Diskuterade droger lite under det här inlägget hos Bloggkommentatorerna. Skrev kanske fyra kommentarer eller något sådant som mest gick ut på att försöka få folk att fatta att droger inte är lika med döden och att folk kan bruka på ett vettigt sätt. Fick sedan denna tillsägelse från någon som kallar sin Sandra som tyckte att jag ska ”tagga ner”:
Fanny: Det var väl väldigt vad du kände dej ansvarig att svara på att kommentarer under detta inlägget? Det känns mest fjantigt att du ska försöka visa hur ”insatt” du är. Tagga ner, herregud..
Tycker att det är så lustigt vissa människors sätt att förlöjliga människor som är engagerade i en fråga. Okej om det typ är någon som kommenterar precis allt som skrivs på ett ämne med samma radda så är det såklart irriterande, men detta rör sig alltså om att jag gått in och kommenterat när folk yttrat oegentligheter i kommentarsfältet om ett ämne jag tycker är sjukt viktigt, nämligen drogpolitik och folks inställning till droger.
Och man ba: förlåt förlåt för att jag debatterar ett ämne jag är engagerad i där folk har väldigt märklig åsikter som ofta är grundade på ingenting eller väldigt lösa grunder. Förlåt att jag bli upprörd i diskussioner där folk går omkring och yttrar sig utan att ha något som helst belägg och där dessa uppfattningar dessutom styr en politik som styr extremt många människors liv.
Blir så trött på denna ”tagga ner”-kultur som jag skådar ganska ofta på det så kallade nätet. Man får absolut inte göra en stor grej av något eller vara engagerad i något för då ska man minsann tagga ner. Tagga ner tagga ner i all jävla oändlighet. ”Sluta vara så upprörd, gå en promenad i det vackra vårvädret istället!” säger någon hurtig jävel och man ba: ”men jag vill för helvete inte tagga ner och ta någon jävla promenad, jag är upprörd över detta och ska så förbli!”.
Håller dock inte med dig i sak. Visst, det finns vissa som kan hantera cannabis. Men det är inte för dem droger är illegala. Det är för de som inte kan hantera dem. Jag har haft många vänner som förlorat hem, hoppas av gymnasiet och hamnat i kriminalitet. Av samma skäl som jag inte vill legalisera sexköp för att vissa prostituerade är okej med yrket vill jag inte legalisera droger för att vissa brukare är okej med det. Det är helt enkelt inte värt det. Så ser jag på det.
dom som behöver det för god livskavlitét då? & då menar jag inte behöver det i som havererar av beroende utan behöver det för psyke, kropp &/eller utveckling?
Det är svårt att svara på om du varken säger vad för livskvalité du syftar på, eller vilka det är som behöver denna livskvalité, men jag ska försöka.
Jag kan förstå att vissa har ett medicinskt behov av det, och jag är öppen för att dessa personer – om det inte finns andra sätt att lösa problemen – ska få det utskrivet. Men annars ser jag inte att det skulle vara berättigat.
Jag tror att det är bra att börja med att se till hur politiska beslut påverkar de svagaste i samhället, och jag tror att det är skadligt för de svagaste att legalisera droger. Droger har genom stora delar av historien använts för att passivisera och skada de fattigaste. Det var så man hanterade indianerna när man koloniserade Nordamerika. Det är så man hanterat arbetare under stora delar av industrialismen. En arbetare som får betalt i brännvin kämpar inte fackligt. Det är så man fått folk att gå i krig. Det används fortfarande för att hålla nere den globala underklassen. Det används fortfarande för att göra underklassen här nöjdare med sin utsatta situation. Och det slår ut folk. Det slår ut fattiga. Det slår ut unga. Att jag är drogmotståndare är för att min analys utgår från de svaga.
jag tycker att psykiskt, fysiskt & för utveckling förklarar det rätt bra. exempelvis blir min derealisation bättre men framförallt blir livet bättre eftersom jag tänker bättre, blir smartare, sorterar tankar bättre & därme ej fastnar i nåt negativt lika lätt. jag menar alltså att det finns stora pluspoäng att hämta även om det inte alltid är ett rent medicinskt behov.
