Jag får en massa frågor om det här med att vara manlig feminist så jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg på ämnet som sammanfattar min syn på frågan. Jag kommer att länka till en massa andra inlägg i detta inlägg så innan jag får en massa frågor vill jag att ni läser dem. Ja, det är hemskt mycket läsning, men det är tyvärr så det är att vara feminist, det är och ska inte vara någon jävla dans på rosor. Börja gärna med denna grundläggande beskrivning om hur patriarkatet fungerar, läs även gärna detta jag skrivit tidigare om vanliga misstag manliga feminister gör.
Det första en måste förstå som man och feminist är att en inte har samma position gentemot patriarkatet som en kvinna har. Som man tjänar en på patriarkatet. Det betyder inte att en är lycklig, att en inte också förlorar på patriarkatet eller att en inte skulle kunna vara lyckligare i ett portpatriarkalt samhälle, men det betyder att patriarkatet ger en fördelar i det rådande samhället. Detta är oerhört viktigt att begripa (mer på detta ämne kan du läsa här, här och här). Det är viktigt att förstå detta eftersom det utgör förutsättningarna för vilken form av kamp emot patriarkatet du kan driva.
Att en som man inte har samma position gentemot patriarkatet som en kvinna betyder inte att en inte kan förstå patriarkatet teoretiskt eller att en inte kan vara feminist, men det betyder att det är viktigt att inse att ens förutsättningar för att bedriva feministiska kamp är annorlunda. Det funkar inte att som man gå in och berätta för kvinnor hur de ska bedriva feministisk kamp, det funkar inte att som men definiera kvinnors erfarenheter även om det görs med ett feministiskt ramverk, det funkar inte att som man ta tolkningsföreträde även om en kommer med en fett skarp feministisk analys. Detta för att detta beteende i sig är patriarkalt och upprätthåller patriarkala strukturer. Män ska helt enkelt inte komma och berätta för kvinnor hur de ska göra feminism.
För mig är det inte så viktigt vem som är och inte är feminist. Jag har en ganska generös definition av vem som är feminist, jag anser att alla som känner till att det finns en könsmaktsordning och tycker att den bör krossas är feminister. Jag tycker inte att en måste göra något särskilt för att vara feminist, och detta gäller både för män och kvinnor. Däremot ställer jag samma krav på manliga feminister att sluta förtrycka som på alla andra män. Ibland, eller ganska ofta, riktar jag mig specifikt till manliga feminister, och skälet till detta är inte att jag tycker att de har några större skyldigheter än män i största allmänhet utan att jag tycker att det är viktigt att synliggöra att även manliga feminister är förtryckare. Skälet till att jag tycker detta är relevant är att jag hatar när folk hamnar i bekväma positioner, där de liksom ”nöjer sig” med att de ändå gör något rätt, att de ändå försöker, och sedan tycker att det är skäl nog till att faktiskt i praktiken sluta anstränga sig. Jag tror att detta är väldigt viktigt att bekämpa om vi ska kunna bekämpa förtryck, den här idén om att en kan ”bli färdig” eller ”göra tillräckligt” i en privilegierad position. Det är inte som att kvinnor kan göra allt rätt och sedan slippa förtryck, och på samma sätt blir du som manlig feminist inte heller ”färdig” förrän patriarkatet är störtat.
Många manliga feminister får extremt mycket bekräftelse för att de är just manliga feminister. Betoningen här ligger på manliga, eftersom de främst får beröm för att de är män och inte för att de är feminister. En man kan göra en extremt banal feministisk analys och hyllas till skyarna, eftersom han är man. Som manlig feminist gäller det att inse detta och inte sola sig för mycket i glansen, för det är en patriarkal glans och inte en feministisk. Tacka gärna och sådär, men håll fötterna på jorden och förstå att den bekräftelse du får inte handlar om att du är något feministiskt underbarn utan om att du är MAN, och att du därmed har patriarkal makt, så även inom feminismen. Tusen kvinnor har gjort det du gör innan dig så ba tagga ner lite. Jag tycker inte heller att en behöver fronta att en är manlig feminist eftersom det lätt blir att en får en alltför upplyft position inom rörelsen, vilket jag tycker att en ska undvika som man. De män jag träffat som varit mest feministiska i praktiken har sällan ens kallat sig feminister, däremot är män som verkligen pinkar revir inom feminismen ofta jävligt osympatiska.
