Ibland sägs det att kvinnor har en ”fördel” i något slags ”könskrig” i och med att vi kan falskanmäla folk för våldtäkt. Problemet är som sådant, att eftersom människor i regel misstror rättssystemets förmåga att döma skyldiga våldtäktsmän så blir man i praktiken socialt dömd om man blir anklagad.
För det första så läggs de allra flesta våldtäktsmål ner redan vid anmälan eftersom åklagaren inte anser sig ha något att gå på och då blir det i regel heller inte allmänt känt att något åtal existerar. Rättssystemet fungerar inte som så att du kan traska in och göra en anmälan och sedan tvinga personen av närvara på en massa rättegångar, en åklagare måste vara villig att anta ditt case och det görs i regel inte om man inte tror att det kan leda till fällande dom. Vissa fall, som till exempel rörande stureplansprofilerna, blir uppmärksammade av olika skäl. Men sånt sker ju i alla typer av rättegångar: vissa blir uppmärksammade och då har folk åsikter. Det är verkligen inga konstigheter.
För det andra så kan precis alla, precis när som helst, bli anklagade för vilket jävla brott som helst eller varför inte något som inte är brottsligt utan bara anses dåligt socialt. Det är ju också en ”social dom”. Gud, folk sprider ut lögner och skit om varandra precis hela tiden, det är ju inte som att just precis en falsk våldtäktsanklagelse är något helt annat än andra lögner folk kan tänkas sprida om varandra.
För det tredje så betyder inte att möjligheten till falskanmälan finns att de sker i särskilt stor utsträckning. Jag vill påpeka att en falskanmälan inte är detsamma som att göra en anmälan som inte leder till fällande dom. En falskanmälan borde ju vara när en person faktiskt utstuderat väljer att anmäla ett brott hen vet inte har begåtts för att göra livet surt för en annan människa. Ett sådant beteende är givetvis alldeles förkastligt. Det är dock inte omoraliskt att sakna kunskap om hur man ska rubricera något man blivit utsatt för i juridiska termer.
Lösningen på problemet med bristande tillit till rättssystemet borde ju vara att skapa bättre rutiner kring dessa mål, inte något annat. Dessutom tycker jag inte att samhället brukar vara sent med att komma till ”falskt anklagade” killars försvar, redan innan rättegång avslutats. Givetvis kan det ändå vara en börda att gå igenom en rättegång, men det är det nog oavsett vilket brott man är anklagad för. Rättegångar tar liksom en massa tid och energi i anspråk, så är det oavsett. Det är ändå viktigt att de sker för att rättssystemet ska fungera.
Hvordan mener du alment kendt? Bare fordi det ikke kommer i medierne, kan det jo godt blive alment kendt for omgivelserne. Det fungerer sædvanligvis næppe sådan, at man anmelder forbrydelsen til politiet, men holder kæft over for alle man kender.
Og ja, det kan godt være, at folk er hurtige til at komme til anklagede drenge (det er vel sjældnere med mænd? eller?) til forsvar, men det betyder ikke, at de vil lade deres børn alene med dem. Bare for ”en sikkerheds skyld”. Det er ret få forbrydelser, der påvirker omgivelsernes forhold til én i lige så så høj grad, vil jeg tro.
Men selvfølgelig er det ikke enkelt, og alle tilbagetrukne anmeldelser er ikke lige med falske anmeldelser. Selv overvejede jeg f.eks. kraftigt at trække min anmeldelse mod min stedfar tilbage, fordi jeg ikke orkede situationen og bare ville gemme mig fra det hele – ”problemet” var bare, at han allerede havde indrømmet, så det blev heldigvis ikke til noget.
Omvendt må man også være på det klare med, at hvis man trækker en anmeldelse tilbage, får det konsekvenser, og man stempler sig selv som løgner. Man kan ikke forvente, at folk så stadig skal forstå, at du faktisk mente det. You can’t have it both ways, det fungerer ikke, og det må man helt enkelt acceptere.
Problemet er jo, når visse afviser, at falske anmeldelser overhovedet sker og, i ekstreme tilfælde, vil indføre omvendt bevisbyrde. Det bliver useriøst, og jeg tror, at det hele generelt skader feminismens troværdighed. Men selvfølgelig er det irriterende, hvis diskussionen bliver drejet over på ét emne, hver gang man prøver at diskutere et andet.
Min tes är att falskanmälningar är ett problem som alltid förekommer, inom alla brottskategorier. Dock diskuteras dte som om falskanmälan av våldtäkt vore det enda vilket jag tycker är dumt och fel.
