Vet ni vad jag är trött på? Genus! Seriöst. Jag orkar inte mer ”genusdebatt” och rosa och blåa t-shirts för pojkar och flickor, om ”hen” och om att flickor ska vara söta och duktiga och pojkar tuffa och hårda. Fan vad det tjatas och gnatas om detta.
Visst finns det viktiga genusfrågor. Som till exempel kärlek och vänskap, hur relationer formar sig utefter kön. Jätteviktigt. Men typ vilken färg någon har på sin tröja eller vilket fritidsintresse någon har är fan inte så jävla samhällsomstörtande. Ja, jag vet att det ingår i en större kontext men jag tycker fortfarande att det finns en tröttsamhet i det eviga tjatet om ytligheterna, samtidigt om man ofta ignorerar de enligt mig stora frågorna. För visst är relationer viktigare än tröjor och fritidsaktiviteter? Eller?
Ganska ofta sägs det av människor som analyserar strukturer att ”visst, det finns det (inom samma fält) som är viktigare men nu väljer jag att ta upp det här, gå och starta din egen debatt”. Och ja, det är en legitim invändning men just nu så känns det som om hela genusdebatten har slukats upp av diskussioner om disneyfilmer och barnleksaker.
Och att det talas så mycket om just barn känns så symptomatiskt. Visst kritiserar vi primärt vuxnas förhållningssätt till barn, men det är ändå barnen som ska formas och föra jämställdheten vidare. Det viktiga är vad man för över på ungarna, inte att ifrågasätta sin egen normbundenhet i resten av livet.
Inget perspektiv är särskilt mycket värt om man inte vågar ta i de svåra frågorna. Om man inte vågar verkligen fundera kring sina egna beslut. Och nu pratar jag om mer än att strunta i att raka benen. Jag talar om samlevnadsformer, om kärlek, om hur vi organiserar våra liv. Det är svåra beslut, sånt som tar tid och ork och då är det mycket lättare att bara köra vidare i samma spår.
Jag orkar inte med detta ständiga självgoda återupprepande av självklarheter. Nej, det är inte självklarheter för alla och det tål att upprepas i nya sammanhang men inom genusdebatten är det självklarheter, redan vedertagen sanning. Jag tycker att det kan bli ett sånt klagande på andra utan att sätta sig själv och sina egna värderingar i kontext. Utan att våga ta tag i de stora frågorna, frågorna som går utanför färgen på ens barns tröja.
En rörelse som inte vågar diskutera, utmana och ta ställning kommer förr eller senare att bli irrelevant. Det blir bara ett evigt ryggdunkande och pajkastande på meningsmotståndare. Det är politiskt självmord. Jag tycker att genusdebatten har kört in i ett spår där man bara harvar runt utan att komma framåt. Jag skulle vilja ha en diskussion som sträcker sig utanför leksaker och tröjor, en diskussion där man vågar vara självkritisk .
Var ser du den här typen av genusdebatter? Jag håller med om vad du säger, kan bli rätt trött på tjaffset om bilar, dockor och rosa klänningar men jag tycker det är en rätt liten del av den större debatten.
Men påverkar inte Disneyfilmer och barnleksaker hur barn växer upp till att bli och i och med det deras framtida relationer? Jag håller med dig om att vi behöver prata om mer än det som får utrymme i media t ex men frågorna om leksaker, barnprogram och könsstereotypa kläder på barnavdelningarna är ju inte oviktiga för det.
Kan du inte ge exempel mer specifikt hur du menar när du skriver att vi ska granska oss själva och våra relationer (har för mig att det var ungefär det du skrev :). Jag hänger inte riktigt med i vad du menar.
Alltså, generellt blir allt som handlar om barn uttjatat ganska snart för alla som inte själva har barn.
Jag fokuserar hellre på frågor om löneskillnader, kvinnans frihet, objektifiering och exploatering av kroppar och sociala frågor som föräldraledighet och så. Hela jämställdhetsnätet består ju självklart av små grenar så som bemötande av barn, leksaker och klädval men min grundidé är att börja där det är som värst, dvs löneskillnader, frihet, exploatering osv osv. Men att vara medveten om genus är så fruktansvärt viktigt för att kunna förstå dessa strukturer som skapar ojämställdhet inom dessa områden. Så tänker jag.
Måste passa på att säga att du är en grym person! Heja!
