Konsumismen kan inte försvaras i feminismens namn.

Fick två intressanta kommentarer angående mitt inlägg om Den endimensionella kvinnan och att allt kan vara feminism idag. Dels denna om Twilight:

Det du beskriver angående rakade ben påminner mig om när Stephenie Meyer försökte påstå att Twilight var feministisk, eftersom feminism tydligen handlar om ”kvinnors frihet att välja”, och att Bella därför var en feministisk karaktär eftersom hon fick göra ett fritt, opåverkat val. Vilket ju i princip betyder att alla ”fria val” som kvinnor gör per automatik blir feministiska.

Men också denna om Satc från Lo:

Som den där krönikan där författaren påstod att det var en ytterst feministisk handling att köpa jättedyra väskor eller skor som Carrie i Sex and the city, hittar den inte nu men vet att den skrevs någon gång strax innan första SATC-filmen.

Dessa båda grejer ringar in ganska bra det jag ville säga med inlägget, det vill säga hur man berättigar typ allt som kvinnor ägnar sig åt med att det är feministiskt.

Lo anförde också en teori kring varför det kan vara såhär:

Ja, det är ju absurt att tänka så, men motsatsen är ju minst lika absurd, som den hardcore radikalfeminismen där kvinnor som ligger med män är könsförärade och det finns tydliga regler som en ”riktig feminist” måste förhålla sig till där allt som kan tänkas tillhöra den patriarkala mainstreamkulturen är ett no no och ”Problematic!” (tänker på det som de driver med på den här sidan: http://isthisfeminist.tumblr.com/ ).

Och med tanke på hur både de patriarkala strukturerna samt den radikalfeminism vi nyss lämnat bakom oss tyck(te)s vilja säga åt kvinnor hur de bör leva sina liv och vad som inte är passande så förstår jag om vissa av de moderna feministerna slår bakut och ser det som feminism att få välja precis vad de vill..

Jag tycker att detta ”säga åt kvinnor ur de bör leva sina liv” är intressant som begrepp. Jag har såklart en massa idéer om hur alla människor ska leva sina liv, eftersom jag har en övergripande idé om hur jag vill att samhället ska se ut, och samhället består ju av människor. Detta betyder inte att jag vill hålla på med en massa pekpinnar, däremot tycker jag att det är jätteviktigt att man problematiserar varför människor gör vissa val. Jag blir såklart också irriterad på att folk alltid ska klassa feminister som ”bra” eller ”dåliga” utifrån sina levnadsvanor. Som om det viktiga var om den enskilda personen rakar benen eller ej, inte jämställdheten i samhället i stort.

Jag tycker däremot inte att en ska gå i fällan att kalla något feministiskt bara för att det kan betraktas som ofeministiskt att fördöma det. Jag är helt medveten om problemet i att kvinnors livsval alltid är föremål för betydligt mycket större debatt än mäns dito. Jag har ju till exempel skrivit om jämställdhetsproblemet i att det alltid är kvinnlig kodad konsumtion som framställs som slösaktig och onödig och utifrån den bakgrunden kan jag absolut gå med på att det är ofeministiskt att ensidigt klanka ner på kvinnligt kodad konsumtion, speciellt om det görs på det typiskt sexistiska sätt som brukar förekomma (typ förlöjligande/förminskande, reducerande av hela resten av personen och så vidare). Däremot tycker jag inte att det är feministiskt att ägna sig åt eller försvara detta bara för att det är ofeministiskt att ensidigt fokusera på det.

Problemet med konsumismen är ju inte främst ett feministiskt problem, utan att problem för typ alla grupper i samhället. Man kan gott vara feminist och konsumera en jävla massa och det är väl egentligen inget jag tänker bråka om (mer än jag bråkar om överkonsumtion i stort). Problemet uppstår när feminismen används som en ursäkt för att slippa göra avkall på vissa saker enligt modellen: ”varför är det alltid kvinnor som ska ifrågasättas/begränsas?”. Det går alldeles utmärkt att vara feminist och emot konsumism, det går alldeles utmärkt att förkasta kvinnor som ägnar sig åt konsumism, speciellt om de gör det i feminismens namn.