Har vänstern en finare sorts hat frågar sin Claes Arvidsson på SvD och det känns liksom lite krystat och fånigt eftersom det han skriver redan har sagts i flera gånger och dessutom bättre i denna debatt som pågått under flera månaders tid. Jag förstår ärligt talat inte varför SvD valde att publicera texten men nu när det är gjort känner jag ändå ett visst behov av att besvara idiotin.
Arvidsson frågar sig hur detta skulle ta sig ut om man bytte ut de olika grupperna mot varandra, alltså bytte ut överklass mot arbetarklass, högerpolitiker mot vänsterpolitiker och så vidare. Nå, om någon skulle göra en vänsterpartipiñata så skulle jag inte protestera även om jag kan tycka att idén faller lite platt eftersom tanken med piñatan är att illustrera djävulen som snott skatter från folket. Men det skulle helt klart fungera ur till exempel en nyliberal synvinkel, där människor ju tycker att skatt är stöld, och jag skulle inte blir mer arg på detta politiska läger än vad jag är redan idag på grund av en sådan aktion. Jag hatar dem för deras idéer som de kämpar för att realisera, inte för att de uttryckssätt de låter idéerna ta.
Nej, vänsterns hat är inte på något vis ”finare” än motsvarande hat från högern, men det är mer legitimt. Eller snarare: det är mer legitimt för arbetarklassen att hata överklassen än motsatsen. Det är alltid mer legitimt för en förtryckt att hata sina förtryckare än det motsatta.
Detta är såklart en ideologisk ståndpunkt. Jag antar att Claesson inte tycker att det finns något strukturellt förtryck av arbetarklassen i samhället. Eller så tycker han det, men tycker att man ska ”skynda långsamt” i bekämpandet av orättvisor. Fan vet jag. Eller så är han helt enkelt bara ”emot hat” och ser detta som viktigare än något slags bekämpande av orättvisor i samhället. Det är så fruktansvärt viktigt att samhällsdebatten är ”trevlig” att om någon uttrycker att de faktiskt hatar de personer som de tycker för en destruktiv politik så ska hela jävla samtalet handla om det. Eller så är det bara ett sätt att för bort fokuset från de frågor som faktiskt diskuteras.
Det är i alla fall på grund av detta jag tycker att vänsterns ”hat” är mer okej, inte för att det är ”finare” men för att jag anser dem har rätt i sak i det dem uttrycker. Om någon högerperson väljer en liknande metod för att uttrycka sina idéer så kommer jag inte opponera mig emot själv metoden, utan mot idén.
Det är väl naturligt att hata en samhällsordning som man upplever sig själv, personer i sin närhet eller samhället i stort skadas av, och alltså också de krafter som upprätthåller denna samhällsordning. Jag känner ett brinnande hat mot såväl patriarkatet och klassamhället. Jag tycker att det är en fullt berättigad och rimlig känsla, eftersom detta är samhällsordningar som jag upplever som djupt destruktiva och förgörande både av samhället i stort men också av alla de människor som ingår i det. Hur kan man se något sådant utan att känna hat, är mina fråga.
Sedan kan man ju fundera på vilket uttryck detta hat tar sig, och vilka uttryck som är konstruktiva för att driva sakfrågan. Jag tror att få personer ur vänstern idag skulle vilja se en utrotning av överklassen, lika lite som feminister vill se en utrotning av män. Däremot vill man krossa den samhällsordning som ger överklassen makt och privilegier enbart på grund av sin härkomst, på samma sätt som man vill utrota den ordningen som ger män makt och privilegier enbart på grund av sitt kön.
Och ja, detta kan ta sig uttryck i ett hat mot män som saknar insikt om sitt privilegium och dessutom utnyttjar det. Men jag hatar ingen på grund av personens bakgrund eller vad hen har mellan benen, utan för vad hen gör med allt detta. Om hen bara vilar i känslan att allt är precis som det ska vara och vägrar ta ansvar för sin överordnade samhällsposition så hatar jag. Det är ett hat jag tycker är både berättigat och nödvändigt.