Äntligen ett kritiskt inlägg angående genustänket. Det stör mig verkligen hur dåligt vissa genusmänniskor beter sig i debatter och hur långt borta från verkligheten de är. Det är som sagt bara pajkastning och ryggdunkande. Kanske kanske skulle man kunna överväga det biologiska perspektivet? Speciellt när det fan finns forskning från toppuniversitet som bevisar vissa – ja – i detta fall sanningar. Inte bara teorier. Men så tittar man på nationellt sända tv-debatter där någon kritiker ger sig in i ämnet (ofta med mer bildning än de genuskåta personerna) och hänvisar till denna forskning och de blir utskrattade av genuspedagoger och sittande riksdagsledamöter. Det är äckligt pinsamt beteende. När folk ser den stilen – hur argument inte ens bemöts, hur man bortser från forskning som inte stöttar ens egen syn på samhället – då växer ett hat just mot denna grupp och det går inte att ta den seriöst. Det är liksom inte jag och mina vänner bara som drar genusskämt nuförtiden, till och med ens lärare ler och höjer på ögonbrynen idag om man nämner genus eller presenterar någon av de allmänna åsikter som finns inom den gruppen. Och detta tror jag som sagt inte bara handlar om åsikterna i sig, utan oförmågan att kunna diskutera.
Ska det tas seriöst av allmänheten och inte bara LadyDahmers bloggläsarskara så måste denna grupp börja lyssna och inte bara spy ut sina egna teorier om varför pojkar leker med bilar och flickor med dockor.
Nej, jag ska inte överväga ngt biologiskt perspektiv. Bara för att jag skriver ett kritiskt inlägg om genusdebatten betyder inte det att jag övergett det. Man får vara kritisk internt vettu.
Precis, du är ju helt en del av det du själv kritiserar. Det är bra att vara kritisk internt, men man bör även kunna se utanför bubblan. Men det var ju just det jag skrev, så du bekräftar bara den bilden. Men fattar inte hur man kan verka medveten om det men ändå tycka att det är helt på sin plats. Det är ju bara dumdristighet.
Jag fattar absolut inte vad du menar. Jag kritiserar en enskild företeelse inom genusdebatten, men hela min grund för inlägget bygger ju på att dessa frågor behövs tas upp men inte tjänar på att harva spå detta sätt.
Men spela inte dum. Seriöst det är ju pinsamt. Det jag menar är just det faktum att du inte lyssnar på någon som är av en annan uppfattning. Kritik i all ära men bara så länge den inte riktas mot sig själv liksom. Men förstår att det är jobbigt att granska något som är en så stor del av sig själv, vilket genus verkar vara för dig. Men ärligt talat trodde jag att du var smart nog at kunna ta en debatt. Hålla för öronen är ju just det jag pratade om tidigare och precis det du gör nu.
Det jag reagerade på initialt var detta: ”Kanske kanske skulle man kunna överväga det biologiska perspektivet?”. Då skrev jag att nej, det ska jag inte göra. Jag känner till mycket av kritiken som finns mot genusforskningen och tycker att det finns det som är legitimt, på samma sätt som det finns det som är blaj. Dock har jag ärligt talat inget större engagemang eller kunskap om genusvetenskapen och jag brukar inte heller skriva om det.
”Speciellt när det fan finns forskning från toppuniversitet som bevisar vissa – ja – i detta fall sanningar.”
Alltså ursäkta men sanningar? Bevisa? Tillåt mig skratta! Läs lite grundläggande vetenskapsteori och det första du lär dig är att 1. Att det finns en undersökning som pekar på något innebär inte att det ÄR SÅ. 2. Gårdagens vetenskapliga sanning motbevisades i dagens.
Problemet med er genusmotståndare och biologister är att ni lägger allt för stor tro till vetenskapliga ”sanningar” och undersökningar, fast bara de som pekar på det NI anser rätt. För det är ju ni som står för vetenskap och sanning och då kan ni ju aldrig ha fel?
När det gäller människoorienterande ämnen och speciellt gällande skillnader mellan kön och beteende så gäller regeln (med få undantag): För varje undersökning som visar på en sak finns det (minst) en annan som visar på motsatsen.
Tack och hej.
Men herregud, att ha respekt för forskning som bedrivs på aktade universitet är alltså dåligt i dagens samhälle? Vill nästan gråta.
