Kollar på bilder på mig själv för några år sedan och slås av hur snygg jag var, även de dagar när jag kände mig fulast i världen och hade en redig finne på kinden. Schysst frilla, ingen begynnande dubbelhaka och säkert len och fin på hela kroppen. Idag är jag fulare och tjockare och bryr mig inte ens en fjärdedel av vad jag brydde mig då. Man förändra så mycket, skaffar sig andra prioriteringar i livet. En skön insikt.
Du är väldigt fin i den frisyren. (Negligerar andemeningen med inlägget…)
Har tänkt att klippa till den igen faktiskt.
Gillar också frisyren väldigt mycket. Annars så tycker jag det är rätt typiskt det där, man tittar på gamla bilder och blir helt men va, hur kunde jag noja över nånting överhuvudtaget, jag var ju skitsnygg då. Eftersom jag upplevt den känslan om och om igen genom åren, så har jag försökt ta den till mig och tänka typ det är bara dumt att gå omkring och känna mig ful, för med lite perspektiv så kommer jag ändå att inse att jag var snygg nu. Typ.