Jag tänker lite på Harry Potter och på hur kvinnor porträtteras i kultur.
I mycket kultur så finns det så kallade ”starka” kvinnoroller. Sällan huvudroller, men ofta någon form av följeslagare. Detta gäller till exempel Hermione i Harry Potter. Hermione är en typisk ”stark” kvinna. Hon är intelligent, och står upp för sig själv och så vidare. Detta är såklart bra.
Problemet är att denna kvinna alltid måste utmärka sig i förhållande till andra kvinnor. I princip alla andra kvinnor som figurerar i Harry Potter är fjantiga, brudiga, ytliga och hysteriska.
Typiskt för Hermione är att hon har insikt i kvinnornas värld, men hon används för att mystifera den och ta avstånd från den. I någon scen ska han förklara för Harry och Ron hur kvinnor ”är”, något som de är helt oförstående inför. Det är ingenting som de förväntas förstå eller vill förstå. Hermione får symbolisera någon slags brygga mellan manligt och kvinnligt, får symbolisera den ”goda” kvinnligheten, den som inte är för ytlig och fjompig men fortfarande en kvinna.
I en av böckerna blir Ron förälskad i Lawender Brown. Denna person utmärks tydligt som en fånig figur som lockar Ron med sin ”kvinnlighet”, något som gör Hermione upprörd. När Ron slutligen väljer Hermione framför Lawender så ska det ses som någonting positivt, dels för honom som slipper hennes fjantigheter, men också för Hermione som har ”segrat” över denna överdrivet stereotypa kvinna.
Varför är det ingen som konfronterar Ron med vilket otroligt stort kräk han är, när han dumpar Lawender utan att tycka sig behöva ta minsta lilla ansvar för det? Varför är allting glömt och förlåtet när han återvänt till Hermione? Varför beskrivs det som en konflikt mellan två kvinnor, när det i själva verket är Ron som är oförmögen att ta ansvar för sin relation till någon av dessa kvinnor?
Jag stör mig också på hur Ron beskrivs som något jävla djur som är utelämnat till sina drifter, och att det han behöver är en kvinna som tar hand om honom och tar ansvar för honom utan att utnyttja honom, något som Hermione kan göra. Därför blir det ett problem när Ron ”förförs” av en annan kvinna, inte för att han gör ett val som sårar Hermione utan för att han luras in i det. Därför blir det också den andra kvinnan som är det huvudsakliga Problemet och fienden, inte Rons beslut eller beteende.
Varför kan det inte få finnas starka kvinnliga karaktärer som inte används för att ta avstånd från andra kvinnor och utmåla andra kvinnor som fjompiga, ytliga våp?
Ellen Ripley, Samus Aran och Jade från Beyond Good and Evil säger jag bara. Sorgligt bara att dessa karaktärer sticker ut för det faktum att de är just starka kvinnliga karaktärer som inte används för att ta avstånd från andra kvinnor, att det blir något speciellt med det för att det är så himla ovanligt.
Min analys av hela det här ”triangeldramat” är att Ron söker bekräftelse.
Han har länge varit intresserad av Hermione, men vågar inte berätta det för henne. Han försöker imponera på henne/förverkliga sig själv genom sport, men lyckas inte och han känner att Hermione förminskar honom genom att ifrågasätta hans prestation.
Då söker han sig till Lavender, för att hon ger honom den bekräftelse han söker, samtidigt som hon är Hermiones motsats. Han finner trygghet detta och inleder en relation.
Hermione blir sårad, och hennes tillkortakommanden som en ”tjejig tjej” blir tydliga. Lavender används för Rons egna syften – och sedan dumpas hon när hon inte är användbar längre
Jag tolkade detta som att Ron var högst medveten om vad han gjorde, medan Lavender råkande hamna i mitten. Mannen kontrollerar och utnyttjar kvinnornas känslor för sin egen agenda.
”I princip alla andra kvinnor som figurerar i Harry Potter är fjantiga, brudiga, ytliga och hysteriska.” jag håller inte alls med dig på den punkten. Ginny (kanske i och för sig kan ses som fjantig i början av serien vilket dock mer tordes vara kopplat till att hon är yngre än de flesta andra och något som vad jag minns inte alls finns kvar efter de inledande böckerna), Molly, Nymphadora (hennes komiska inslag skulle väl i och för sig kunna tolka som ”fjantiga” även om jag inte alls skulle hålla med om), Luna och Minerva är några av de kvinnliga karaktärerna som jag t.ex. inte skulle säga passar in på din beskrivning av hur ”i princip alla” kvinnorna i serien är. Finns säkert fler också men orkar inte gå igenom alla. Då tog jag heller inte med dem som jag tänkte i och för sig kunde anses delvis uppfylla en av sakerna som du listade. Med reservation för att jag minns långt ifrån allt av böckerna och filmerna och och att jag inte har en aning om vad ”brudiga” betyder. Tycker dock som sagt att din beskrivning är väldigt orättvis.