”t 1. Att det finns en undersökning som pekar på något innebär inte att det ÄR SÅ. 2. Gårdagens vetenskapliga sanning motbevisades i dagens.”
När har jag sagt emot det?
Med sanning menar jag bevis på specifika saker. Saker man har kommit fram till efter att ha undersökt dem, t.ex. att killar producerar mer testosteron än tjejer. Anledningen till att jag valde att använda ordet sanning är att vissa saker helt enkelt FÖRNEKAS rakt av av genusmänniskor, trots att det är bevisat. Men oftast vill de inte ens höra om biologi för det kan ju krossa hela ”samhället skapar könet-teorin”.
Och varför pekar du ut mig som biologist? Vad menar du med det? Könsnormer osv. formas av biologi OCH kultur. Två saker. En sak som ni vill ta i med tång. Ett stort problem.
Sedan är det ju intressant att just genusfeminister har en sådan brist på respekt för högre utbildning och topprankade universitet. För det finns väl ingenting som säger att Harvard är ett bättre universitet än Göteborgs? Det är ju för er inte relevant att nämna toppuniversitet. Ni tror ju inte att ett ställe kan vara bättre än ett annat. Nej, det är så galet irrelevant. Tack och lov att man går på en skola där respekten för fantastiska lärosäten finns kvar och folk väljer att läsa vidare vid Harvard, Princeton, Oxford osv. istället för denna äckliga ignorans, jantelagstänk och brist på respekt för högre utbildning.
Man kan verkligen undra vart världen är på väg när folk ryggar tillbaka för att man nämner toppuniversitet. Men då vet man att man lever i Sverige 😀
Nja. Det är nog inte så vanligt att folk ”ryggar tillbaka för att man nämner toppuniversitet”, men vill man göra det bör man nog även våga ge sig på att beskriva och diskutera de sanningar man nu funnit på sagda universitet. Att bara säga ”amen man har faktiskt forskat kring det här på toppuniversitet juh” säger ju ingenting. Återigen: Du vill diskutera utan att själv tycka något, det blir svårt.
Nä, forskning finns presenterad i länken. Jag diskuterar när personen ifråga har tagit del av den. Kan hon inte det är det liksom ingen idé att jag skulle börja skriva om de olika studierna som finns på området för det hade ändå ignorerats. Det är ju därför diskussionen inte handlar om könsnormer, genus osv. då hon inte vill ta del av presenterad fakta. Därför diskussionen istället handlar om att blunda för vetenskap och att aktivt välja bort att ta debatten.
”Genusmänniskor” har ofta ganska goda utbildningar. Det mesta bygger på sociologin.
Och Harvard, Prnceton och Oxford är bra universitet för vissa discipliner, men knappast för alla. Lägg dessutom till att vetenskap går i trender. I Sverige är det populärt att ha ett genusperspektiv, i USA är du en farlig kommunist om du förespråkar det. Det har inget med kvalité att göra, utan det handlar om det politiska och sociala klimatet i den akademiska världen. Harvard är ett fantastiskt universitet ifall du vill studera juridik, men det är helt värdelöst om du vill studera genus.
Grejen med i princip all vetenskap är att en är tvungen att välja ett perspektiv. Fokuserar du på hormonella aspekter, så kommer du se hormonella förklaringar. Fokuserar du på sociala aspekter, så kommer du att se sociala förklaringar. Bara för att vi inom naturvetenskapen hittat saker som tyder på något innebär det inte att det är rätt. Särskilt inte när i princip all samhällsvetenskap visar på motsatsen, att naturvetenskapen bara studerat beteende på folk som redan existerar i samhället, och som dessutom ger bättre förklaringar om de avvikande än vad naturvetenskapen klarar. Nu hånar jag inte naturvetenskapen, utan jag säger att den inte ger tillfredsställande svar på just de här frågorna.
Dessutom upplever jag det, som åtminstone är ganska utbildad och insatt i samhällsvetenskapen, snarare tvärtom, att det bland bioligisterna och antifeministerna finns ett brutalt vetenskapsförakt. Finns helt enkelt ingen som helst respekt för de samhällsvetenskapliga disciplinerna, utan bara en blind tilltro till vissa typer av naturvetenskap som idag är ganska utdaterade. Människor påverkas enormt mycket av den sociala miljön, men likväl är de flesta bioligister enbart villiga att se till hormon-aspekterna, och helt ignorera allt vad sociala strukturer, normer och kulturell påverkan heter.