Rörande våldtäkter HAR väl kvinnor en stor fördel över män, iom att anmälningar om våldtäkt mot män i princip aldrig tas på allvar. Oavsett hur stort problem vi har med att det är svårt att döma någon för våldtäkt, är problemet mångdubblat mot manliga offer. Men detta är ju ett sidospår till din poäng, och knappast ens ett svar på sin text. En reflektion.
Sedan måste jag säga att en våldtäktsanklagelse faktiskt ÄR annorlunda än vad annan skit en person kan sprida om någon annan. Att våldta en människa är ju något av det vidrigaste man kan göra, och det är absolut inte detsamma att våldta någon som att bete sig elakt eller ljuga eller något annat man kan bli anklagad för.
Fast så brukar ju också våldtäktsanklagelser slätas över av omgivningen, så det går väl på ett ut.
Två fel gör inte ett rätt. Oavsett hur trevlig en människa är skulle jag tänka till både en och två gånger innan jag blev involverad med en kille om jag hört att han varit anklagad för våldtäkt.
Det är väldigt svårt att försvara kvinnor som blir anklagade för att ha slängt iväg falska våldtäktsanklagelser om man samtidigt skall ha i åtanke att hela grejen går på ett ut. Antingen är det rätt eller fel, jag tycker inte att man skall använda ett för att ursäkta det andra. Om du förstår hur jag menar.
Det är klart det är fel, men det skrev jag också i inlägget. Tycker bara att det är irriterande att det ständigt ska påpekas att möjligheten finns när ingen vet hur stort problemet faktiskt är. lus att om det skulle ske så innebär det inte att den anklagades liv är helt raserat, vilka vissa försöker få det till.
Jag tycker att det är irriterande när folk säger att det liksom går på ett ut att kvinnor ibland ljuger och anklagar folk för våldtäkt, eftersom våldtäktsanklagelser ofta inte tas på allvar och samhället skyddar männen som blir anklagade. Och jo, det kan rasera ett helt liv att bli oskyldigt anklagad för våldtäkt. Vilket är det större problemet? Det större problemet är attityden att det är okej att våldta, att folk inte alltid menar nej, att det är okej att ljuga lite här eller där eftersom folk förtjänar det ibland. Jag menar inte att påstå att falska våldtäktsanklagelser är ett större problem än faktiska våldtäkter, men jag ser skammen och hjälplösheten på samma nivå. Och därför tycker jag att det är skadligt att säga att ”äsch, killarna har ju alltid samhället bakom ryggen!” och vifta bort skammen och hjälplösheten de känner.
Jag tycker inte jag viftar bort det, jag bara hatar att diskutera ickeproblem. Klart det suger för den som blir oskyldigt anklagad, men det kan hända precis alla alltid.
Hmm, ELLER så har män fördel över kvinnor när det gäller våldtäkt eftersom det är väldigt mycket större sannolikhet att en kvinna våldtas av en man än tvärtom? Att prata om att det skulle vara positivt att vara kvinna när det kommer till våldtäkt känns ganska vridet.
Jag tycker inte att man kan jämföra ”fördelen” att män blir mer sällan våldtagna med ”fördelen” att kvinnor ibland blir tagna på allvar när de anmäler. Sedan är det naturligtvis inte så att kvinnor har större makt än män eftersom kvinnor kan fejka våldtäktsanklagelser. Jag tror inte att någon säger att det är mer positivt att vara kvinna när det kommer till våldtäkt.
Hade jag tyckt att det inte var värre att anklaga någon för våldtäkt än att snacka bakom ryggen på någon, då hade jag hållit med. Hade jag tyckt att samhället hade skyddat folk anklagade för våldtäkt och att det inte spelade någon roll, då hade jag också hållit med dig. Det är ju naturligtvis svårt att hitta siffror på hur många anmälningar som är falska, men enligt en (liten och tveksam) undersökning kan det vara så högt som 18% visar en snabb googling.
Jag tycker inte att man måste dra upp falska anmälningar varje gång man diskuterar våldtäkt. Däremot tycker jag verkligen inte att man skall bagatellisera hur de falskt anklagade känner sig och hur de drabbas. Den ena frågan behöver inte utesluta den andra.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=1386947
Jag har inte sagt att de är likvärdiga, bara att folk alltid gör omoralisk skit som sabbar för folk om att just frågan om falsk våldtäktsanklagelse inte förtjänar den enorma uppmärksamheten det får.
Det tycker jag eftersom jag tycker att det är så mycket värre att anklaga någon för våldtäkt på falska grunder än på något annat.
