Nu håller jag på att gå ner mig i deppighet återigen. Jag är så trött. Jag sover alldeles för många timmar, min dygnsrytm är alldeles för oregelbunden, jag är så jävla oinspirerad och jag orkar aldrig träffa folk. Jag vet att isolation inte är bra för en då, jag vet att det man sa göra är att aktivera sig. Men jag känner mig så ensam.
Fast jag har ändå en beslutsamhet. Jag måste hitta en lösning på detta. Jag orkar inte gå in i dessa svackor om och om igen, där jag går omkring som ett spöke utan orken att göra mer än exakt vad som krävs av mig. Jag måste hitta något som funkar.
med beslutsamhet kommer man långt 🙂 håller tummarna för att du hittar något som funkar för dig!
Vilket snyggt foto på dig!
Känner igen mig. Har mått ”dåligt” större delen av 2012 och försöker så att säga komma ur det, men lyckas ändå aldrig. Tänker att det kanske känns lättare ju längre tid som går, men blir extra jobbigt när ensamheten inte är självvald.
Ok det här blev ganska rörigt, men men.
Hey! Du är där jag började på för snart 3 månader sedan. Det gick rakt ner som rakt ner i en djup svart brunn. Senaste dagarna så känns det som att jag kanske, hoppas, börjar må lite bättre. Ångest, frustrationer, smärta, allt det där jobbigt men något som kan övervinnas. Men när en känner det dag ut och dag in i flera månader så blir det för mycket. Varför jag för några veckor sedan kände att självmord inte låter så dumt ändå. Detta är vad personer som tycker en ska rycka upp sig inte fattar, dom kan må dåligt någon dag. men fan inte under så lång tid, då bryts en sakta ner.
I alla, vet inte varför jag skriver detta. kanske typ, gör inte som jag och blir så anti-social. Det fuckar ändå mer med en.
Hoppas att du hittar det snart. Jag tror på dig.