Som man har en makt i detta samhälle, och denna makt bär en mer sig även som feminist. Det är viktigt att erkänna denna makt och att erkänna din förtryckarposition. Det räcker inte med en läpparnas bekännelse, det räcker inte med att ”ta ställning” emot könsmaktsordningen, utan en måste också leverera konkret förändring för att bekämpa patriarkatet. Det viktiga för mig är att patriarkatet bekämpas, inte att män kallar sig feminister. Jag kunde inte bry mig mindre om vilka män som kallar sig feminister eller inte, så länge de fortsätter att utöva förtryck som är de förtryckare och detta är vad som räknas för mig. Jag drabbas av deras förtryck oavsett om de kallar sig feminister eller inte.
Som man har en också fått en massa förtryckarmetoder inlärda sedan barnsben, eftersom att vara man i detta samhälle är detsamma som att vara en förtryckare. De flesta av dessa metoder är en inte ens medveten om, ty se det fungerar så listigt med patriarkatet att det mesta är helt osynligt för de allra flesta. Som manlig feminist är det viktigt att inse att patriarkatet sitter internaliserat i en oavsett om en vill det eller inte. Att sluta förtrycka kräver mer än vilja, det kräver aktivt jävla arbete, det kräver ett ständigt dekonstruerande av ens könsroll. Så det är bara att bita i det sura äpplet och sätta igång om du nu gör anspråk på att vara en bra manlig feminist.
När en skriver detta så är det många som tycker att det är en bra grej att fråga ”när är en färdig då”? Du är, precis som alla kvinnliga feminister, inte färdig förrän patriarkatet är störtat, ingen är fri förrän alla är fria. Lika lite som kvinnliga feminister kan välja att sluta vara förtryckta så kan du välja att sluta förtrycka. Detta är för att förtrycket inte sitter i din person utan i din position. Även om du beter dig precis som en kvinna så kommer det att tolkas annorlunda eftersom du uppfattas som en man. Din personliga förändring är alltså snarare än kampstrategi än en fullständig lösning. Att du personligen tar tag i dina patriarkala beteenden, synar din patriarkala makt, är otroligt viktigt i kampen emot patriarkatet, men det är inte den slutliga lösningen. Kampen måste ske både personligt och politiskt, du måste både förändra din personlighet, sluta utöva manlighet, men du måste också kämpa emot det system som per automatik sätter dig i en överordnad position. Det finns gott om information om hur en gör detta, jag kan rekommendera min egen inläggssamling om jämställda relationer som med lätthet kan användas för att identifiera och lägga av med manliga beteenden, jag har också ett inlägg här med lite mer handfasta tips, här finns ett inlägg om hur en kan agera som manlig feminist, här finns ett inlägg med mer generella tips om hur en kan göra för att motverka strukturer en själv är i toppen i.
En annan grej manliga feminister ofta gör är att snacka om att de minsann också blir förtryckta och sedan tar de upp olika problem som finns i mansrollen. Jag har full förståelse för att det kan suga att tvingas in en en mansroll, men detta är inte samma sak som förtryck. Män tvingas in i rollen som förtryckare, en process om kan vara smärtsam och ofrivillig, men de är fortfarande just förtryckare och inte förtryckta (mer om min syn på förtryck här). Den smärta som drabbar män i patriarkatet är bara en bieffekt av det förtryck kvinnor utsätts för, alltså är det fortfarande kvinnoförtrycket som är den centrala frågan är allt detta och inte mäns könsroll eller liknande. Att dekonstruera manlighet kan vara oerhört viktigt, men för att vara meningsfullt ur en feministisk synvinkel så måste det göras med förförståelsen att mäns könsroll framförallt ser ut som den gör för att upprätthålla förtrycket av kvinnor.
Många män närmar sig feminism utifrån ett mycket obehagligt ovanifrånperspektiv där de liksom vill ”undersöka” feminism som något slags ämnesområde snarare än att förstå hur de deltar i det patriarkala förtrycket. Detta kanske är en kul intellektuell övning, men jag tycker att det är helt irrelevant som feministisk kamp. I mina ögon är det bara ännu ett exempel på patriarkalt förtryck när män ska hålla på och observera feminister och komma med olika idéer om hur vi ska sköta vår skit. Just den här grejen med att leverera olika ”tips” som om en vore någon jävla expert på att kämpa emot förtryck retar gallfeber på mig, mer om detta här.