Eller mja…. nu tycker jag ju inte att det är något man behöver komma dragandes med vid varje diskussion, och givetvis tycker jag inte att det är något problem som påverkar samhället som t.ex. det faktum att många INTE anmäler våldtäkter. Givetvis inte. Jag tycker bara att det är något som kan tas upp ibland. Jag tycker synd om männen som blir anklagade på falska grunder. Deras liv blir också förstörda, som kvinnorna som faktiskt blir våldtagna får sina liv ruinerade.
Men jag har sovit på saken och kommit fram till att jag säkert har varit otydlig med hur stort problem jag tycker att det är. Jag tycker att en gång är för mycket eftersom det ju ÄR ett sådant känsligt ämne där man inte ens behöver bli tagen till domstol för att samhäller skall döma, men givetvis är det faktum att det händer ibland något som skall påverka själva problemet våldtäkter som det gör.
Okej. Men jag tycker inte att det är ngn artskillnad mellan en falska våldtäktsanklagan och falskanklagan för andra brott. Visst kan brotten vara olika grova i sig, men jag ser inte att våldtäkt på ngt sätt utmärker sig. Man skulle lika gärna kunna skriva spaltmeter om falska misshandelsanklagelser, men detta görs inte. Jag ser detta tjat som ett sätt att stigmatisera folk som anmäler våldtäkt, och även om det inte är syftet när man tar upp det så blir det resultatet: misstänkliggörande. Tyvärr.
Och det är ju en fråga om vad man själv tycker är jobbigt i olika situationer, vad man tycker är mer skambelagt. Jag TYCKER att det är stor skillnad att bli anklagad för våldtäkt, precis som jag tycker att det är stor skillnad att anklaga något för våldtäkt än för annat brott, just därför att andra kommer att döma oavsett vad som händer. Det finns säkert våldtäktsoffer som blivit dömda som slampor, trots att de fått sina förövare dömda i rätten, och det finns säkert i större utsträckelse män som blir dömda som våldtäktsmän av samhället trots att de friats av rätten. Just därför att vi kopplar våldtäkt till något som är så svårt att bli dömd för, är det (anser jag) extra lätt att döma någon socialt utan att behöva rättens dom.
Men som sagt, det handlar ju mycket om vad man själv tycker och tänker. Jag är glad för diskussionen iallafall, jag har fått mycket att tänka på.
En liten fundering kring detta, när det är en uppenbar falsk anmälan, är det någonsin att det slår tillbaka mot den som anmält falskt? Jag har inte hört om någon, dock var jag nästan vittne till en falsk anmälan, på en fest så var det en tjej som raggade stenhårt på en kille, jag tror de gick till sovrummet men det vet jag inte, dagen efter anmälde hon honom för våldtäkt, strax innan det skulle upp i rätten tog hon tillbaka det och sa att hon bara hade ångrat sig. Målet lades ner och inget mer hände, inget om falsk anmälan eller något.
Det sker jævnligt i Danmark i hvert fald. Bl.a. i juni: http://ekstrabladet.dk/112/article1771925.ece
Han hade ju såklart kunna anmäla henne för förtal, men det kan ju vara ganska svårt att bevisa, precis som våldtäkt. Dock att du fortfarande kan bli våldtagen, fast du raggat.
Jo, men eftersom hon erkände för polis och åklagare att hon ångrat sig och hittat på det så borde det väl vara konstaterat att det är en falsk anmälan? Det är en brottslig handling och ska inte behöva en stämning.
Dock är det som du säger att man/kvinna mycket väl kan bli våldtagen även om man raggat och följt med frivilligt.
Många drar tillbaks anmälningar för att de inte orkar med processen. om du ska göra rättssak av det måste du ju avgöra om anmälan var falsk mot rimligt tvivel, och det kan nog vara svårt att föra i bevisning. Vet inte heller om det är förtal när man lägger ner pga kan ej den lagen. Men om det nu är det så kan väl snubben anmäla henne, och så får han gå igenom en vanlig rättsprocess, om han tycker det är värt det. En massa brott begås ju som inte anmäls, men har du ett case så ska du ju kunna göra en anmälan. Förstår dock inte riktigt vad du försöker komma fram till här, en enskild kvinna har dragit tillbaks en anmälan och hon har inte fått några repressalier av rättssystemet på automatik. Låter inte som något samhällsproblem i mina öron, som bäst en enskild individ som betett sig idiotiskt.
Jag vet inte om han försökte eller ej, de 2 kände jag inte så väl. Jag har inte hört om någon som har fått reprisalier ens när polisen har bevis för att den som skulle utfört våldtäkten varit på en annan ort och därmed omöjligt kan gjort det , om så är fallet så skulle jag vilja påstå att det är ett samhällsproblem att vissa är fria att komma med grova anklagelser hur som helst, men det har jag inte någon fakta som styrker, endast min uppfattning efter de fall jag känner till där ingen hittills fått någon reprisalie, tvärtom har flera av dessa belönats med vårdnaden ett tag då familjerätten tittar på anmälan (de flesta av dessa har delad i nuläget, men det har varit jobbigt för de papporna att nå dit).
