En grej som män älskar att påminna feminister om är att MÄN FAKTISKT ÄR STARKARE ÄN KVINNOR. Utifrån detta dras sedan en massa spännande slutsatser, till exempel att denna fysiska styrka skulle vara skälet till att kvinnor är förtryckta och att det kanske rentav skulle berättiga det (!).
Det finns en mängd olika problem med det här argumentet. Det första är: vad är ”styrka”? Det kan vara så oerhört många olika saker. Den styrka som brukar åsyftas i dessa sammanhang är ofta förknippad med muskelmassa (det är det som brukar användas för att ”bevisa” denna utsaga). Men för det mesta är det inte bara ren muskelstyrka som avgöra utan även till stora delar teknik, detta gäller även då det ”bara” handlar om att lyfta något, rätt upp och ner. Jag tänker mig också att egenskaper som till exempel uthållighet, smärttålighet och så vidare är något som gör att en i mycket högre grad för att utnyttja den styrka en har. Speciellt när det kommer till att slåss så är ”råstyrka” inte i närheten av så viktigt som bra reaktionsförmåga, smärttålighet, teknik och så vidare. Det finns också sammanhang där en stor muskelmassa kan vara problematisk, till exempel kräver det mycket mer energi att underhålla en sådan vilket såklart kan vara en stor nackdel, speciellt med tanke på att ciskvinnor också har mer kroppsfett. Det går alltså inte att säga säkert att stor muskelmassa är eller har varit en generell fördel.
Vidare är det ganska ovanligt att en ställs inför situationer där en måste utnyttja hela sin styrka idag, och jag tänker mig att det inte var såpass vanligt tidigare som många vill påskina heller. Den här idén om att människor ”förr i tiden” mest ägnade sig åt att typ lyfta grejer och döda olika djur med sina bara händer är nog ganska tveksam.
Vidare så finns det många kvinnor som är starkare än vad män i allmänhet är. Visst, anlag spelar roll, men det som främst skapar styrka är att en använder sina muskler. De flesta nu levande män har nog inte ens en bråkdel av den styrka som de skulle kunna ha, helt enkelt eftersom musklerna sällan används. Detta går ju uppenbarligen alldeles utmärkt. Det är väldigt märkligt att använda mäns större muskelstyrka som ett argument för att män är bättre i ett samhälle där vi snarare har problemet att folk använder sina muskler för lite.
Ibland tas sport upp som ett exempel. Män är mycket bättre på olika sporter, därför är de fysiskt överlägsna. För det första finns ju problemet med vilka sporter som anses viktiga här, även detta utgår ju såklart ifrån mannen som norm. Kvinnodominerade sporter lyfts dels inte fram särskilt mycket, dels så uppmuntras inte kvinnor till att utöva sport på samma sätt som män och de kvinnor som utöver sport får mycket sämre förutsättningar, blir utsatta för trakasserier och så vidare. Därför är det inte konstigt att vår tids stora idrottare är just män. Men framförallt så tänker jag att just sport är ett slags bevis på att ”manlig råstyrka” faktiskt inte är så jävla viktigt som många vill påskina, vi behöver ju liksom hitta på en massa olika tävlingar för att folk ska få tillfälle att använda den. De flesta idrottare ställs nog sällan inför en situation där de behöver använda hela sin fysiska förmåga utanför idrottssammanhang.
Det talas också ofta som om denna manliga råstyrka är något vi liksom behöver, något vi inte kan vara utan. Att lyfta tunga grejer anses ofta vara oerhört centralt i projektet mänsklighetens överlevnad. Men allt detta som kvinnor traditionellt utför då: vård, omsorg, känslomässigt arbete och, inte minst, barnafödande. Detta är oerhört centrala uppgifter för mänsklighetens överlevnad som i regel faller på kvinnor att utföra. Kvinnor arbetar också betydligt mycket mer än vad män gör, och för sämre eller i många fall ingen betalning. Kvinnor har fött mänskligheten och burit den i sina armar, och män tycker att vi ska beundra dem för att de kan lyfta tunga saker.
