Fick denna fråga på min frågestund som jag tyckte var så spännande att jag tar upp den i ett eget inlägg. Frågestunden är fortfarande öppen så den som vill kan ställa mer frågor. Så roligt att svara på när det håller så hög standard.
Hej!
Kanske en lite skum fråga men hur går du till väga för att bilda dig en egen åsikt om ”något”?
Läser du mycket och sedan reflekterar över det du läst?
Jag försöker bilda mina egna åsikter men märker att jag alldeles för lätt nickar instämmande och tänker ”jaaaa! Hon har ju så himla rätt!” när jag läser dina inlägg. Det är sällan jag tar mig tid att verkligen reflektera och vrida och vända på det som personer jag ser upp till säger (exempelvis du).
Hur gör du för att inte drunkna i all information och i alla andras åsikter?????
Tycker denna fråga relaterar lite till inlägget jag skrev om Smarta killar™. Om man har lite kunskap på ett område är det lätt att man bara lyssnar på första bästa som har en åsikt om saken och låter övertygande, jag har gjort samma misstag själv flera gånger och gör det säkert fortfarande i en massa fall. Däremot så skulle jag säga att jag blivit betydligt bättre på att identifiera de som snackar skit och försöker ”dränka” mig i sina åsikter. Ett vanligt drag brukar vara en oförmåga att förklara när man redogör för sig åsikt om något och när man redogör för fakta, personer som blandar ihop dessa två brukar för det mesta inte vara alltför tillförlitliga. Jag har också lärt mig att känna igen vissa stereotyp argument och påståenden på ren erfarenhet och när någon droppar ett av dessa brukar jag så att säga osäkra min revolver. Detta gäller både argument för och emot den ståndpunkt som jag intar. Jag har t.ex. svårt att ta vänstermänniskor som börjar snacka om att ”människoliv inte kan mätas i pengar” när man snackar budget på allvar även om jag generellt håller med dem i rena sakfrågor.
Min erfarenhet är att människor som faktiskt har kunskap och insikt i en fråga inte brukar vara rädda för att påpeka komplexiteten i den. Den som har kunskap och argument är inte rädd för att bli ifrågasatt varför skulle hen vara det? Ifrågasättande leder i en sådan situation bara till att man får klargöra sin poäng tydligare och kan övertyga personen som frågar genom diskussion.
Den som vill att folk ska lyssna på vad man har att säga ska också ta sig tiden att förklara för den som inte är insatt, tar man sig inte den tiden så är man inte värd att lyssna på. Så mitt tips är: kräv alltid förklaring för det du inte begriper. Om du blir behandlad som om du vore dum i huvudet för det så tycker jag inte att du ska lyssna, för jag tycker inte man ska lyssna på folk som inte har en ödmjuk syn på kunskap och åsiktsskapande. Det är så otroligt mycket troligare att en sådan person kommer att undanhålla andra perspektiv från dig och man ska aldrig aldrig lyssna på en person som inte tycker att det är intressant att nyansera sitt perspektiv.
Annars så kan jag väl säga att mina åsikter har förändrats otroligt mycket över tiden, från nyliberal till någon slags frihetlig socialist som jag är nu. Det är en enorm skillnad. Jag är dock glad över att ha haft åsikter som jag idag anser är ”fel” tidigare eftersom det har hjälpt mig att skapa perspektiv på min världsuppfattning nu. Det började med att jag köpte ett färdigt åsiktspaket som jag sedan reviderat hundratals gånger för att vaska fram det jag tycker är hållbart. Jag kommer troligen byta uppfattning om en massa saker i framtiden och det ser jag bara som något positivt, det gör att min förståelse för andras åsikter blir djupare än de hade varit om jag bara tyckt samma sak från första början.
Ju mer jag reviderar mina åsikter desto mer märker jag att mitt känsloliv och min människosyn passar ihop med mina åsikter. Innan så hade jag åsikter som gick rakt emot hur jag kände inför människor och deras situationer man jag undertryckte dessa känslor för vad jag ansåg ”rätt”. Nu så passar mina åsikter mycket bättre ihop med hur jag ser på saker och ting rent intuitivt. Jag tänker att det är ett tecken på att jag kommit närmre vad jag tycke är rätt. Detta innebär inte att jag inte har argument för mina ståndpunkter, bara att dessa ståndpunkter och argument är mer förankrade i mig som person än de var innan.