Men det är fortfarande den som blivit anklagad som får välja att driva processen, så fungerar det generellt inom rättsväsendet. Det är väldigt jobbigt att driva en process, vilket är ett av skälen till att jag skitit i att bland annat anmäla en misshandel. Om han nu väljer att göra det så kan hon väl dömas för förtal, och det vore såklart rätt och riktigt. Men jag anser fortfarande inte att det utgör ett samhällsproblem med så få fall. I en rättsstat kommer falskanmälningar förekomma av alla brott, det är något man får svälja om man vill ha ett rättsväsende.
Förtal, till skillnad från både våldtäkt och falsk angivan, faller inte under allmänt åtal. Det innebär att man själv måste driva och stå för hela kostnaden för processen. Det gör det väldigt svårt och dyrt att försöka få upprättelse om man utsätts för falskangivelse om inte rättsväsendet åtalar den som falskangivit.
Ah, det kände jag inte till. Då borde ju kampen ligga i att få förtal flyttat under allmänt åtal, inte i att misstänkliggöra tjejer som anmäler våldtäkt., vilket är vad som sker just nu.
Som både jag och Fredrik skriver så faller falsk angivan under allmänt åtal och om åklagare gör sitt jobb och driver fallen där det är en falsk anmälan slipper du de enormt stora konsekvenser som det skulle innebära att flytta förtal till allmänt åtal. Om rättsväsendet fällde och lät det bli känt att falsk anmälan även i praktiken kan innebära straff lär de falska anmälningarna minska och likaså misstänksamheten mot vissa tjejers anmälningar.
Javisst, det är totalt olagligt att göra falska anmälningar.
Att någon ångrar sig är ju verkligen inte ett klart tecken att kvinnan anmält falskt, ej heller att någon raggat på någon annan innan en eventuell våldtäkt.
Ett problem med diskussionen om falskanmälningar av våldtäkt, till skillnad från andra brott, verkar vara att det finns en föreställning om att det är mycket vanligt, vanligare än vid andra brott*. Det är väl en av orsakerna till att diskussionen är problematisk?
Ett brott ska tas på allvar hur liten förekomst det än har, men att säga att falskanmälningar vid våldtäkt är något som sker rutinmässigt är ju något som i själva verket kan avskräcka våldtäktsoffer från att anmäla av rädsla för att inte bli tagna på allvar. Om man kraftigt överdriver problemet med falskanmälningar i debatt och diskussion, tvärtom mot hur verkligheten ser ut, kan det ju även leda till att verkliga falskanmälningar ignoreras och offren för dem inte blir trodda. No win situation, alltså.
Jag undrar också om det är lika vanligt att våldtagna män (eller pojkar) anses falskanmäla för att busa eller hämnas på en partner, eller om det bara är våldtagna kvinnor (eller flickor) som har denna ”fördel”?
Och är verkligen våldtäkt ett ”smart val”? Värre borde väl vara att falskanmäla någon för övergrepp mot barn, terroristaktivitet eller mord? Vem vill bo granne med en pedofil/terrorist/mördare? Fast allra enklast borde väl vara att kolla vilka anmälda brott som har flest fällande domar och sikta in sig på det?
Mer här: http://www.guardian.co.uk/society/2010/nov/26/women-report-rape-criminal-justice
*enligt, något gamla (1996) siffror från FBI är frekvensen 8% vid överfallsvåldtäkt (gäller USA), men då räknas även de fall där kvinnan inte gjort motstånd (alltså felanmält som assault), så siffran antogs vara ca 2%, som för andra brott (CIUS II 1996). En studie från 2009 visar på ca 2% även i Sverige(http://www2.amnesty.se/andranyheter.nsf/0/0DD2879E96852926C12575A5005D62F2?opendocument)
Det är precis som du säger i början i min uppfattning. Falskanmälningar förekommer säkert och det är klart det suger för den utsatta. Men så mycket som det diskuteras är ju inte rimligt i fhr till vilka belägg folk har att det inträffar i ngn högre grad.
Tja, de andra brotten du tar upp är ju väldigt otrevliga att anklagas för, men de är inte lika lätta att få den andre fälld för, våldtäkt kan ju ge fällande dom vid ångrat samlag tex då det kan bli en trovärdighet som fäller avgörandet.