Nu påstår jag inte att alla är såhär, utan bara att jag upplever att väldigt många är outbildade internettroll, totalt historielösa och utan koll på ens rudimentär samhällsvetenskap, som är skiträdda och känner sig hotade av förändring. Det här är förstås bara min bild av det hela, och jag säger inte att den är rätt. Men jag känner överhuvudtaget inte igen mig i din beskrivning.
Det finns ju också en diskussion som handlar om ifall det verkligen är vettigt att lägga ner så mycket skattepengar på genus-utbildningar och liknande, när det inte finns någon forskning som stöder att genus-problemet existerar. Det finns tydligen inga vetenskapliga belägg för påståenden som: kvinnors yrkesval inte är frivilligt, att könet till stor del är en social konstruktion, att genuspedagogik har någon effekt, att kvinnor blir lönediskriminerade osv
Det pratas om att man lagt ner hela grejen i Norge, just pga brist på vetenskapliga bevis. Och dessa ”motståndare” hänvisar till den här dokumentären http://www.youtube.com/watch?v=KQ2xrnyH2wQ
Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro, ännu. Men det är intressant att diskutera.
Hela genusvetenskapen bygger ju på andra vetenskapliga metoder som jag greppat det. Det tycker jag är bra och jag tycker genusforskningen ska vara kvar.
Varför ska genusforskning vara kvar och varför är det inte intressant att reagera på de misslyckanden som tagits upp? Det är precis som att alla genusfeminister bara väljer att ignorera för att se om det försvinner. Det är just sånt som får en att inte ta det på allvar. Om du tycker att det är viktigt med intern kritik, borde det inte vara relevant för dig som anhängare av en viss grupp att faktiskt ta del av de fiaskon som har kommit fram? Granska sig själv lite? Du har ju tom skrivit om att det är viktigt att inte bara ha åsikter utan att kunna backa upp dem och kunna reflektera och ändra sig när man inser att man inte längre står för en viss åsikt. Borde det inte ligga i ditt intresse att följa vad du själv tycker är vettigt? Alltså det finns inte ord för hur dumt det är 😛
Se det avsnittet som länkades och kommentera det. Det är inte gjort med någon dold agenda och alla ämnen som tas upp ta upp på ett objektivt sätt där människor med olika tankar och teorier får synas och höras. Detta är ca 40 min och otroligt relevant, kan du inte se det så visar det ju bara hur trångsynt du är – om du inte ens kan lyssna på andra teorier.
Kan jag väl göra. Ville bara poängtera att min kritik mot en enskild sak inte är detsamma som ett övergivande av grundideologin.
Jag uppfattade det inte så heller, även om det kanske kunde låta så på första meningen. Men med tanke på att man är så van vid det här med att inte kritisera inom genusrörelsen så var det väldigt nytt med någon form av kritik överhuvudtaget.
Fattar inte vad du menar med ”genusrörelsen”. Om du menar feminism så håller jag inte med, om du menar genusvetenskapen så vet jag inte pga sysslar inte med genusvetenskap.
Genusrörelsen är de som håller på med genus på ett eller annat sätt, inte nödvändigtvis alla feminister. Du är ju en del av den, sedan kanske det inte är vad du skriver mest om just nu, men det är väl ingen ursäkt för att inte behöva backa upp sina åsikter och hålla händerna över öronen när det kommer till kritik – kritik mot något som du ju är en del av. Därför det känns som det borde vara relevant att t.ex. se det avsnittet som ändå spelade stor roll för genusrörelsen i ett helt land.
Ja, det kan jag väl göra. Men jag blir lite matt av att inte kunna skriva ngt kritiskt om genusdebatten utan att ngn ska komma och ba: ”men överväg biologism” och man ba: ”tack men nej tack”. Om man ger er ett finger tar ni hela handen.
Men varför nej tack? Då säger du ju att det är vettigt att inte lyssna eller reflektera utan bara tänka ”det här är min åsikt och den kör jag på, tänker inte bry mig om vad andra säger och tänker aldrig ändra mig för jag har gjort detta till min egna lilla sanning”.
”Om man ger er ett finger tar ni hela handen.”
Frågar du dig inte varför det är så? Kanske just för att det är så ytterst ovanligt att genusrörelsen överväger något annat än sina egna åsikter? Det är bara ryggdunkande rakt igenom. Det är så jag och många andra uppfattar det och jag tror att vi gör det av en anledning.