Men om vi nu, för argumentets skull, utgår från att det faktiskt stämmer att män på grund av sin större muskelmassa är och har varit bättre lämpade för livet i allmänhet så kommer vi till frågan; vad innebär detta? Kanske innebär det att män har kunnat hålla kvinnor på plats eftersom de kunnat hota med våld? Nja, våld är visserligen en viktig del i upprätthållandet av patriarkatet men en majoritet av alla män använder inte våld mot kvinnor. Det är inte fysiskt våld som får kvinnor att foga sig under förtrycket, utan det är snarare ideologiskt förtryck. Det handlar om vem som anses ha rätt att slå, om vem som har närmast till våld, och här är den manliga våldskulturen en mer viktig faktor än den manliga styrkan. Även män som är fysiskt underlägsna sina kvinnliga partners utövar våld mot dem.
Men framförallt undrar jag varför mäns fysiska överlägsenhet skulle berättiga något av det som män utsätter kvinnor för i patriarkatet. Få skulle tycka att en starkare man har rätt att använda våld mot och exploatera en svagare, varför skulle mäns fysiska överläge ge dem rätt att använda våld mot och exploatera kvinnor? Detta är ett väldigt cyniskt sätt att se på världen, det handlar liksom bara om den starkes rätt.
Det är klart att det finns någon slags förklaring till kvinnoförtrycket, manlig ”råstyrka” kanske är en möjlig sådan, själv är jag mer inne på reproduktionen. Oavsett hur det är med den saken så är det kanske inte så oerhört relevant att diskutera varför välden ser ut på ett visst sätt, det viktiga är ju att förändra den till det bättre. Det finns förklaringar till alla förhållanden i samhället, men att något är möjligt att förklara gör inte att det är eftersträvansvärt. Med en sådan inställning kan en ju lägga allt det här med politik på hyllan och bara nöja sig med att saker kommer vara precis som de är nu för all framtid eftersom det finns en förklaring till det. Ett vara är inte ett böra, och det är väldigt viktigt att förstå om en ska begripa någon form av politik.
Fast när det gäller sporter, finns det några där kvinnor presterar bättre än män där oavsett hur populär den är eller inte?
Har mycket dåligt koll på sport men Roller derby till exempel. Är säker på att det finns en massa, men det försvåras ju en del av att herrar och damer väldigt sällan möter varandra.
Har också dålig koll på sport, men om jag inte minns fel så var fälttävlan(med hästar) en sport där kvinnor kunde vara bättre.
Ridsport är en mycket jämställd sport där män och kvinnor tävlar på exakt lika villkor. Dessutom är det en av de få sporter där du inte är slut inom på elitnivå i 30-årsåldern, utan du kan fortsätta att utvecklas i många år, det finns ryttare i 50-årsåldern i världstoppen.
Långdistanslöpning. Killar har övertaget fram till ca 5 mil, sedan ligger könen lika ett tag. Jag minns inte från när tjejerna har övertaget, men kring 10 mil har jag för mig att det iaf generellt sett finns fler tjejer bland topp 10.
Vid de distanserna är iofs den mentala biten av väldigt stor vikt. Det så kallade Pannbenet.
Vilket kan ha betydelse samt att kvinnor är mindre än män, vilket har betydelse.
Sen kan man fråga sig hur representativa de individer som håller på med extremsport är för respektive kön. Jag tror nog extremsportmän och extremsportkvinnor har lika mycket pannben.
Intressant är dock andra sporter, som skytte, schack, där män också dominerar. Fanny, vad är din uppfattning om att kvinnors IQ har mindre varians än mäns IQ. Medel-IQ är dock samma, vilket kortfattat innebär att det i så fall finns relativt sett fler genier och fler idioter bland män.
Vem bryr sig om IQ?
Dragracing är ett bra exempel. Sporten domineras, till antalet, av män men det finns många framstående kvinnor. Shirley Muldowney dominerade sin tävlingsklass under sin storhetstid. Då talar vi om den snabbaste klassen. Shirley hade och har enorm respekt inom motorsport.
Systrarna Ashley & Courtney Force är andra bra exempel, som ligger närmre tidsmässigt.
För att förtydliga: Det finns ingen uppdelning pga kön utan kvinnor & män tävlar på samma villkor.