Har du kilde på, hvor ofte det sker? For umiddelbart lyder det som en absurd påstand, at det skulle være *nemt* at få nogen dømt i sager, hvor der ikke er beviser/tilståelse.
Tja, olyckligt ordval tror jag, menade inte att det är lätt att få någon dömd för våldtäkt, men det händer lite då och då att det är trovärdighet som fäller eller friar (ofta frias det i brist på stödbevis och likvärdig trovärdighet, hellre fria än fälla), som jag förstått det vid fall då det är klart att samlag genomförts men oklart om det är frivilligt eller ej. Att få någon fälld för mord kräver ju en hel del mer, ett offer, motiv, möjlighet och viss teknisk bevisning (det är nog inte så lätt att plantera).
Ja, tack och lov är det ju ingen enkel sak att få någon oskyldigt dömd för mord :)!
Ville mest illustrera en poäng – att falskanmälning av våldtäkt verkar vara rent ut sagt korkat då så få anmälningar leder till fällande dom. Om man är så störd att man gillar att falskanmäla andra är det kanske bättre att välja ett brott som har många fällande domar eller ett brott som inte innefattar jobbiga förhör om ens sex- och privatliv och gynundersökningar (tex)? Eller helt enkelt bara sprida vidriga rykten om den man vill hämnas på (har ju funkat bra sedan häxprocesserna :)).
Det jag undrar är alltså om det verkligen finns en stor grupp kvinnor som rutinmässigt falskanmäler våldtäkt för att de är sura eller ångrar sig efter sex (”känner sig slampiga” som någon en gång sa).
Gruppen som ångrar sig är säkert väldigt liten, dock i vårdnadstvister är en våldtäktsanmälan väldigt effektivt oavsett om det går till rättegång eller ej, familjerätten brukar ta upp anmälan när det diskuteras var barnen ska vara. Är i en grupp där många män med jobbiga separationer är med och nästan alla har blivit anmälda för våldtäkt eller misshandel, endast en av dem har blivit dömd i samband med det (och i det fallet vittnade poliser som såg händelserna till hans fördel men han dömdes trots det).
PS. Jag är inte i gruppen av en sådan anledning, inget våldsamt heller för den delen utan helt enkelt socialt umgänge.
Det kan säkert finnas dem som gör det, t.ex. som en del i en vårdnadstvist som Micke nämner. Men jag tvivlar fortfarande på att det är ett stort problem, och framförallt så verkar ingen ha några som helst belägg för det så betraktar det som en ickefråga.
Tja, jag känner ju 4 som slåss för rätten till sina barn, en av dessa har i dagsläget inte rätt till barnet pga en anmälan, som för övrigt las ner, de andra har fått ta strid flera gånger, ofta med nya anklagelser och nya krav på enskild vårdnad , har ytterligare några bekanta som lämnat gruppen där det efter flera års strider lugnat sig och delad vårdnad accepterats. Vi bor alla i samma kommun och så överbelastad tror jag inte kommunen är så jag tror nog att det är fel att kalla det en ickefråga och bagatellisera det.
Det är ju fel, men jag ser det framförallt som ett problem i hur vårdnadstvister fungerar. Just angående män coh vårdnadstvister så är det viktigt även från feministiskt håll att stärka mäns rättigheter till och skyldigheter mot sina barn, alltså göra dem till mer aktiva föräldrar. Då tror jag oftare att män skulle vinna vårdnadstvister. Bäst tror jag dock att gemensam vårdnad är i nästan samtliga fall.
Vad gäller vårdnadstvister tror jag nog att det är ett problem att ta på allvar, det räcker att hänga lite på Familjeliv för att få ett litet grepp om hur skrämmande många tragiska kvinnor som inte räds att beröva sina barn deras pappa pga – i sammanhanget – skitsaker. Nu kanske det inte leder till ensam vårdnad för mamman i samtliga eller ens merparten fall men att det är så synbart tror jag innebär att även mörkertalet är stort. Nu talar jag inte om falska våldtäktsanmälningar enbart utan om allehanda knep för ensam vårdnad.
Skulle det vara mindre jobbiga förhör om man anmäler någon för mord, misshandel eller stöld?
Om jag skulle anmäla ett mord behöver jag antagligen inte sitta och försvara vilka kläder jag hade på mig eller om jag i vanliga fall gillar att ta kuk i röven.
Kan du ge referenser till när sådant har skett i våra domstolar (väldigt gärna från hovrätt elelr HD)?
Jag utesluter inte att sådant har skett men jag tror att det är en utbredd myt att domstolar vanligtvis beaktar offrets kläder eller sexuella vanor med andra än den tilltalade.
