inte lust också, även om man inte fått barn. Man kanske är sjuk. Deppig. Två år? Hm. Tja.
Det är ju såklart en gränsdragningsfråga, svårt att ge ett definitivt svar.
Nej jag håller verkligen inte med. Är man överens om att ha ett monogamt förhållande så ska man ha det. Då är det lögn och svek att vara otrogen. Man har ingen ”skyldighet” att låta sin partner ligga runt med andra för att man inte haft sex för lever man i ett monogamt förhållande så har man kommit överens! Det finns massor med anledningar som påverkar sexlivet negativt som barn, jobb, stress, förhållandet, livssituation etc. det är sådana saker som man hjälps åt att hantera i ett sunt förhållande. Sådana jobbiga saker är fan ingen ursäkt att svika förtroendet så grovt som otrogenhet.
Det är helt ok med öppna förhållande om alla trivs med det men det ska inte vara något slags ”tvång” för att ena personen vill ligga med andra, det blir ju bara ojämlikt.
Det finns faktiskt värre saker än att inte ha sex på ett tag. Pröva att vara allvarligt sjuk, ha en unge som vaknar femtioelva gånger per natt i månader, ha ett stressigt jobb, psykisk ohälsa etc. Det måste man verkligen ha förståelse för. Du låter väldigt ung och naiv om du inte tänker på sådant som att livet kommer emellan.