Jag tänkte på en grej apropå Widerstedt och postpolitik, om jag tänker mig kan bringa ytterligare klarhet i det hela.
När man diskuterar ”fenomen” som Widerstedt och Vilks så uppstår ofta en vanlig invändning som låter ungefär: ”nog är kanske själva deras handlingar ointressanta, men de har i alla fall skapat debatt”. Detta för för mig osökt tankarna kring retoriken som finns kring att ”skapa arbete”, det vill säga att det inte läggs så stor vikt vid vad det är för typ av arbete som skapas och på vilka premisser, utan att själva arbetsskapandet i sig har ett såpass stort värde att det inte är så viktigt att diskutera resterande aspekter.
Jag tycker verkligen inte att det finns något egenvärde i debatter. Det viktiga är om debatten är relevant och om en kommer fram till något av värde. Ofta hör man uppmaningar som ”våga tycka” ljuda och jag tänker alltid att det knappast har ett värde i sig, detta att folk ”har åsikter”. Ibland kan en även höra saker som ”så roligt att du är så engagerad och har så mycket åsikter” som om det var själva formen ”engagemang” och inte innehållet i det som var det relevanta. Strängt taget kan vi ju ha en situation där en massa personer är engagerade, fast i helt menlös eller i värsta fall direkt skadlig verksamhet.
Det har innan ironiserats över detta, bland annat min kollektivkamrat Gerson har skrivit en del om vad hen kallar ”debattlinjen”. Det är dessvärre en väldigt träffande beskrivning av vår samtid: ett åsiktsklimat där allt handlar om kvantitet, inte om någon slags kvalitet i resonemang och ståndpunkter. Ett klimat där alla ska ha en åsikt.
Detta är lätt att raljera över, men det är ändå viktigt att se allvaret i situationen som råder. Hur kommer det sig att åsikten eller debatten som sådan anses ha så högt värde att vi helt ignorerar substansen i den och vad gör detta med vårt samhälle? Det tycker jag är en väldigt viktig fråga att ställa sig.
Det som hade varit tufft är ifall hela hela grejen var ett konstprojekt, dvs låtsas att man skaffat sig en bloggpersona för att sedan låtsas komma ut och värdet av projektet skulle vara någon slags metadiskussion. fick lite den känslan när jag såg hannahs senaste video som verkade så karikatyrisk. gud hade älskat ifall allt var fejk.
i övrigt håller jag helt med dig. och till vilks vill jag säga att visst han har yttrandefrihet och han har all rätt att vara en idiot, men det gör det fortfarande inget hedervärt med att vara en idiot.
”Det som hade varit tufft är ifall hela hela grejen var ett konstprojekt, dvs låtsas att man skaffat sig en bloggpersona för att sedan låtsas komma ut och värdet av projektet skulle vara någon slags metadiskussion. fick lite den känslan när jag såg hannahs senaste video som verkade så karikatyrisk. gud hade älskat ifall allt var fejk.”
Fick samma känsla, och håller med.
Åh, så mycket meta.
Åh, alltså, jag tänker så mycket på det där när jag går och tittar på modern konst. Det finns konst som jag tycker är så sjukt meningslös och dålig, som inte väcker någon slags känslor i mig över huvud taget. Men ALLTID när jag påpekar detta, så säger folk ”Men alltså, du pratar ju om den, så då måste den ju vara bra!” Som att bara för att man kommer ihåg eller reagerar på ett konstverk så är det liksom bra, när reaktionen ju var att jag kommer ihåg den för att den var så MENINGSLÖS! Typ som att jag kommer ihåg det tyska ordet för hamnrundtur och björnbärsgelé från högstadiet – det har ju inte fått mer mening bara för att det är någonting som satte sig. Precis så känns det med folk som ”provocerar” – vad är det för mening med att provocera om du bara gör folk irriterade? Det finns så sjukt mycket andra provocerande frågor att ställa som inte är klichéer och som kan åstadkomma en verkligt intressant debatt istället för att bara göra folk arga.
Mycket modern konst måste man ha bakgrundsinfo för att kunna förstå. Ser man lite kiss på papper ser det inte roligt ut, men får man höra hela historien blir det ofta mycket intressantare. Says I, som brukade jobba som värdinna på moderna avdelningen på ett museum för hundra år sedan, så jag är partisk. Men jag håller med om att modern konst ofta kan se både meningslös och ointressant ut innan man får en nyckel till verket. Sen måste ju tanken bakom vara jävligt bra också, annars blir det bara pretentiöst.
Jag håller med, och jag tror verkligen inte att den konst som jag tycker är meningslös egentligen är det – den har säkert ett budskap som jag inte kan se, men som kanske berör någon annan. Det jag ställer mig kritisk mot är att den skulle ha ett värde för mig bara för att jag tycker att den är helt meningslös – det där att det skulle vara bra konst bara för att man får en reaktion, även om den reaktionen är att man tycker det är skitdåligt. Sen kan det absolut ha dimensioner som jag inte ser vid första anblicken, och jag kan ju ändra mig, men det finns ju verkligen en klyscha om att konst är bra bara för att man reagerar.
Nej det har du ju rätt i.
Ehm, känner mig lite träffad här och vill därför påpeka att jag inte tycker att debatt i sig är något att alltid sträva efter oavsett vad för någon. Jag menade bara att JAG personligen tyckte att det är intressant att titta på reaktionerna på och debatten om HW före och efter konstprojekt grejen. JAG tycker det är intressant med den debatten (exempelvis den som förts här), sen vad andra tycker eller vad som är bra för samhället i stort är en annan grej.
Det var faktiskt inte riktat mot dig så, utan jag har sett andra skriva det också. Sorry om du upplevde det så.
Jag tycker ju också debatten är intressant, jag har ju fan skrivit fyra inlägg i den. Tycker dock inte Widerstedts gärning är mer värd för det.
Jag tänker att det är viktigt att uppmärksamma problem för att kunna göra någonting åt dem och att det därför finns ett rätt stort värde i att göra något allmänt uppmärksammat. Men, tja, vare sig Vilks eller Widerstedt har ju lyft fram något som varit hemligt, direkt.
Nej. Där tkr jag t.ex. att Odells intention är betydligt mer intressant, för hen ville faktiskt synliggöra ngt dolt för många. Synd att det drunknade i metadebatten.
Alltså jag såg Uppdrag Granskning om Vilks på svtplay igår och jag vet inte, känns som jag försvarade honom som konstnär innan men nu vet jag inte, blev typ illamående av att han så uppenbart verkade njuta av uppmärksamheten från alla dessa vidriga människor på konferensen. Jag trodde att han hade ett mer stringent syfte, men han kan ju inte ens själv stå för vad han gör, hävdar att han inte tar politisk ställning osv när han uppenbart gör det. ELLER så är han bara en ”karaktär” och kommer snart komma ut och hävda att allt var bluff. Men vet inte med något nuförtiden.
Om han nu hävdar att det är en ”Bluff” så tycker jag verkligen inte det spelar ngn roll, så länge han inte gjort ett jävligt schysst wallraffreportage.
Motivera gärna varför du är kritisk till Vilks konst/provokation. Vad skiljer honom från Pussy riot, Elisabeth Ohlson Wallin och alla som dagligen hånar kristendomen? (ex. P3 humor)
Känner inte till ngn annan än pussy riot. Tkr den är mer subversiv pga ifrågasätter i reell mening makten, till skillnad från Vilks.