Det finns också en tendens att fokusera alltför mycket på till exempel att kvinnor också kan upprätthålla patriarkatet, och sedan mena att detta innebär att det inte alls är frågan om något patriarkatet eftersom kvinnor också upprätthåller det. Det är ingen nyheter för feminister att kvinnor kan upprätthålla patriarkatet, men det är fortfarande en fråga om ett system i vilket män har makt. Kvinnor har också fostrats in i patriarkala tankemönster och många kvinnor tjänar dessutom på att upprätthålla patriarkatet, så det är klart som fan vi gör det. Detta gör inte att kvinnor har makt i patriarkatet eller att vi tjänar på det, utan det är fortfarande din makt som vi har internaliserat i oss. Det viktiga är inte vem som upprätthåller strukturen utan vem som tjänar på det.
Många män vill ”ha plats” inom feminismen. Detta kan till exempel motiveras med att ”alla är lika viktiga” eller att ”män också lider i patriarkatet”. Jag förnekar inte att män lider i patriarkatet, däremot tror jag inte att det är en bra feministisk strategi att ”släppa in” män i feminismen, eftersom den då kommer att utformas efter mäns villkor och således kommer bli jävligt svår att använda för att störta en struktur vi faktiskt vänder oss emot. Män borde absolut vara med om kämpa, men de ska veta att de kämpar emot sin egen privilegierade position och inte något annat. Det är såklart inte soft att göra det. Feminismen är ingen jävla välgörenhetsinrättning där män ska få plats, utan feministiska män får bedriva kampen med metoder och på platser som funkar för dem. Feminismen finns inte till för att män ska ”få ut” något av den, utan den finns till för att störta detta samhälle där män har makt över kvinnor. Det säger väl ändå sig självt att det är ganska skevt om män då får diktera villkoren?
En annan störig grej manliga feminister gör är att lägga allt jobb för sig egen feministiska utveckling på kvinnor, till exempel genom att använda kvinnliga feminister som sina personliga jävla frågelådor och sedan typ bli kränkta när kvinnor blir sura på grund av detta. Ibland händer det att dessa människor menar att det till och med är kvinnors fel att de inte kan sluta förtrycka eftersom de inte levererar någon jävla punktlista, som om det fanns en sådan. Detta är förskräckligt och måste upphöra. Jag kommer aldrig respektera en manlig feminist som gör detta. Ni får väl fan ta och leta själva som vilken kvinna som helst? Nej tyvärr, jag kommer inte att tycka att ni är snälla för att ni ens bryr er, ni är endast störiga.
Sist men inte minst, det handlar inte om skuld, det handlar om ansvar. Som man har du inte uppfunnit eller valt könsmaktsordningen, men du har fötts in i den och detta gör dig tyvärr till en förtryckare oavsett som du vill det eller inte. Att vägra ta ansvar i denna situation är oerhört klandervärt och att aktivt bidra till förtrycket, att engagera dig i den feministiska kampen däremot är att motverka det. Nej, du kommer inte att sluta vara en förtryckare innan patriarkatet störtats, men du kommer att vara en förtryckare som tar ansvar för din position och detta är något väldigt bra och viktigt.
skriver för långt, orkar ej, kan du svara på följande;
du påstår att en man är förtryckare tills patriarkatet inte finns – på vilket vis är en man som individ förtryckare om denne behandlar könen helt jävla fucking jämställt (även etniciteter, sexualitet, handikapp o andra maktvariabler), ser till att tagga ner på sin egen plats man tar o ge plats för utsatta grupper?
Jag ger inga privatlektioner. Antingen läser du det jag skrivit eller så får det vara. Tycker det är ganska snorkigt av dig att förvänta dig att jag ska svara dig privat om du inte ens orkar läsa mitt inlägg. Skärp dig.
Jag tror personligen att om du är man (eller kvinna för den delen) och tror att du behandlar alla lika oavsett kön, etnicitet, sexualitet osv så är det i sig ett stort problem. Det finns ingen som gör det, allra minst av de som tror att de inte gör det. Ungefär lite som personer som inte tror att de har fördomar.
