Har en hel del ångest som bland annat är ett resultat av normer, ideal och förväntningar på hur tjejer ska bete sig och se ut. Det har gått så långt att jag ofta har tankar om att jag vill dö, skada mig själv etc. Hur gör man egentligen när källan till ens ångest är patriarkatet?
En organiserar sig i den feministiska kampen, är mitt korta svar. Jag tror att detta är den enda vägen.
Vad feminismen har gett mig är förmågan att kunna förstå mitt självhat och varifrån det kommer och därmed kunna släppa skulden och skammen för det och istället kunna vara förbannad på det samhälle som har förtryckt mig till att känna dessa känslor inför mig själv. Feminismen har gett mig styrka att kunna gå emot de här känslorna och börja värdera andra saker i livet. Feminismen har också gett mig underbara vänner som jag kan prata om de här känslorna med på ett sätt som känns bra för mig och som inte triggar mig till att känna mer så.
Sedan är det nog tyvärr så att det är svårt att göra sig kvitt självhatet helt, det är helt enkelt något en får leva med, men en kan lära sig att inte agera på det eller göda det. Om en till exempel känner sig ful/värdelös/tjock så behöver en inte ställa sig framför spegeln och pränta in alla dessa känslor ännu mer i sig själv, utan en kan gå och göra något en mår bra av istället. Om en nu faller för självhatet så är det viktigt att inte skuldbelägga sig själv för det, då mår en för det mesta bara ännu sämre, utan istället tänka att det är en process som måste få ta tid. Jag menar, det är ju inte som att en blir av med all den skit patriarkatet har internaliserat i en hela livet över en natt, sånt tar tid och det måste få ta tid. Patriarkatet är jävligt starka grejer att göra motstånd emot.
Självhat är ett sätt för patriarkatet att hålla kvinnor på plats. Om kvinnor är konsumerade av självhat så är det klart som fan att de inte gör revolution. Jag brukar bli ganska stärkt av att tänka på detta eftersom jag då får mer kraft att göra motstånd, det gör liksom att jag känner mig stark och bra de gånger jag lyckas stå emot allt självhat.
Hoppas detta var svar nog på din fråga. Ställa gärna fler/mejla om du vill. Lycka till!
Eller så kan man söka en mening bortom det materiella.
Djupt.
Say what? Skämtar du nu? Vad i hela friden anser du var det ”materiella” i formuleringen om varför hen mår dåligt?
En regel jag har är att aldrig göra mig själv till undantaget. Alltså, att inte tycka att alla andra duger som de är men att det är okej att hata mig själv och göra mig själv illa. När jag var yngre gjorde jag mig själv till undantaget, men blev fan så jävla trött på att typ banta och hata mig själv att jag bestämde mig för att det finaste och mest värdefulla jag kan göra för mig själv är att sluta göra mig själv til ett undantag.
Men, det absolut bästa och mest verkningsfulla en kan göra är att helt klippa alla band och säga upp kontakten med alla män. Därefter kapa med alla heterokvinnor. (men det är överkurs för nybörjaren).
Fast om man vill vara fin för sin egen skull… Å andra sidan är det ju svårt att veta vad man själv verkligen tycker är fint och vad man lärt sig att tycka är fint. Minns när jag var yngre (kanske 7 år sen), då ville jag ha större lår eftersom jag inte gillade smala. Men sedan har jag haft perioder då jag tyckte att låren varit för stora och velat ha mindre. Det varierar så mycket. Nu för tiden kan jag tycka båda sakerna samtidigt! Det är besvärligt.
Alltså alla får göra vad de vill med sina kroppar men detta är ju svar på en person som har ångest över sitt utseende, och det är ju aldrig bra.