Du kanske inte hade behövt vara så matt på det om du hade fört en vettig debatt, det är ju just det jag skriver att andra blir matta på. Den dåliga debatten där ingen lyssnar.
Det är klart att jag reviderar mina åsikter, men inte inför de argument som du anför. Det som pär skriver under däremot tycker jag är intressant och har tagit till mig. Bara för att jag inte lyssnar på dig betyder inte det att jag inte lyssnar på kritik.
Det där med att det var pga ”Hjernevask” man låtit bli att förlänga en satsning på genusforskning i Norge är nog bara ett illvilligt rykte. Men här har du en bra förklaring: http://socalledscience.blogspot.se/2011/12/om-forskningskvalitet-indragna-anslag.html
Min kommentar var alltså riktad till Mikk, men rekommenderar även Alice att läsa inlägget.
Jag tycker att det mesta är värt att diskutera. Inklusive disneyfilmer, könskodade färger och blahablaha. Men nog har du rätt i att debatter om genusfrågor har spårat lite på sina håll. Problemet är att eftersom genusforskning, genusdebatter och så vidare många gånger driver frågan om jämställdhet som (välförtjänt) är en av de mest politiskt korrekta åsikterna idag, blir den väldigt känslig att diskutera.
Hade faktiskt en professor i min utbildning som tog genusvetenskapen som exempel på en vetenskap som får utstå alldeles för lite kritik och granskning, särskilt internt, och han trodde det kunde bero på just det här. Ungefär som marxistisk historieforskning var för fyrtio, femtio år sedan.
MEN, och det här är oerhört viktigt, kritik är en viktig del av både forskning och debatt, eftersom det gallrar de svaga åsikterna och teorierna från de starka (välgrundade skulle jag säga). Det är därför jag kan digga Pär Ström, trots att jag starkt ogillar hans åsikter och det sätt han lägger fram sina argument. Han utmanar rådande konsensus, och sådant arbete är viktigt.
Jag är också aptrött på det. Samtidigt förstår jag att det blir så för det hänger ihop och många hänger upp sig på ytligheterna. Och saker med barn blir konstant viktigt när man har barn, särskilt när man märker hur andra behandlar ens barn beroende på vilka kläder de har på sig – och där kommer relationerna in, och självkänslan, självbilden, självförtroendet och hur man lär sig att bete sig mot andra människor.
Du skriver inte riktigt vad det är du egentligen vill diskutera? eller inte så utvecklat iaf. Vore intressant att diksutera mera. Kör på!
Fast jag har ju inte framfört några argument, utan snarare belyst oviljan att lyssna och reflektera, vilken du bevisar när du till och med säger att du inte vill lyssna på mig. Visst, man behöver inte lyssna på alla. Säger jag att det finns en liten stad på månen så ter sig det väldigt osannolikt och irrelevant för det du håller på med och jag förstår därmed varför du inte skulle lyssna. Men om jag bara nämner det biologiska perspektivet som är högst relevant för den debatt du för så ligger locket på och det är helt plötsligt okej att bara ignorera. Och du verkar ju vara positiv till att se den filmen nu, har du inte lyssnat på mig då? Eller det är fortfarande farligt att höra vad vetenskapen säger så länge den går utanför genusbubblan?
Bara det där med ”forskning från toppuniversiteten” som visar på ”sanningar” var ju nog för att inte ta dig seriöst…
Varför kan du inte ta mig seriöst för att jag nämnde det? Med sanning menar jag resultat man har fått fram med hjälp av forskning, bevis. Inte att jag har någon teori som jag anser är sann i stil med ”gud finns”.
Så att jag visade att jag har respekt för forskning innebär alltså att du inte kan höra eller överväga något annat än dina egna åsikter? Gäller visst att vara väldigt väldigt försiktig om man ska få en genusmänniska att lyssna och överväga andra perspektiv, kunna ta en diskussion – som en vettig debattör i alla andra fall förväntas göra för att bli tagen seriöst!
Fattar verkligen inte att det inte kopplar hos dig. Fascinerande.
Du tog dig eget tolkningsföreträde på vad som är ”sant” och inte. Om du hade hänvisat till ngn specifik studie eller artikel hade jag kanske tagit dig på allvar. Du gjorde inte så, utan hänvisade bara till några mystiskt ”toppuniversitet” och tydligen satt inne på ”sanningen”. Är inte intresserad av att diskutera med en människa som har den ingångspunkten och sedan anklagar mig för att inte kunna ta att ngn ifrågasätter. Tack och hejdå, liksom.