”Som man har du inte uppfunnit eller valt könsmaktsordningen, men du har fötts in i den och detta gör dig tyvärr till en förtryckare oavsett som du vill det eller inte.”
Intressant tanke som får mig att undra: Ser du dig själv som förtryckare gentemot t.ex. invandrare, transsexuella eller hemlösa?
Ja.
Tack för bra texter, ska genast länka detta till min kille…
Du har rätt. Det är både ovetenskapligt, arrogant och smygliberalt att tala om ”den andra” eller på andra vis försöka reflektera bort kritik från sig själv. Vi är uppfostrade till detta, och tar vi oss inte an frågan modigt och osjälviskt, ja, varsågod då, nästa generation.
Jag tror att det kan handla om självbild. Individualism och perfektionism (som jag ser det två hyfsat nya normer (2000-talet och framåt)), dels skymmer det strukturerna och dels så försvårar det möjligheten till konstruktiva, kritiska samtal.
Får en önska så vill jag gärna läsa mer om latenta attityder i framtiden.
Följande fann jag mycket tänkvärt!:
”En annan störig grej manliga feminister gör är att lägga allt jobb för sig egen feministiska utveckling på kvinnor, till exempel genom att använda kvinnliga feminister som sina personliga jävla frågelådor”
Jag skulle vilja nyansera detta med att komma med några påpekanden som jag är nyfiken på om du kan hålla med om.
Då mannen är fostrad in i en patriarkal förtryckarroll så kan han omöjligen ha egen erfarenhet av att bli förtryckt på samma sätt som en kvinna. Detta skulle kunna ses som en ”brist” såtillvida att manen saknar denna specifikt ”kvinnliga erfarenhet”.
Mannen ska alltså bekämpa något han aldrig har eller kommer att uppleva, patriarkalt förtyck.
Hur ska han, trots denna erfarenhetsbrist, ändå kunna vara ”nyttig” i kampen mot densamma?
Slutligen så kanske det också utgör en rimlig förklaring till en del feminist-mäns enerverande frågande, nämligen att pga. att de själva aldrig utsatts för patriarkalt förtyck så frågar de helt helt enkelt någon som har det.
Jag länkar ju till en text om saken, du kan läsa den.
Alltså…. Det var ingen som satt och läste det här blogginlägget för mig, eller berättade för mig vad det handlade om. Jag läste det själv. Det vill säga – information finns en googling bort, och sen får man sätta sig in i materialet själv.
Och det räcker att läsa böcker/serietidningar eller se på filmer/såpoperor/dokusåpor/övrig tv för att se sexismen, patriarkatet och förtrycket i sin fulla prakt. Det enda man behöver göra är att förflytta sitt fokus från manliga karaktärer till kvinnliga karaktärer, och sätta sig in i hur det är att vara en av dem. Rent vetenskapligt tror jag det har med spegelneuroner att göra – förmågan att uppleva någon annans upplevelser som sina egna. Autister kan ha svårt för det, men resten av mänskligheten har dåligt med ursäkter för att inte försöka.
Mycket bra skrivet, Fanny! Hoppas något förlag plockar upp dig, så du kan få skriva bok snart.
Fan, kom precis på mig med att sitta å läsa allt det här för att kunna berätta för min sambo hur han ska bete sig, istället för å ba njuta av en intressant text. Jävlar vad det gör mig deppig att veta att han aldrig kommer ”orka” läsa det här.
Så, med detta resonemang i åtanke; hur kommer det sig att du i tidigare texter tar dig ton om hur kampen mot rasism ska föras och vilka som får kritisera den? Är inte det att ta sig ett tolkningsföreträde?
Jag kritiserar ju inte rasifierade utan främst andra vita, speciellt då de har uppfattningar om hur kampen ska föras, så tycker nog inte riktigt att det är samma sak.
Läste texten idag för andra gången, tack för ditt otroliga arbete. Viktig läsning för alla män!
Jag efterlyser tydligt markerade länkar så att jag inte missar dem i texten. De är extremt subtila.
Tack för god läsning och ett viktigt inlägg.
Jag bara förundras över texten. Läste rubriken den stora guiden och var nyfiken på bra tips och fakta för att bidra till något gott.