”Om hen bara vilar i känslan att allt är precis som det ska vara och vägrar ta ansvar för sin överordnade samhällsposition så hatar jag.”
Hur tar man som man ansvar för sin överordnade samhällsposition? Gäller detta även uteliggare och narkomaner som en viss bloggare också tyckte åtnjöt ett sk ”manligt privilegium”?
Vem har sagt det? Jag tkr såklart inte att uteliggare är priviligerade, jag är intersektionalist och inser såklart att makt utgår från flera olika parametrar. Sluta låtsas att jag är dum i huvudet bara för att göra en fånig invändning.
Den som skrivit det är den feministen Mikael Sol
http://mikaelsol.blogspot.se/2012/05/kvinnan-ar-kropp-pa-instagram.html
”Som man är jag oundvikligen i den positionen hur jag än gör. Jag kommer alltid vara i den positionen hur jag än gör. Även om jag blir uteliggare och missbrukare kommer jag ha fördelarna som kommer med att vara man.”
Hursomhelst svarade du inte på min huvudfråga så jag ställer den en gång till:
Hur tar jag som man ansvar för min överordnade samhällsposition?
Det han säger är ju sant, men jag skulle inte lägga ngt ansvar på en person som måste ta sig ur sin egen skit samt är underordnad på en massa andra vis.
Som man tar man först och främst ansvar genom att inte på ngt vis utnyttja eller förstärka sitt privilegium, alltså sträva efter att behandla kvinnor och män likadant etc, vilket man ska göra även som kvinna. Vidare kan man sprida kunskap om kvinnors underordning etc, alltså arbeta feministiskt, men det viktigaste är enl mig att sträva efter att i sitt eget agerande vara ”jämställd” i den mån det går.
Jasså? Vilka fördelar har en manlig uteliggare gentemot dig om man får fråga?
I sin livssitution som den ter sig: inga. Däremot ingår han i gruppen män, som är privilegierade över gruppen kvinnor. Däremot finns det en massa andra faktorer och strukturer som påverkar oss, utom könsmaktsordningen, t.ex. klass. Jag har aldrig sagt att könsmaktsordningen är den enda eller ens viktigaste maktstrukturen, inte heller att alla män och överordnade alla kvinnor individuellt. Detta handlar bara om en missuppfattning från din sida om vad feminism handlar om.
”I sin livssitution som den ter sig: inga.”
Tack för svaret. Men då håller du knappast med Mikael Sol som ju uttryckligen skrev att en manlig uteliggare fortfarande har fördelar gentemot kvinnor trots sin egen livssituation.
Sen borde du kanske sluta tillskriva mig åsikter jag aldrig gett uttryck för. Även om det kanske blir lite svårare att debattera då. När har jag påstått att feminister anser alla män vara överordnade alla kvinnor?
Jag antar att Sol menar att manliga uteliggare har privilegier gentemot kvinnliga uteliggare, inte gentemot alla kvinnor. Dvs som Fanny skriver, att det finns olika maktfaktorer som spelar in samtidigt och på olika plan. Jag har tex vissa fördelar genom att vara vit trots att jag även är kvinna, det ena utesluter liksom inte det andra. Du måste inte hålla med om att män har vissa privilegier men det kan väl ändå inte vara SÅ svårt att hänga med i hur vi resonerar i det här fallet?
Det blri ju den tolkningen man gör när du ställer den där frågan, det måste du begripa.
Ditt resonemang har en stor nackdel.. Man skulle kunna resonera exakt likadant om man var rasist och tycker att man är i underläge mot invandrare, typ ”de tar alla jobben och jag som är arbetslös”. Att detta inte är snt spelar dåmingen roll eftersom rasisten upplever detvså på samma sätt som du upplever klass-samhället.