jag ser mig som en av dom svagare i samhället då jag aldrig har haft ett ordentligt jobb, var sjukskriven i många år & hoppade av gymnasiet för att ångesten där åt upp mig. gång på gång står jag utan bostad & får slagga hos vänner eller flytta hem till mamma 100 mil bort tillfälligt. jag är nog en av dom ’svaga’ vad gäller samhällsposition & weed påverkar mig ENORMT positivt! sedan jag började röka har jag kunnat arbeta bort diagnoser i relativt rapid fart & fått ett annat synsätt som påverkar mitt liv positivt som fan.
min syn på det hela är att kriminaliserandet av ex. psykedeliska droger & weed är dels för just passiviserandets (sen har vi ju pengafrågan som har enorm vikt) skull. vi hänvisas till alkohol, cigg & kaffe istället för till substanser som ej skapar beroende på ett fysiskt plan (psykiskt ibland, jodå) & stimulerar tankeverksamheten.
sen att säga ’legalisera droger’ låter märkligt, bättre att säga narkotika då den enda legala narkotikan är den i apoteket, men legala droger finns det tjogvis.
Problemet är att den lagstiftning som finns idag mest bygger på att straffa ut dem som brukar och hålla dem borta från de normala i samhället. Jag har i princip inget emot att man har droger olagligt, jag är ingen sån ”alla ska få göra vad de vill med sina kroppar”-person, däremot tror jag inte att det gynnar arbetet mot missbruk att t.ex. hasch är kriminellt.
Jag tycker även att Marielle har en poäng. Det finns dem som får väldigt positiva upplevelser och erfarenheter från droger och jag tycker att även det är värt att tas i beaktning. Jag känner att det framförallt är en fråga som man måste lösa empiriskt.
Den inställningen är så irriterande. Som att det vore något fel med att bry sig om saker.
Alltså vilken onödig kommentar, egentligen.
Skulle väl kunna tänka mig att det är mer rimligt om någon är extremt hetsig eller som du säger, kommenterar precis samma sak i princip överallt – men det känns ju som ett väldigt nedlåtande sätt att förminska någons engagemang.
Jag fattar ju att man kan vara oense, men så sjukt onödigt sätt att förlöjliga vissas åsikter med.
Haha, vad fåniga folk var där. Personen som sa åt dig att du var taskig (eller vad det nu var för ord hen använde) för att du sa att du inte gillade Requiem for a dream fick mig att skratta.
Kan inte alla sluta argumentera för sina personliga åsikter och tagga ner, och ta en promenad så att vi alla bara kan sitta och tycka saker utan att någonsin få mothugg! :>
Har du hört Nanna Johanssons radiokrönika om ”trivselgeneraler” i P3s Tankesmedjan? Typ såhär 😉
Har också fått höra sådant om jag lämnat några få kommentarer i ett kommentarsfält där det finns tiotalet som redan skrivits. Alltså förlåt, men jag trodde att det var det som var poängen med öppna kommentarsfält: att man diskuterade! Det är ju inte som om jag lämnar kommentarer för att visa hur smart jag är, snarare för att det är ett ämne som intresserar mig och för att jag tycker det är kul att diskutera. Copypastar man exakt samma svar till alla meningsmotståndare (eller skriver ett väldigt snarlikt svar till dem) kan jag förstå irritationen, men så är ju sällan fallet när dessa ”lugna ner dig”-människor dyker upp.
Men vissa tycker väl att det blir himla jobbigt när någon tycker olika och dessutom lägger fram välformulerade argument, de känner sig liksom knäppta på näsan och som om personen som kommenterar lite mer än de andra bara försöker briljera med sin kunskap/goda retorik… och då försöker de knäppa en på näsan själva. Och om man dessutom säger ifrån när folk påstår saker som inte stämmer blir det ju etter värre, då har man liksom BEKRÄFTAT att man är en BESSERWISSER! Man kan ha varit hur saklig som helst, men ändå blir man ombedd att tagga ner. Typiskt folk.