Men om man bevisar något är det ju för helvete sant tills någon motbevisar det. Herregud alltså. Och det var en annan som hänvisade till ett avsnitt från en dokumentär som går igenom olika studier som har gjorts på området. Varför tittar du inte på den? Varför ska alla andra vara goda debattörer och höra andras åsikter och reflektera osv. men inte du? Det är ju så patetiskt motsägelsefullt, förlorar fan hoppet om mänskligheten. Hur svårt ska det vara att lyssna? Ska man ens behöva övertala debattörer att göra det? Ska man behöva krypa på tå för att ni ska vara okej med att kunna föra en vettig diskussion? Det är ju helt fantastiskt.
Och varför citationstecken kring toppuniversitet?
Du hänvisade inte till ngt från första början varför jag inte tog dig på allvar. Jag får en massa grejer länkade till mig varje dag och det är inte min första prioritet att kolla på detta klipp bara för att någon jävligt gå påig och , tyvärr.
Alice:
Tycker du att det du gjort sen du kom hit, är att föra en vettig diskussion?
Alice: Jag har all förståelse för om det ”inte kopplar” hos Fanny, för hos mig kopplar inte en enda kontakt. Vad är det du egentligen vill ha sagt? Det är mycket om att Fanny, och ”genuskåta personer” inte vill ”lyssna och överväga andra perspektiv”, men du har hittills inte presenterat något som ens liknar ett annat perspektiv, vad jag kan se. Vad tycker du egentligen själv, vilka perspektiv är det du vill få andra att överväga, vad är det du vill diskutera? För att säga att de som inte tycker som du är dumma blir ganska tomt om du inte tänker berätta vad du själv tycker.
Mhm, kan förstå att du tänker så om du missade länken någon annan länkade. I detta fall ville jag faktiskt mest belysa ovilligheten att ta en debatt (debatt är inte att bara spy ut sina egna åsikter) hos genusmänniskor. Det är ju egentligen en helt egen debatt i sig och den är faktiskt ganska intressant. Har aldrig stött på det motståndet mot en annan åsikt. Vid politiska debatter i allmänhet brukar den ena sidan åtminstone vara påläst om den andra sidan och då kunna argumentera emot. Men så går det inte till i ”genusdebatten”. Där är det ingen som bemöter någon kritik – de vill inte ens ta del av den (även om den som i filmen faktiskt består av två sidor som får höras, alltså inte bara kritik mot den ena sidan).
Och ja, det är just därför folk är så ointresserade i allmänhet av att ta en debatt med någon som älskar genus – det är ju det här man möter dvs. ett motstånd till att ens lyssna. Det blir ingen debatt när folk inte vill lyssna på varandra, det säger sig självt.
Hela den här diskussionen handlar ju bara om att få den här bloggaren att kunna lyssna på de denne indirekt debatterar emot vid genusförespråkande. Att höra argumenten och ta del av forskningen. Hon fick en länk av en annan person, men vet du? Den förblir nog orörd, för det är debatten om genusrörelsens oförmåga att ta en debatt som behöver diskuteras först. Så illa är det.
Gör hur du vill men tro inte att någon, förutom dina genusvänner, kommer att ta dig på allvar när du för den här typen av debatt där man helt utesluter att lyssna på andra. Och kom för guds skull inte och klaga på det fenomenet när du själv är en del av det. Visst om du vill bete dig omoget och inte ta debatten, men stå då för det. Kom inte och säg att du ”reviderar dina åsikter”. Det är bara patetiskt. Du kan ju börja med att läsa vad jag skriver och besvara kritiken, istället för att ignorera och leda in det på andra saker.. som att inget jag skriver är värt att tas på allvar för att jag nämner ordet toppuniversitet. Det är ju så tydligt bara ett sätt att komma undan ämnet och slippa bryta mönstret där man vägrar lyssna på någon som inte är av exakt samma åsikt som en själv. Det du inte ser är att det skulle vara i princip lika illa som att vägra lyssna på någon för att denne har vaxade ben eller grönt hår – det säger ju liksom väldigt mycket om seriositetsnivån hos den personen.