Ditt resonemang har en stor nackdel.. Man skulle kunna resonera exakt likadant om man var rasist och tycker att man är i underläge mot invandrare, typ ”de tar alla jobben och jag som är arbetslös”. Att detta inte är sant spelar då ingen roll eftersom rasisten upplever det så på samma sätt som du upplever klass-samhället.
En lite mer läsvänlig version 😉
Först vill jag bara säga att jag tycker att Fannys text är väldigt bra. Håller med om de slutsatser hon skrivit.
Men jag finner även att Pelle Ps kommentar är intressant. Inte för att han har rätt, för det har han inte. Men för att det kan SE UT som att han har rätt.
Det handlar ju om att vänsterns hat ges legitimitet för att de strävar efter att förändra en orättvis situation. När samhället förändrats så kommer hatet att försvinna. Alla kommer då att behandlas lika och med respekt. En rasist kan till synes vara i underläge och därför ha ett berättigat hat. Problemet är att när rasisten fått som den vill så kommerhen fortfarande att hata invandrarna. Deras hat är inte grundat i att de är i underläge (även om de i detta fall också är i underläge).
Jag skrev själv om att vara en hjälte i min blogg: http://sjostrandsverklighet.wordpress.com/2012/05/06/att-vara-en-hjalte/
Det som är typiskt för en riktig klassisk hjälte är bland annat: ”Stå upp för de svaga. Var inte egoist. Hjälp de som behöver hjälp.” Vilken ideologi ligger närmast?
För det första så beror det på de upplevda orättvisorna eftersom det inte finns några objektiva rottvisor/orättvisor. Detta betyder att vänsterns hat aldrig kommer att försvinna då det alltid kommer att finnas de som känner sig orättvist behandlade och fortsätter att hata. För det andra är det mycket farligt att tycka att just min åsikt berättigar till hat (eller våld som en del mer extrema vänster tycker är ok) eftersom alla kan tycka så. Varför ska min åsikt vara mer berättigad än någon annans?
Knäppskallar finns alltid, men om vi nu diskuterar en bred ideologi så har ju Thomas rätt. Vänsterns klasshat uppstår i ojämlika samhällen, det finns det även forskning som belägger.
Det där motsäger inte vad jag skrev eftersom alla samhällen är ojämlika. Kan du förklara varför vänsterns klasshat är legitimt medan andras hat inte är det utifrån generella principer?
Att säga att det är legitimt att hata bara för att man vill förändra något är ju egentligen ganska patetiskt eftersom det i så fall gäller alla som vill förändra. Och i så fall har alla samma legitimitet att hata.
Jag har skrivit ett inlägg om det idag. Du kan läsa det =)
Samtidigt är det problematiskt att de som kommer till tals i media själva oftast tillhör de mest privilegierade grupperna. Det är inte den arbetslösa, invandrade, ensamstående mamman utan akademisk utbildning som skriver på kultursidorn i Aftonbladet. Det är istället välbärgade, vita, akademiker som Åsa Lindeborg som får fullt utrymme. Överhuvudtaget är det nästan alltid mycket privilegierade personer som gör sig tillföreträdare till grupper som pekas ut som förtryckta. Varför ska dessa privilegierade personer ges den makten? Borde inte de lämna plats till de som verkligen är förtryckta?
Jag tillhör den minskande skaran människor som tycker att journalistiskt arbete ska utföras av journalister. Och då innebär det ju att det är akademiker som skriver. Och att de inte är arbetslösa när de skriver. Ja, det blir ju lite svårt om de ska arbeta som journalister.
Men jag tycker att det är bra att det finns bloggar och andra medier där ”vem som helst” kan få komma till tals. Men jag skulle inte vilja ge avpixlats kommentatorer utrymme till att skriva tidningarnas artiklar.
Sedan är det bara att hoppas att skribenterna har tillräcklig insikt om de utsattas förhållanden. Men det varierar ju från individ till individ.
Men åsa lindeborg är inte född rik. Visst har hon säkert pengar nu, men inte när hon växte upp. Jag tror nog hon kan minnashur det varit.