Har du något som styrker detta påstående?
Har svårt att tänka mig att det är lätt att bli fälld för våldtäkt, i merparten fall så gör väl polisen inte ens sitt arbete utan lägger bara ner?
Jag är inte speciellt insatt i hur det har fungerat för andra men jag har vid tre tillfällen anmält brott: ett misshandelsfall, ett våldtäktsfall & ett fall av kränkning. I misshandelsfallet erkände förövaren för polisen samma händelsestory som jag vilket jag tycker bör leda NÅGONSTANS åtminstone men dom lade ner fallet för att dom ansåg att det inte gick att arbeta på. Vid kränkningen blev jag illa behandlad av väktare & förd till ett rum där det finns kamerabevakning men trots kamerorna lades även det fallet ner för att dom ansåg att det inte gick att arbeta på. Vid våldtäkten fanns det vittnen som såg att jag knappt var vid medvetande (hade tagit x antal sömnpiller & tyckt att det var en bra idé att gå utanför dörren) då hade det varit bra bevismaterial tycker jag att fastställa att mannen hade haft sex med mig eller iaf tallat på mina kläder, sparade mina kläder otvättade ifall polisen ville ha dom men det ville dom inte & jag vettefan om dom försökte hitta något sätt att få göra husesyn för han filmade våldtäkten & då skulle det nog vara ett ganska säkert bevis.. men nej, dom tyckte inte att det gick att arbeta med fallet så även det lades ner innan det tog sig någonstans.
En jävla massa babbel nu men jag blir verkligen upprörd när någon säger att det är lätt att fällas för våldtäkt. Jag tror inte att jag är nåt special case, såhär funkar det: det är sjukt svårt att ens ta sig till en förundersökning. När falskanmälningar leder till fällande domar är det givetvis tragiskt men jag tror inte att just falskanmälningarna silas igenom förundersökningsspärren så att folk fälls hipp som happ på daglig basis.
Se svar till Hazel (som redan fanns när du skickade ditt svar) , dock är det hos polisen det fallerat för dig, inte i domstol om jag förstod det rätt.
Ah där var det, så snårigt många kommentrer här 🙂 Då förstår jag!
Övergrepp mot barn är ju inte ovanligt att kvinnor som vill bli av med barnens pappa anmäler män för. Det sker ofta i samband med vårdnadstvister där pappan vill ha gemensam vårdnad och lika mycket umgänge med barnen som mamman, men där mamman vill ha enskild vårdnad och barnen boende hos sig hela tiden.
Vad baserar du detta på?
Ett antal fall som jag själv läst akterna i samt ännu fler fall där pappor återberättat vad de varit med om. Läs t.ex. på minpappa.nu
Jag har själv hört från ett utsatt barn. Dock att mamman inte fick igenom det hela, och jag vet inte om det låg ngn anmälan bakom, men hon försökte iaf på ett mkt ohederligt sätt få ensam vårdnad. Barnet sa själv att hen är mkt glad över att det inte blev på det viset. Jag tänker att delad vårdnad bör vara gällande om det inte föreligger mkt goda skäl för annat. Sedan finns det ju sjuka fall åt andra hållet, som han pappan i malmö som högg ner sina barns mamma inför dem, på öppen gata. Han har nu vårdnad och får bestämma om barnen ska gå till psykolog eller inte, vilket ju är helt sjukt. Min poäng är att det nog kryllar av oegentligheter i denna typ av mål.
Att det sker ofta? Ett vanligt sätt för mammor att få full vårdnad om sina barn? Låter som att det är en sådan sak som har hänt, men sedan används som ”ameh kvinnor är ju jävla fittor, får dom inte som dom vill anklagar dom en för att sätta på ungen och så får dom vad dom vill.”
Det är nog svårt att få fram statistik om hur ofta föräldrar falskanmäler den andra föräldern i samband med vårdnastvister, eftersom jag skulle gissa att alla de anklagelser som är uppenbart falska inte kommer med till domstolsprocesse och gör det svårt att få fram underlag.
Jag tror att man i så fall får göra en enorm kvantitativ utredning av ett stort antal slumpade vårdnastvister för att dels se hur anklagelser ser ut mellan könen samt hur ofta sådana anklagelser dyker upp först vid vårdnastvister även om de påstås ha ägt rum under en längre tid eller skedde flera år tidigare (vilket gör att sannolikheten att anklagelsen är falsk ökar).
Skulle förvåna mig mycket om det finns någon sådan undersökning. Det krävs väldigt mycket arbete för att få fram trovärdiga data.
Då kanske man inte skall uttala sig om att kvinnor ofta använder falska anklagelser om incest eller pedofili för att få full vårdnad.