Men det kändes mer som en lista på hur fel männen gör.
Så jag började fundera vad vill man. Är man ute efter att skrämma bort männen från feminismen eller gör dem något gott överhuvudtaget? Vill man inte ena alla människor eller vill man bidra till att skapa grupperingar?
En som tror på att vi är lika tillsammans och icke dömande.
Jag skriver konkreta tips på vad en kan tänka på, ser inte hur detta är fel.
Jo det är ju jättebra. Var rädd bara att artikeln skulle skrämma bort män med känslan att ni har inget att göra som feminister mer än att försöka välkomna alla och skapa en större och mycket starkare feminism.
Män som skräms bort av att en ställer krav är kanske inte särskilt bra att ha med i vilket fall.
Fan, du svarar så bra Fanny! Det är ytterst sällan jag kommer mig för att svara nåt som inte låter urskuldande och vekt. Men ”jag tar 500 i timlön, vilken adress ska jag skicka litteraturlistan till? ” kan ju appliceras…
Jag har tänkt lite på det här. Eller tja, jag tänker att den här guiden kan appliceras på fler områden. För det är väl lite såhär som vita kvinnor bör förhålla sig till WoC’s? Har genom att tänka på det förhållandet insett hur svårt detta kan vara för feministiska män – för jag tycker själv det är en jättesvår balansgång. Vill självklart stå upp för både feminism och antirasism, men inte heller ta för stor plats. Kan du inte skriva lite om det? Är jättedålig på just det där och har säkert uttryckt mig rasistiskt 1000 gånger bara i den här kommentaren…
”Män borde absolut vara med om kämpa, men de ska veta att de kämpar emot sin egen privilegierade position och inte något annat. Det är såklart inte soft att göra det.”
Oerhört välskrivet och sammanfattande, tycker jag!
Allt gott
KL
Tycker helt klart män kan ha en del i kampen speciellt när det gäller att övertyga andra män och inte minst ekonomiskt kan vi ju bidra. Men viktigt att det är kvinnorna som sätter agendan.
Fanny: Ser att du har en donations knapp skulle gärna donera om du kan utveckla vart pengarna
går. Är inte supersugen om den endast gåt till din hyra 😉
Pengarna går till mig helt enkelt. Om du inte vill att de ska gå till min hyra så behöver du inte donera.
tänkte kanske det skulle gå till att utveckla bloggen eller dyl
Fast eftersom bloggen och jag är väldigt sammanlänkade så blir det ju så. Pengarna jag får in gör att jag kan köpa böcker, betala min faktura till webbhotellet osv. Men jag kan liksom inte garantera att pengarna inte går till t.ex. hyra, om jag nu inte har några andra pengar att betala min hyra med (har inte hänt hittills).
Smart skrivet. Brutalt enkelt på ett sympatiskt sätt.
Heja Fanny!
Även internationellt ifrågasätts ”Den manliga feministens” bevekelsegrunder, något som egentligen borde gjorts för länge sedan. Det har blivit en norm i sig att inte ifrågasätta för att inte ”skrämma bort” männen.
http://takimag.com/article/feminism_as_a_mating_strategy_among_beta_males_jim_goad
Ser mig inte som feminist.. utan som kvinna (gay) obegripligen född in i en mans kropp.. Har ALDRIG kunnat identifiera mig med att VARA man eller med män whatsoever. Har ALDRIG velat ha med män att göra.. (står inte ut) utom för att typ ”undersöka vad problemet är..” Tja.. har kanske mött några.. och ofta har dessa varit transpersonligheter då.. Har dedikerat mitt liv till 100% till att söka vad jag kan göra för att montera ner hela jävla patriarkatet. Det är min obetalda ”heltidssyssla”. Vilket innebär att jag därför TOTALT hoppat av det hierarkiska maktgalna patriarkala systemet. För att vara så FRI som möjligt att tänka själv. Hoppas jag gjort min ”läxa”.. eller varför detta öde annars att inkarnera ”fel” och att det måtte fan få bli ”rätt” nästa gång. Tack för allt VIKTIGT arbete som du gör Fanny.
Tyvärr är det inte något man kan ”hoppa av”.
