Jag är visserligen helt emot nämndemannasystemet helt enkelt för att jag anser att professionella ska döma i rätten, inte avdankade politiker. Däremot har jag sjukt svårt för denna åsikt att man måste vara odömd när man tjänstgör som nämndeman. Visst finns det fall där det blir extra olämpligt; någon som blivit dömd för hustrumisshandel ska inte själv döma i ett sådant mål och så vidare, men det gäller även de inblandade juristerna. Det vore också ytterst olämpligt om någon som var uppe i en egen rättegång själv eller höll på att avtjäna ett straff jobbade som nämndeman, samma sak om det fanns anledning att misstänka att personen fortfarande höll på med kriminell aktivitet.
Men rättssystemet bygger på att man får ett straff, avtjänar det och sedan blir ”fri”. Dessa nämndemän hade som jag förstod det alla avtjänat sina straff och är således fria människor. Den forna kriminaliteten är lagd till handlingarna.
Jag mår illa av tanken på en första och andra klassens medborgare där vissa, de ostraffade, liksom är lite finare och har lite mer att säga till om i offentliga sammanhang. Där man är för evigt brännmärkt och förbjuden från vissa uppdrag för att man har snattat eller kört rattfull en gång i sitt liv eller gjort något värre för den delen. Ska nämndemännen utgöra någon slags moralisk överklass? Jag tycker inte det, för syftet är väl ändå att nämndemännen ska representera folket. Och sådant är folket: vissa har begått brott, andra inte.
En kommentar till “Låt även de dömda döma.”