Så det jag kan säga är väl: var alltid kritisk, var alltid extra kritisk mot folk som snackar som om de sitter inne ”sanningen” och var inte rädd för att ifrågasätta ty den som inte är intresserad av att förklara är faktiskt inte värd att lyssna på. Våga lita på din intuition och utforska sambandet som finns mellan dina åsikter, troligen kommer du att finna att det finns något slags samband som du kan formulera en ideologi utifrån. Men jag tror det viktigaste är att du ska våga ha fel, våga ifrågasätta dig själv och ändra dina åsikter; se det inte som att du hade fel innan och rätt nu utan som att du har tagit ytterligare ett steg på vägen till att forma din ideologi. Det är bara korkat med människor som bestämmer sig för att anta ett visst åsiktspaket och sedan ägnar resten av sitt liv åt att hitta fler argument för detsamma, att ständigt nyansera sin världsbild är enligt mig jävligt mycket värdefullare.
Detta handlade mest om hur jag förhåller mig till argument och kunskap. Sedan är det såklart alltid så att man måste läsa på för att det ska funka. Lära sig mer om de olika synsätt som finns.
Jag hoppas att detta var ett bra svar på frågan. Det kan vara svårt att förklara detta eftersom det är en process jag för det mesta inte reflekterar över. Om det finns några frågetecken reder jag mer än gärna ut dem.
Vilken bra fråga. Och bra svar. Jag har själv tänkt på den här frågan, ungefär i alla fall.
För det är verkligen lätt att svälja allt som en person säger med hull och hår, särskilt om det är en person som skriver bra/talar bra, alternativt en person man brukar hålla med i många andra frågor. Det mesta kan säkert låta bra med vässade argument liksom.
Jag känner igen mig i att det ibland är svårt att bilda sig en åsikt. För säg att jag läser ett blogginlägg till exempel, först tycker jag att det låter fantastiskt. Jättebra skrivet och vettiga åsikter. Sen kommer någon annan och kommenterar inlägget med något som jag inte ens tänkt på, och plötsligt svänger jag i åsikt. Då känner jag mig nästan lite dum som svalde blogginlägget utan att reflektera själv. Men jag antar att det kräver övning och erfarenhet att faktiskt kicka igång tankecellerna.
Sedan är det ju inget fel på att anamma andras kritik heller. Väldigt ofta är det ju så att man ”väljer” den rimligaste av två ståndpunkter.
Ja, är man inte själv insatt i en fråga är det väl ofta nästan omöjligt att bara genom att läsa ett inlägg avgöra om personen argumenterar på ett vinklat sätt o.s.v. Det enda rimliga är väl att försöka ta del av flera olika ståndpunkter.
Men det finns väl ändå rent allmänt vissa saker som bör få en att osäkra revolvern. Förutom det Fanny tar upp, bör man nog ofta se upp just om man tycker ett resonemang i ett område där man inte är så insatt verkar alltför lätt att svälja. Jag vågar hävda att om en argumentation förmedlar uppfattningen att ett visst påstående är självklart sant, så att det vore rena galenskapen att inte gå med på det, samtidigt som det finns folk som hävdar motsatsen och inte verkar uppenbart galna och också åtnjuter visst anseende för sin kompetens inom det aktuella området, är det ett rätt säkert tecken på att argumentationen är vinklad.
Angående det du skriver om att dina åsikter förändrats mycket över tiden, vore intressant om du berättade mer. Eller om du kunde ge din syn på människor som ändrar uppfattning politiskt.
Jag upplever att många har svårt för att acceptera att en människa kan ändra åsikter, många vill gärna placera folk i politiska fack och sedan hålla dem där, det känns inte som att det är socialt accepterat att omvärdera sin politiska uppfattning, trots att det borde vara precis tvärtom. Att ständigt analysera, reflektera och omvärdera sina handlingar, åsikter och ställningstaganden är nyckeln till utveckling enligt mig.
Ska lägga på minnet. Har velat skriva om de ett tag men inte tagit mig tid.