En liten fråga: jag tror ju själv knappast att det är en vanlig ståndpunkt att mäns styrka (som genomsnitt) _rättfärdigar_ kvinnoförtryck, det vore ju barockt. Men att det inte rättfärdigar fenomenet betyder ju inte att det kan vara en del i orsaken till det?
Att förstå orsakerna tycker jag är extremt viktigt: om man inte vet varför ett fenomen existerar, hur skall man veta hur man skall göra för att förbättra det? Det finns inte någon dikotomi mellan att förstå ett fenomen och att vilja göra något åt det, tvärtom är det ju helt centralt: vi kan inte bota sjukdomar utan att veta vad som orsakar dem, som exempel. Och politiken kan ju inte styra oss till en lösning på ett problem om den inte först etablerat vad felet är och därmed vad som kan rätta till det; allt annat vore att bara behandla symptom men aldrig själva sjukdomen.
Ett relevant exempel är ju frågan om kvotering – vare sig det nu handlar om kön, etnicitet eller något annat. Om man identifierar en obalans i exempelvis könsfördelning i bolagsstyrelser (vilket ju brukar dyka upp i media) eller könsfördelningen i vården, kan man inte lösa problemet genom att kvotera in ett 50/50. Man har löst symptomet, men inte problemet, och därigenom har man endast gömt bort problemet så att det inte syns längre; dvs, man har sopat det under mattan.
Jag berör detta i slutet.
Nja, jag tycker inte det. Visst, du öppnar för det som en möjlig förklaringsmodell, men föredrar en annan. (Ett annat alternativ är båda två.) Men det jag reagerar mest mot är föreställningen att ”vara” inte ger ett ”böra”. I det medicinska exemplet: betyder det att ”jag har AIDS” – dvs ”vara” – inte ger ”jag bör ta bromsmediciner” – dvs ”böra”?
Detsamma gäller för samhälle och politik; vi måste ta vår fakta från verkligheten – ”vara” – och utifrån detta härleda vad vi skall göra – ”böra”.
Det kan hända att jag missförstår dina ordval, men i sådana fall tar jag gärna emot en förklaring eftersom jag just nu inte riktigt förstår hur du menar.
Det är ju så dessa människor använder argumentet, och det är den användningen jag vänder mig emot. Personligen tror jag inte på förklaringsmodellen ”muskelmassa”. Kan anse att det är relevant att diskutera men endast utifrån utgångspunkten ”förstå för att bekämpa”, inte ”förstå för att berättiga” som de människor jag beskriver gör.
Jo, okej, men jag kan ju säga (som innehavare av en penis) att jag aldrig sett eller hört någon _berättiga_ förtryck med denna förklaringsmodell. Menar du sådant som gammaldags chevalrism där det ansågs nödvändigt att kvinnor skulle ”skyddas” av en man, vilket fick som praktisk effekt att kvinnan underordnades? I det fallet, okej, då har jag sett det och det var väl ordvalen som förvirrade mig. (Vanligt i religiösa sammanhang exempelvis, och jag har en religiös bakgrund även om jag är ateist sedan sena tonåren.)
Däremot tycker jag det är skillnad mellan detta och den så kallade spindelmannen-principen; den som är starkare har också större ansvar (och definitionen därav varierar ju med miljö och situation, måste inte handla om fysisk styrka – finns ju många män som misshandlas av sina fruar för att de själva inte har psykisk styrka att värja sig även om de egentligen kan ha fysisk sådan; fast i min egen historia kan nämnas att jag är småvuxen och de flesta flickvänner faktiskt varit fysiskt starkare än mig – bara för att illustrera perspektiv i saken). Jag har av den anledningen vid många tillfällen i min uppväxt sett mer storvuxna kamrater kliva in för att ”skydda” mig; ibland har det varit irriterande, ibland har det varit välkommet.
Om vi utgår från att det är spindelmannen-principen du menar så ser jag en illustration av problemet: det kan vara svårt att hitta en balans mellan medmänsklighet och att vara överbeskyddande; alla föräldrar (oavsett kön på barnet) tampas med detta problem exempelvis – hur gör man för att samtidigt skydda den svagare men utan att genom detta undertrycka den svagare? Det är här jag menar att det är viktigt att på ljupet förstå varat innan man kan vara säker på att kunna rekommendera ett böra.
