Det har ju talats en del om det här med kvinnliga fotbollsspelare på elitnivå i och med fotbollsem, och en grej som lyfts fram som någon slags ”kritik” (snarare vidriga hån) har varit att många av dessa kvinnor är lesbiska. Jag vet inte mycket om hur det ligger till i själva sakfrågan eftersom jag inte har för vana att gräva i folks sexualitet, men jag vill ändå utveckla lite tankar kring det.
För jag tänker: om det nu faktiskt är så att det finns en överrepresentation av lesbiska kvinnor inom elitidrotten, vad handlar det egentligen om? Vad bevisar det, om något? Jo, att kvinnor i lesbiska relationer av någon anledning har lättare att utveckla sig själva än kvinnor som ingår i relationer med män. Och ja, det talar ju inte direkt till heterorelationens fördel så att säga.
Jag tänker mig att de män som besväras av att kvinnor inom elitidrotten, eller för den delen på andra poster i samhället, är lesbiska skulle kunna göra något i sin egen vardag för att förändra detta, nämligen jobba emot det patriarkala förtryck som pågår i heterorelationer och som hindrar kvinnor från att utveckla sina intressen. I så fall skulle kanske deras flickvänner kunna komma någonstans de också.
Bara en tanke.
Exakt det resonemanget hörde jag från en kollega som tränade ett innebandylag i högsta divisionen. Jag intresserar mig inte heller för individers sexuella läggning (om jag inte är attraherade av dem och vill inleda en sexuell relation) men enligt hen så var det många lovande tjejer som försvann från sporten under tonåren. Oftast var det för att deras pojkvänner inte tyckte om att sporten tog tjejernas tid, den tiden skulle tjejerna istället tillbringa tillsammans med sina killar. Det mest ironiska i det hela var att det tjejerna ägnade sin tid åt ofta blev att hänga med killen på killens idrott…
Skolan tar så pass mycket tid att det av det skälet inte finns tid.
Det är det största skälet till att många unga inte satsar på idrotten
i sena tonåren på elitnivå. Och det är ett bra beslut tycker jag.
Ja, jag är helt emot elitidrott. Tycker kvinnor ska ägna sig åt vettigare saker än både heterorelationer och elitidrott.
Men dock att det ju såklart finns ett skäl till att färre kvinnor gör detta än män. Att det satsas så lite på damidrotten är såklart tungt vägande.
Om det är förklaringen, borde det väl även medföra en tendens till överrepresentation av lesbiska bland kvinnor som uppnår framgång inom forskning, politik o.s.v. De föreställningar om lesbiska kvinnor inom idrotten jag hört talas om (vet inte heller i vilken mån de stämmer) går annars inte ut på att kvinnliga elitidrottare i allmänhet är lesbiska oftare än andra kvinnor, utan att just kvinnliga fotbollsspelare är det.
Stämmer det verkligen? Tycker en hör detta ofta, men kanske oftare kring just fotboll eftersom det är alla machokillars favoritsport.
Ja, jag kan bara tala för vad jag hört, och jag är inte speciellt bra på att hänga med i diskussionen kring olika typer av idrott överhuvudtaget, så det kanske finns sådana föreställningar även kring kvinnor i andra sporter.
Jag älskar det här inlägget. Grym analys! Har delat det med familj och vänner =)
Jag tror definitivt det ligger något i det. Och anledningen att fler tjejer än killar slutar med idrotten är ju också att de ”vet” att de inte kommer kunna nå lika långt som killarna. Min fru höll på med fotboll och redan från början fick de höra från tränare osv att de skulle bli tvungna att sluta i tonåren, ”för ni har ju ingen framtid inom sporten”. Här sker ju dock förändring nu.
(Sedan kan jag lägga till att jag verkligen intresserar mig för andra människors sexualitet, och jag tycker det är skitkul att så många tjejer i landslaget är flator. Men det beror väl på att jag tillhör minoriteten!)
Precis som att kvinnor som Selma Lagerlöf, Tove Jansson och Siri von Essen var lesbiska. Det ligger något i det där med att ta avstånd från män för att utveckla sig själv…