Manliga feminister är det, eller kallar sig det, av en anledning. Samma anledning som driver så mycket som män gör; de vill ligga. Det behöver inte ens själva vara medvetna om det men någonstans i bakgrunden, i det undermedvetna finns alltid utgångspunkten i hoppet om en sexuell erövring.
Kärnan i en genuin och ärlig feministisk kamp måste drivas av kvinnor, enbart kvinnor.
Håller med dig så sjukt mycket! Är själv en manlig nördig feminist-allierad, men blir så besviken när jag drar ett ironiskt skämt eller en kommentar som baseras på den information jag tillskansade mig under genusvetenskapen och blir hyllad som EN BRA MAN. Bäst känns det när någon inser kunskapsvidden utan att liksom tycka jag är bäääääst. dessutom så lärde mig genusen att wow, jag är verkligen förfördelad i samhället, som man slippar jag tänka på alla dom där sakerna utan kan faktiskt bara sätta mig vid datorn och programmera, utan att behöva ta emot någon skit för att jag är en datanörd (inte sen högstadiet).
Så yeah, banala feministiska analyser på krogen är den absolut lättaste vägen in i en (vanligtvis yngre) tjejs trosor, vilket också känns typ hemskt? Jag har nästan reagerat så totalt motsatsmässigt att jag snarare drygar mig på ett pojkaktigt grabbsätt, mer jämnnivåsätt, och sorterar bort de tjejerna som faller för min genuskunskap.
Samtidigt upplever jag att väldigt många tjejer ändå kollar på mig som manlig feministallierad och efter en viktig diskussion om viktiga saker så vill de nog ändå ha en Alfahane som visar var skåpet ska stå, ett pucko som de kan knulla med och sen dumpa, vem bryr sig om han är feminist han får saker att HÄNDAAAAAA. Gud jag längtar tills jag är 40, så man slipper ligghetsen därute.
Hur som helst, intressanta grejor, men rikta nu kanske inte all kritik inåt, det har också en splittrande funktion utöver att en kritisk blick är bra, men om folk ändå är för jämställdhet så spelar det kanske inte så stor roll om det är en bekväm position? typ hellre en bekväm manlig feminist än en våldtäktsman, men jag vet inte. jag vet verkligen inte.
Här i den forna östra rikshalvan är det väl högst en handfull män som skulle komma på tanken att dvs våga kalla sig feminister. Vår – i första hand finskspråkiga – press har nämligen sett till att feminism här allmänt betraktas som manshat, som att ta rättigheter från män och ge dem till kvinnor. Vår svenskspråkiga press är i detta avseende mera liberal, på svenska kan en man nästan vara feminist i Finland. Men då räknas en ju anyway inte, vi finlandssvenskar är ju en så liten minoritet.
Så vi finländska män som räknar oss som mer eller mindre feminister kallar oss för profeminister. Som profeminister stödjer vi jämställdhet och feminism medvetna om att vi inte har de erfarenheter av att leva som kvinna i ett patriarkaliskt könsmaktssystem som feminismen bygger på. Och på senare tid har det ju dessutom av nymornade jämställdistiska mansrörelser framförts en del krav på jämställdhet i frågor där mannen ses som det diskriminerade könet; en del av dessa krav är faktiskt befogade, så såna stödjer vi också.
Vi har en webbplats, tyvärr tills vidare enbart på finska. Men vi är ju inte heller mycket mer än en handfull män. Och därför blickar vi med avund västerut där ni ju har den landsomfattande profeministiska organisationen Män för jämställdhet.
Din text är den bästa jag läst på länge om män och feminism. Synd att jag hittar den först nu. Tack !
Hej! Jag vet inte om jag kan kalla mej feminist. Men tycker att vänsterfeminism har
mycket som jag börjat sympatisera med starkt. Själv är jag homosexuell det är som
att jag hamnar någonstans mittemellan. Har själv märkt att jag blir dåligt bemött av
män på arbetsplatser om det råkat komma ut att jag inte är hetero.
Jag har börjat känna hat mot manschauvinism och patriarkat
Kan du vara snäll och ändra där min telefon har skrivit egna ord.
Ex hämtade gruppen ska ju vara hatade gruppen, skulle jag bli mycket tacksam.
OBS! Detta är inget inlägg men det tror jag du fattar.
Nej du får skriva om själv. Du kan gärna göra det lite mer begripligt också.