Fotograferingsförbud.

Detta oroar mig skarpt. Beatrice Ask har ytterligare drivit lagen mot så kallad ”kränkande fotografering” som alltså innebär att man kan begå ett lagbrott genom att fotografera folk på allmän plats. Jag har kritiserat initiativet här. Det handlar inte om ett förbud mot att sprida vissa bilder vilket jag tycker är rimligt i vissa fall utan om ett förbud mot att insamla information. Hur man än vrider och vänder på det är är detta ett yttrandefrihetsproblem eftersom en fotograf inte kan vara säker på om hen begår ett brott mot lagen eller inte på förhand. Det hade varit en sak om man fick ta bilder och sedan fick granska dem innan publicering men så är icke fallet, ty lagbrottet är fotograferingen isig. Ask besvarar kritiken i bästa alliansanda:

Tidigare förslag till en sådan lag har mött hårt motstånd, inte minst från medier som befarat att det skulle begränsa yttrandefriheten. Justitieminister Beatrice Ask (M) försäkrar att det inte är syftet.

Syftet med lagen är alltså inte att man ska begränsa yttrandefriheten. Nej, det hoppas jag verkligen inte för det hade varit alldeles för fruktansvärt för att jag ska kunna misstänka ens alliansregeringen för det. Vad som är syftet är dock ganska irrelevant eftersom det är själva utfallet som räknas och det finns inga garantier på att denna lag inte kommer att användas emot journalister som granskar makten. I en sådan situation är det nämligen brukligt att man smygfotograferar vid så kallat känsliga tillfällen. Det är väl inte heller helt ovanligt att syftet kan tänkas vara att ”kränka” någon, typ genom att avslöja diverse skumraskaffärer hen håller på med. Tydligen vill regeringen inte hindra journalisters och fotografers bevakningsarbete:

Regeringen har under flera år försökt utforma en lag som kriminaliserar kränkande fotografering av enskilda individer, men som samtidigt inte hindrar journalisters och fotografers legitima arbete med att bevaka offentliga personer.

Idag lever vi i ett mediaklimat där ”riktiga”, det vill säga yrkesutbildade eller -verksamma, journalister och fotografer inte står för all journalistisk och granskning av medier och därför räcker det inte om ”riktiga” nyhetsfotografer har skydd eller inte. Privatpersoner kan spela en minst lika viktig roll när det kommer till bildmässig dokumentation. Många tidningar köper ju till exempel in privatpersoners bilder och många privatpersoner bedriver vad man skulle kunna kalla journalistisk verksamhet privat och gratis. Jag kan inte låta bli att misstänka att det är just dessa oauktoriserade utövare man vill komma åt med den här lagen.

Fotografering i omklädningsrum och dylikt är givetvis ett ofog men mig veterligen så finns det inget hinder för att skolor eller badhus sätter upp egna regler för sådant (Eriksdalsbadet gör det till exempel) eftersom det, hör och häpna, inte är allmän plats. Spridande av nakenbilder på privatpersoner är också problematiskt och jag ser inga problem med att införa en lag mot det om det inte redan finns en.

Den lag som föreslås nu ska dock inte bara röra sig om platser såsom omklädningsrum, toaletter eller hem utan behandlar alla platser. Vad en kränkning kan vara är ytterst oklart, tydligen så ska det vara någon form av riktlinje att personen befinner sig i en ”utsatt position” men vad det inkluderar får vi ingen fingervisning om. Jag hoppas för guds skull att denna lag inte går igenom, det vore helt enkelt ytterst problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv oavsett var Asks ”syfte” med det hela är.