Intressant text om högskolebubblan som tar upp många saker som jag själv har funderat på. Utbildning blir viktigare och viktigare i vårt samhälle och det krävs mer och mer studier för att man ska kunna få jobb. Många akademiker behöver ta dubbla examina för att kunna komma någonvart och så vidare. Detta har inte att göra med att man verkligen behöver all denna kunskap för att kunna jobba med merparten av dessa saker, det är snarare en fråga om att man köper, lånar och kämpar sig till en inträdesbiljett. Att man har bildat sig utanför skolan räknas liksom inte riktigt, det måste vara i form av betyg eller en grad som man kan visa upp.
Det är nästan mer regel än undantag att folk ”pluggar vidare”, det förutsätts att man ska göra detta för att i framtiden få ett bra jobb och så vidare. Många ungdomar har inga egentliga ambitioner med sina liv men söker slentrianmässigt in på någon utbildning som verkar ”chill” och leder till jobb för att de inte vet vad de skulle ta sig för annars, och det kan man ju förstå med tanke på nuvarande ungdomsarbetslöshet.
Samtidigt urlakas innehållet i kurserna mer och mer. Universitet lägger mer pengar på marknadsföring än på undervisning, många platsbundna heltidskurser har inte mer än en obligatorisk sammankomst per vecka och kanske två till tre som man kan välja att gå på, speciellt när det kommer till humaniora. Som student förväntas man stå för det mesta planerandet av sina studier på egen hand, något som är väldigt problematiskt för folk som kommer från studieovana hem. Vidare har vi tvåterminssystem i Sverige vilket leder till en väldigt lång sommarledighet får många, ledighet där de måste skaffa ett jobb eller läsa sommarkurser för att klara uppehället om de nu inte har snälla föräldrar eller sjukt bra koll på sin ekonomi.
Vidare så verkar det ibland nästan verka som något slags säljargument för en utbildning att den är chill, att det är få sammankomster och lite plugg. Det tycker jag är tråkigt. Jag är ganska ledsen att jag har en fallenhet åt samhällskunskap och inte naturvetenskapliga ämnen för jag hade hemskt gärna haft flera timmar undervisningstid varje dag, tillgång till bra utbytesprogram och så vidare som det finns en mycket sämre tillgång av även på ansedda samhällsvetenskapliga utbildningar som pol.kand. Det står sällan i kursbeskrivningen hur mycket lärarledd undervisningstid det är eller hur ofta man har tillgång till handledning och så vidare, det är ju saker jag verkligen är intresserad av att veta när jag väljer högskola!
Väldigt mycket av fokuset kring studentliv sådär i största allmänhet hamnar kring att man festar och spexar en massa. Att människor faktiskt fokuserar på sina utbildningar i beskrivningen av sin vardag som student är sorgligt ovanligt. Många festar järnet och lever i någon slags övertygelse om att när plugget är över så kommer de alla får välbetalda jobb.
Jag pluggar vidare för att jag verkligen vill lära mig något som jag är intresserad av. Jag har väntat med att plugga och istället haft fruktansvärda jobb helt enkelt för att jag inte vetat vad jag velat men vetat att jag vill utbilda mig vidare och inte velat slösa mina högskolepoäng på någon strökurs jag inte är motiverad till. Nu vet jag vad jag vill och jag är sjukt sugen på att förkovra mig i kunskap, jag vill ha en utbildning som utmanar mig och som kräver att jag kämpar och engagerar mig men där jag kan få mycket vägledning.
Jag tänker att kvalitetssänkningen i utbildningarna kommer sig av att människor pluggar för att de (upplever att de) måste och väljer lite första bästa, inte för att de faktiskt har ett brinnande intresse för det de läser. Om det fanns en starkare arbetsmarknad för unga med lägre utbildning så skulle detta troligen inte vara ett problem på samma sätt, då skulle de som ville kunna skippa högskolan helt och ännu fler skulle kunna ta ett sabbatsår och fundera på vad de verkligen hade lust att lära sig. En annan lösning vore någon slags medborgarlön så att man inte var tvungen att studera för försörjning som arbetslös ungdom. Då skulle högskolestudier kunna vara till för personer med intresse för att lära sig och arbeta med det de läste.
Exempelvis högskoleingenjör är tre år, det finns gott om jobb efter examen och det är relativt mycket lärarledd tid. Ändå är det inte speciellt högt söktryck. Varför väljer folk humaniora om de ändå bara ska läsa för att, när det finns så attans ont om jobb där?
Många skulle nog hellre jobba i väntan på att besluta sig men väljer i brist på jobb ngt de är lite halvintresserade av. För min del har jag vetat länge att jag ska köra statsvetenskap men har inte känt motivationen fören nu, så det kan ju handla om det också, att man vill plugga ngt specifikt men inte har lust och ork efter att ha avslutat tolv års pluggande precis. Tror även att de flesta som kör ngt bara för att inte är ute efter kvalitetsundervisning utan snarare att chilla.
Alltså är det första problemet att det finns för få okvalificerade jobb där man inte behöver jobba allt för hårt medan man funderar, men ändå klarar sig ekonomiskt. Det andra är att högskolan erbjuder den möjligheten genom att inte erbjuda tillräcklig kvalitativa utbildningar. Har jag förstått dig rätt då?
Så skulle man kunna lösa det ja, medborgarlön är en annan idé.
Riktigt intressanta funderingar! Men en sak om snälla föräldrar, det handlar ju inte om det utan snarare om vilka resurser en har att kunna bidra ekonomiskt till sina vuxna barn.