Man ska nog inte uttala sig tvärsäkert om man inte har på fötterna, det håller jag med om.
Däremot kan man ju diskutera att man fått uppfattningen om si eller så eller att flera fall jag känner till etc.
Men då är det ju mer för att dískutera hur man ska hantera eventuella samhällsproblem, inte för att bevisa hur det egenligen är.
För att själv dra till med en anekdot så har jag ett flertal vänner som antingen som domare eller som juridiska ombud kommer i kontakt med många vårdnadstvister. Baserat på deras uppfattningar så verkar anklagelser hagla rätt friskt från både mammor och pappor (den större andel föräldrar som inte har ett stort behov av att slänga anklagelser fram och tillbaka hamnar ju ofta inte hos domstol). Arten av anklagelser verkar dock vara lite olika, eller rättare sagt, det verkar vara vanligare (men knappast vanligt) att mammor anklagar pappor för sexuella övergrepp av antingen dem själva eller av barnen än vad det är tvärtom. Däremot är det väldigt vanligt att båda könen anklagar den andra för saker som alkoholism och våldsamhet mot den andra parten och barnen.
Som avslutning för att liva upp… (börjar bli lite hätsk stämning hos Fanny nu):
Följande dialog utspelade sig hos min kompis som är domare, i en vårdnadstvist (Pappan var ordentligt aggresiv i rätten):
Mamma: Och han slår barnen!
Pappan: Det gör jag fan inte alls, kärringen ljuger!
M: Och han brukar titta på vår dotters kropp när hon duschar..
P: Lögnaktiga hagga!
M. Och han är onanimissbrukare
P:…. (blir pionröd i ansiktet och tittar ner i bordet och ser enormt skyldig ut)
Jag tror absolut att det finns en stor tendens att anklaga pappor för pedofili. Jag tänker mig att, precis som du säger, det haglar anklagelser rätt friskt men man använder sig ju såklart av de fördomar som finns, och där är pedofilskräcken stark rörande män tyvärr. Jag vill påpeka att detta är något jag själv flertalet gånger tagit upp och pekat på problemen i, just att män i hög grad misstänkliggörs för att förgripa sig på barn och det är ju oerhört stigmatiserat.
Med samma logik borde då heller inte kvinnojourer och andra lobbygrupper påstå att det sker 10-tusentals våldtäkter och kvinnomisshandel varje år, för det är bara några hundratal som går till domstol.
Ja, precis likadant är det. Exakt samma logik, så uppenbarligen kan det inte förekomma fler våldtäkter eller misshandelfall eftersom så få döms för brotten. För då kan man ju inte begära bevis på att kvinnor ”ofta” hittar på att deras män är pedofiler för att få ensam vårdnad, den logiken går ju inte ihop.
Skillnaden är väl att kvinnojourer sitter i en sådan situation att de kan överse kvinnor som kommer in med skador efter misshandel och annat våld, och att de ofta får bekännelser av de som söker hjälp. Detta kan jag tänka mig dokumenteras ganska väl, och att det därför är mer troligt än ett antagande att det ”ofta” händer att kvinnor drar ut en pedofilanklagelse. Dom baserar det på annat än kompisars historier och minpappa.nu.
Jag säger inte att det inte är så att det händer, men jag vill gärna se vad det antagandet baseras på utom ”min kompis….” eller ”på den här diskussionstråden säger dom….” Sedan var det kanske mest ordet ”ofta” som inte fungerade för mig.
Nej, eftersom det är två helt olika saker. Vad gäller anklagelser från mammor mot pappor i vårdnadstvister så bör alla sådana vara dokumenterade, antingen av socialtjänst eller av polis/åklagare/domstol (för annars bör de ju inte kunna spela in i bedömningen). Alltså finns hela materialet där redan och även om det nu finns ett mörkertal som inte finns dokumenterat så kan man göra mer eller mindre bra uppskattningar om detta.
Vad gäller våldtäkter och kvinnomisshandel så går det inte endast att utgå från domstolar eftersom det knappast är ovanligt att det saknas bevisning och/eller gärningsman, vilket gör att saken aldrig kommer till domstols trots att det finns bevisade och dokumenterade övergrepp. Sen gör naturligtvis kvinnojourer och andra även en uppskattning av mörkertalet, eftersom det verkar väldigt osannolikt att alla fall rapporteras.
Så det för båda fallen så finns det dokumenterade underlag samt en uppskattning av mörkertal, skillnaden är att vad gäller våldtäkter och kvinnojourer så har det gjorts uppskattningar baserade på dokumentation och mörkertal medan det mig veterligen inte har gjorts vad gäller anklagelser mot pappor i vårdnadstvister.