Märkligt, jag får ofta den typen av kommentarer. Även om det inte direkt sägs att ”detta berättigar förtrycket av kvinnor” så är det implicit eftersom det används som ett argument emot feminism.
Hm. Nja. Det håller jag nog inte med om. Jag tycker mig se ett steg som saknas i din härledning: att mena att en man bör försvara kvinnor (klassiska ”man slår inte en tjej”-grejen etcetera) från att kvinnor i genomsnitt är svagare än män är i genomsnitt betyder ju exempelvis inte samma sak som att ”kvinnan skall vara i köket” eller ”kvinnan har inget i industrin att göra” etcetera. (Båda dock åsikter som jag faktiskt har hört, men oftas med referens till Gud i det första fallet och att ”kvinnor är fysiskt svaga” i det senare – men då jag själv jobbar i industrin och är ”svag” vet jag ganska väl att även i industrin är styrka i de flesta fall irrelevant – problemet är att många nu verksamma arbetare och chefer i industrin fortfarande minns tiden då styrkan var riktigt relevant.)
Men ja, som fysiskt relativt svag man skulle jag ju gärna se att man skippade könsperspektivet i den frågan och helt gick på spindelmannens stark/svag. Men givet det statistiska sambanden med styrka mellan könen är det viktigt att förstå sammanhanget det ger till de kutym vi har; jag skulle säga att vägen till lösning i just denna detalj är just att påpeka att vi talar om ett _statistiskt_ samband; alltså få folk att förstå att en ”man” visserligen sannolikt är starkare än en ”kvinna”, men att denna sannolikhet inte ger oss möjlighet att förhandsbedöma individerna. Alltså har vi från ”varat” uppnått det politiska ”börat” att vi bör utbilda barn i faran med att övertolka statistik.
”Att försvara tjejer” och ”att inte slå tjejer” är väl i och för sig två helt olika saker.
Även om nu muskelmassa skulle vara en anledning till kvinnoförtryck, eller för den delen reproduktion, så är det irrelevant eftersom just muskelmassa och reproduktion är något vi kan styra ganska lite över. Det är inte varför vi fått kvinnoförtryck (eller daniels parallell till hiv) som är det viktiga utan att konstatera det och sedan göra något åt det (eller daniels parallell till bromsmediciner). Varför vi har feminism, eller för den delen bromsmediciner, beror på sjukdomen och inte orsaken!
En sak att tänka på är ju också att skillnaden i styrka och muskelmassa verkar större än den egentligen behöver vara, eftersom män traditionellt sett uppmuntrats mer till fysisk aktivitet, medan kvinnor uppmuntrats till passivitet eller mycket stillsam ”motion”. Fram till alldeles nyligen var det ovanligt att kvinnor överhuvudtaget tränade och ännu mer ovanligt att kvinnor verkligen satsade på någon form av fysisk aktivitet. Ju mer kvinnor tränar och utnyttjar sin potential, desto mindre markant blir skillnaden mellan könen.
Just det här med ”män är starkare än kvinnor” som argument så tycker jag ofta att det dyker upp när någon vill hävda att män och kvinnor är biologiskt olika, och att det är dessa biologiska olikheter som är förklaringen till varför samhället ser ut som det gör. Det är det enda sättet jag kan tolka det argumentet på. Det argumentet dyker gärna upp tillsammans med sin kompis ”men man har faktiskt gjort undersökningar på vilka leksaker barn föredrar och då valde flickor dockor och pojkar bilar! FAKTISKT.”
Jag tycker verkligen att detta är intressant då jag upplever att trots att kvinnor är så påstått svaga, så gör ju kvinnor trots allt en stor del av de tunga arbetena. Inom vården till exempel, men också i hemmet. Och inte bara i väst, utan även i övriga världen, där kvinnor bär vatten i stora kärl på huvudet och samlar sly i stora balar för att bära hem och elda med. Det illustrerar väl någon slags klassperspektiv på det här med ömtåliga och svaga kvinnan också, hon har ju traditionellt varit en borgerlig kvinna. Borgerliga kvinnor ska skyddas och värnas, men arbetarklassens kvinnor och för all del kvinnor i andra världsdelar, de är inte lika viktiga. Deras kroppar är utbytbara.