Ja, absolut. Skrev lite halvironiskt.
Mja, inte uteslutande. Det finns ju de som har resurser för att hjälpa sina barn ekonomiskt men väljer att låta bli.
Men om marknaden helt enkelt inte efterfrågar outbildade ungdomar? Om de inte behövs utan de faktiskt behöver ha en utbildning?
Fast grejen, som ju tas upp i artikeln om du läser den, är att yrkena i sig inte kräver mer kompetens än innan men arbetsköparna kräver kompetens som inte används vilket leder till inflation i titlar etc.
Vilka yrken talar vi om då? Det är fortfarande så att McDonalds, ICA, Coop, många klädaffärer, lager, caféer osv. inte kräver någon examen för att man skall få arbeta där?
Och vilka menar du med de ansedda samhällsvetenskapliga utbildningarna? T.ex. på Juridicums hemsida står det: ”Juridicum i Lund kan erbjuda dig en av landets bästa juristutbildningar, med hög lärartäthet och många undervisningstimmar med skickliga lärare som följer dig genom de nio terminer som leder fram till en juristexamen.” osv. om möjligheter till utbytesprogram, praktik vid Svenska Ambassaden och massa annat. Men visst, är kanske bara juridik som fortfarande håller hög nivå och har fokus på utbildningen. Har inte kikat på så många andra utbildningar. Men det är ju tråkigt om de marknadsför sig som chill. Dock tror jag att det är större risk att de nyare universiteten och högskolorna gör det. Lund och Uppsala som är de mer anrika och seriösa kan nog skilja ut sig vad gäller fokus på utbildning i första hand. Sedan är det ju viktigt att komma ihåg att många studenter gillar att festa. På Brown är ju mottot t.ex. study hard, party harder och jag har en vän som pluggar på Princeton och de är ju allmänt kända för att älska att festa. Så det behöver ju nödvändigtvis inte innebära att eleverna är sämre och oengagerade i sina studier. Det tråkiga är ju om universiteten sjunker så lågt att de börjar marknadsföra sig som galningar, vilket ju många gör. Känns så pinsamt med viss reklam man får hem och annan man hör på Spotify. Men min och många vänners uppfattningar är att de seriösa universiteten och utbildningar marknadsför sig inte för de behöver inte det. Så akta dig för de som verkar desperata : )
Krävs som tur är ej hsutbildning för att bli kassaexpedit men om du läser artikeln jag länka till så får du nog ett hum om vilka yrken det rör sig om. Poängen är inte att det inte finns några okvalificerade yrken kvar, bara att det är färre om dem än innan och att det oftare krävs kompetens som egentligen ej är nödvändigt. Dvs utbildningskravet har höjts samtidigt som jobben är desamma, vilket artikelförfattaren menar leder till en utbildningsbubbla där fler utbildningar ges med mindre innehåll.
Klart det finns bra juridikutbildningar men finns även dem med lite lärarledd tid, de flesta har mindre än motsvarande utbildning inom naturvetenskap.
Är ibland så jäkla glad att jag vet vad jag vill och hur jag ska ta mig dit!
Som relativt nyexad, och under min studietid också studentaktiv, fnissar jag hysteriskt åt:
” De flesta festar järnet och lever i någon slags övertygelse om att när plugget är över så kommer de alla får välbetalda jobb.”
Vilka de flesta då? Vad är det för bild av studenter du har egentligen, och var har du fått den ifrån?
Har ett generellt intryck av studenter att många är ganska obrydda av de ämnen de studerar och mest bara vill ha ett soft och välbetalt jobb.
Det är inte riktigt mitt intryck, och jag har ändå träffat rätt många. Få har en brinnande passion för allt de pluggar dygnet runt, det är sant. Men precis som med jobb – det är ganska orimligt att man ska förväntas leva för sitt jobb. Tycker jag, i alla fall. Av dem jag känner på högskolan är det nog ingen som biter ihop och läser en utbildning de verkligen inte är engagerade i enbart för att få ett soft jobb. (Har främst i studentkretsarna umgåtts med teknologer och psykologer, men känner folks om läser eller läst annat också)
Studenter är ingen homogen grupp. Vissa är seriösa och brinner för att plugga, vissa pluggar fast de inte är så intresserade för att det är bättre än att vara arbetslös.
Att ”de flesta” är så var klumpigt uttryckt. Vågar dock hävda att denna grupp vuxit sig betydligt större.
Min bild av det jag vet om studentlivet förr är nog att du har rätt i att det är vanligare nu iom att det finns fler studenter. Dock festades det alltid hårt. Eventuellt hårdare förr när studentgruppen var typ uteslutande unga män från finare familjer. Nu är väl typ en fjärdedel föräldrar?
Naturvetenskapliga utbildningar får väl mycket mer pengar per student, för att det anses behöva mer undervninsningstid, labbar osv som är mycket dyrt. Utbildningen jag gick förut var väl tvärvetenskaplig (och i praktiken kanske mer samhällsinriktad) men tillhörde formellt naturvetenskap, jag tror att det var för att få mer pengar.
Att pröva olika utbildningar tror jag kan vara en viktig del i att ta ett slutgiltigt beslut för många personer. Jag gick en kortare kurs om miljö förut, som många verkade läsa för att de inte riktigt visste vad de ville göra, och även om de flesta av mina klasskamrater där kanske inte alls kommer jobba med något sånt så är det ändå bra för samhället att ha fler medborgare med större kunskap. Att folk är utbildade och har läst många kurser tycker jag har ett egenvärde.