Aja, nu har jag åtminstone försökt få en genusmänniska att börja med en simpel liten sak som att lyssna på sina kära medmänniskor för att kunna ta en seriös debatt. Det krävdes ett antal inlägg och ledde inte ens någon vart. Wow, fucking rekord i trångsynthet <3
Om du typ läser dina kommentarer så fatta du kanske varför. Att jag inte tar en debatt med just dig, just nu, betyder inte att jag inte kan ifrågasätta mina perspektiv.
Det tar emot att lägga sig i den här soppan men jag kan inte annat än skratta åt folk som verkar tro att bara för att man, som t.ex. feminist, inte tar deras åsikter på allvar, så kan man inte ”ta till sig kritik eller ifrågasätta sina egna teorier”. Det handlar väl främst om att vilja ta saker på en någorlunda acceptabel nivå och jag jag tycker inte att man ska vara skyldig att diskutera med vilket stolpskott som helst. Så fort någon kommer med argumentet ”men genusvetenskap är ju inte en naturvetenskap” så faller det hela platt. Nej det är ingen naturvetenskap, men det är inte heller ekonomi, statsvetenskap, sociologi, filosofi osv, ska man lägga lägga ner hela det samhällsvetenskapliga forskningsfältet för det? Dessa människor vet inget om genusvetenskap, de har typ läst per ströms blogg på sin höjd. Kanske har de läst några abstract till några studier och bara ”här är beviset!”. Jag har i alla fall inte stött på någon med de argumentet som ger ett vettigare intryck.
Jag tycker att hela debatten kring biologism vs. sociala konstruktioner är helt irrelevant egentligen. So what att det finns en möjlighet att pojkar biologiskt sett har en större sannolikhet att bete sig på ett visst sätt än flickor. Bara för att något är naturligt är det inte nödvändigtvis önskvärt. Att döda är t ex. naturligt, men inte önskvärt. Att vara människa innebär att kunna stå emot fysiska drifter till förmån för drifter av en högre ordning. När vi lever tillsammans kommer det sociala att spela en större roll, och ju mer komplext samhället blir, desto mer förlorar det biologiska betydelse. Vi måste välja hur vi vill leva med varandra, och helst på ett sätt som skapar möjligheter för både individen och gruppen. Då är det inte rimligt att ha så snäva normer kring manligt och kvinnligt som vi har idag. Hur normen har uppstått spelar ingen roll. Vi har ändå valet.
Väl rutet!
Feminister får inte ifrågasätta andra feminister!!!!!111
Så är det bara. Som feminister har vi nämligen diplomatisk immunitet. Vi kan göra och säga vad fan vi vill, ingen feminist ska ifrågasätta oss!
Den som ifrågasätter detta är därför ej länge en feminist. Eller så är du en rabiatradikalextremistbitterfitta-feminist.
Vill ha läst igenom alla kommentarer innan jag själv kommenterar, men jag orkar verkligen inte (så jag hoppas att jag inte bara upprepar det någon annan redan sagt). Jag håller med dig om att den offentliga genusdebatten är väldigt enformig och ofta behandlar samma saker, men inom genusvetenskapliga grupperingar av olika slag ser det helt annorlunda ut, vill jag påstå. Att den offentliga debatten ofta hamnar i att handla om kläder och barnprogram tror jag bara är ett försök att konkretisera genus på ett sätt som alla kan förstå. Jag själv läser genusvetenskap för tillfället, och stöter mest på ett motsatt problem. I min kurslitteratur skrivs det sällan tydligt om hur genus fungerar i praktiken, och man hamnar lätt i poststrukturalistiska metadiskussioner, som inte kan förstås av någon utanför ”genusbubblan”. Det blir verklighetsfrånvänt och för… ”intellektualiserat”.
Det är verkligen svårt att hitta en balans mellan att vara lättbegriplig för allmänheten och att föra genusvetenskapen vidare och utveckla olika resonemang. Även om jag håller med dig om att det borde gå att prata om annat än barnuppfostran, så förstår jag ändå varför det har blivit så här. Det är lättare att prata om barn, för att det är någonting folk i allmänhet gillar att ha åsikter om. I och med att debatten riktar sig till vuxna, för det mesta, känns det väl som ett flera ljusår större projekt att övertyga dem om att de måste problematisera även de livsval som inte (på ett direkt synligt sätt) påverkar någon annan än de själva. Människor är kritiska nog till genusvetenskapen som det är.