Man kan definitivt ifrågasätta om kvinnojourernas uppskattningar stämmer men det är inte samma sak som att säga att man endast får använda domstolsfall som underlag, eftersom vi vet att det finns fler fall än så.
Vad gäller vårdnadstvister så bör det egentligen inte vara några större problem för en seriös forskare att gå igenom ett stort material och göra sammanställningar (även om det troligtvis krävs tillstånd för mycket av materialet är säkert sektretessbelagt). Men om det inte har gjorts så bör man nog inte uttala sig särskilt säkert om hur utbrett det är med falska beskyllningar i vårdnadstvister.
Om någon har någon referens om sådan forskning så tar jag väldigt gärna emot förslag dock.
Det här pratet om att det ju inte är värre än att bli anmäld för något annat, mord eller stöld eller något sådant…. Det tycker jag verkligen inte. Det intressanta med falska anmälningar är väl just det att oftast vet ingen utom de två som anmälan gäller. Stjäl någon från en måste man ha något som den personen skall ha stulit, och när. Man måste bevisa att saken tillhört en själv. Man måste bevisa att det är just den personen som stulit saken. Det blir väldigt komplicerat att plantera något hos en annan person i hopp att personen skall kunna anklagas för stöld.
Våldtäkt däremot är ju perfekt. Man behöver inte påvisa några blåmärken eller andra märken som man gör vid misshandel, man behöver inte anmäla direkt det händer, det behövs inte tas på allvar av polis eller åklagare för att tas på allvar av allmänheten. Och som sagt, det finns ju enorma stigman associerade till våldtäkt, det är ungefär det värsta en man kan göra och är (naturligtvis endast i mina ögon) mycket värre än att bli anklagad för något annat. Många tänker så att ingen rök utan eld.
Sedan ÄR det ju svårt att få någon dömd för våldtäkt. Att få någon dömd behöver ju inte ens vara målet, anklagelsen är ofta nog.
Är det ett stort samhällsproblem, på samma spelplan som våldtäkter i sig? Nej, det tror jag inte. Däremot skall man inte förminska vilken enorm förnedring det är. Det är inte alls på samma nivå som att bli anklagad för stöld. Och det ena problemet behöver inte utesluta det andra.
Jag tycker inte heller att jag har förminskat det. Jag är helt på det klara med att det suger. Däremot blir jag irriterad på alla som ständigt tar upp det som om det vore något stort problem, vilket jag inte kan se att det är. Vissa personer är dumma i huvudet och gör taskiga saker, det suger men idag används detta för att misstänkliggöra folk som anmäler våldtäkter. Det är jättedåligt.
Hur vet du att det inte är lika vanligt att använda falska våldtäktsanklagelser för att misstänkliggöra killar?
Man kan ju såklart föra en diskussion helt utifrån ett hypotetiskt antagande. Jag föredrar dock att diskutera saker som jag kan vederlägga sker, och jag ser absolut att det finns ett stort misstänkliggörande av kvinnor som anmäler våldtäkt. Om man kan vederlägga att falskanmälningar är mkt vanliga, eller vanligare än inom andra brott, så visst. Tills dess är detta en ickefråga och jag tänker behandla den som en sådan.
Med tanke på att det finns poliser och åklagare som gått ut och sagt att de har skäl att misstänka att i storleksordningen 30 till 40 % av anmälningarna är falska så är det knappast orimligt.
Hänvisa vänligen till källa.
http://www.expressen.se/gt/17-arig-flicka-anhallen-for-falsk-valdtakt/
Den första som jag någonsin har hört talas om, det finns alltså hopp.
http://mrgalahad.wordpress.com/2012/03/26/friande-domar-i-valdtaktsmal-okar/
Men herregud vad dumt.
Varför då?
Finns alldeles för få studier i ämnet, bara sett några få gjorde i Sverige och de pekade på siffror mellan 7-12%. En stor studie(baserad på ca 15 000) i England från 2005 gav 9%. I USA har det gjorts fler undersökningar men där har siffrorna varit väldigt mycket högre, från 27% i USAs flygvapen där kvinnorna frågades ut med lögndetektor och då erkände att de ljugit ända upp till 41% i en studie från Purdue universitet där 109 slumpmässiga anmälningar från en 10årsperiod granskades.
Det intressanta är ju dels vad som är siffrorna i förh till andra brott, eftersom det framställs som att våldtäkter falskanmäls ovanligt ofta. Jag kan även tänka mig att resultatet i sådana studier varierar sjukt mycket beroende på hur den utförs, vilka frågor som ställs etc.