Det är sant, tänker väl främst på de kvinnor som är jämnåriga med Harry.
Jag håller med dig. Sedan skulle jag vilja lägga till Angelina till listan. Hon har ju en mindre roll men det vi lär känna henne som är en skicklig quidditchspelare som senare blir kapten för laget.
Ja finns ju som sagt definitivt fler att ta upp Katie och Lily för att ta två exempel till som inte passar in alls på beskrivning vad jag kan minnas. Sen har vi ju Fleur som väl i och för sig om jag minns rätt åtminstone ska framställas som delvis ytlig inledningsvis(?). Det visar sig ju dock bara vara fördomar på grund av hennes utseende och senare ser vi hur Molly antar att hon inte vill gifta sig med Bill längre efter att han skadats men där hon förklarar att hon inte bryr sig om att det påverkat hans utseende utan bara ser det som ett tecken på hans mod (han skadades ju i strid).
Ja, det är sant att det finns en massa kvinnor som inte beskrivs så som jag målade upp. Men fortfarande så skapas den här dikotomin mellan god och dålig kvinnlighet.
Jag invände mot den meningen i texten eftersom jag inte höll med om den men i stort håller jag helt med dig kring de tankar du för fram i texten och din huvudsakliga poäng, jag inser dock nu att jag borde ha varit tydligare med det.
Men var det föresten inte Lavender som lämnade Ron eller skiljer sig boken och filmen åt? Sen var väl Ron tillsammans med henne delvis för att försöka göra Hermione svartsjuk, kan dock ha fel här var länge sedan jag läste böckerna, vilket ju är allt annat än snällt. Men som sagt håller med dig, utifrån vad jag minns av böckerna, är det stora problemet i det ”triangeldramat” Ron som inte tar ansvar för sitt eget agerande och tycks ignorera Lavender och Hermiones känslor eller åtminstone vara helt oförstående inför känslorna trots att hans agerande i stort skapar dem.
I filmen är det inte så, minns ej den detaljen i böckerna. Det som stör mig är väl att Ron förlåts när saker och ting går tillbaks till det ”normala”.
så himla tänkvärt! tänkte precis häromdan på hur älskade katniss everdeen också tar avstånd från kvinnor.. problematiskt!
Har bara sett filmerna och där tycker jag inte det är så tydligt.
Det gör hon väl inte! Hon är ju kompis med Joanna, Effie, Rue, för att inte ens tala om Prim (ok att det är systrar men det är ju den absolut viktigaste personen i hennes liv)
Har du nåt exempel på det för jag känner verkligen inte igen det?
Såg att det där kan låta lite anklagande nu och det menar jag absolut inte. Det är nyfiket. Jag är alltid intressant av nya analyser (eller ja, när de är vettiga i alla fall). 🙂
Luna är ju amazeballzzz cool och jämnårig med Harry. 🙂
Det där är så sjukt. Det talas ofta om att det finns så många tuffa tjejer i ungdomslitteraturen idag, men de är alltid precis så där som du beskriver, deras superhjältekvaliteter kommer alltid av att de inte är som andra tjejer. De ”riktiga” tjejerna är fortfarande hopplösa losers.
Fast det där är också, vad jag vet, nästan det enda som går att anmärka på, tycker inte att det är så generellt. Finns GOTT om vettiga kvinnliga karaktärer, även i Harrys egen ålder. Cho har tex inte nämnts.
Jag ser det mer som att Harry och Ron faktiskt framställs som lite efter och inkompetenta när det gäller kärlek/sexualitet w/e, med tanke på balen tex. Även att deras osäkerhet lyfts fram väldigt mycket (inte på ett svinigt sätt bortsett från här) och att tjejerna ofta hanterar diverse situationer som är menade att vara romantiska på väldigt mycket vettigare sätt.
Jag tycker tvärtom Harry Potter (som jag också älskar) är riktigt usel ur genussynpunkt (sett till att det är en ganska nyskriven serie skriven av en kvinna). Alla perifera tjejer i Harrys ålder (tex Cho) går runt och fnittrar eller gråter och verkar inte ha någon direkt karaktär alls.
Att tjejerna klarar relationssituationer bättre än killarna tycker jag är en del av problemet. Finns ingen stereotyp en ruttnar så mycket på tycker jag som de förståndiga tjejerna som leder de enfaldiga killarna rätt i känslomässiga sammanhang.
!!!! håller helt med
Amen på det!
Jag är så sjukt trött på idén att kvinnor ska behöva ta ansvar för mäns känsloliv, för att män tydligen är känslomässigt inkompetenta. Och så snart det inte är önskvärt att ”prata känslor” längre så är kvinnors tillskrivna känslomässiga expertis plötsligt bara värsta dravlet.
ok, kan du komma med ett konkret exempel på när detta förekommer i hp? Tycker inte att det är så alls nämligen, fullt med känslosamma män och kvinnor med manligt kodade egenskaper. Sådant som ofta anses kvinnligt (alltså folkvett) typ kunna ta prata om känslor, vårda relationer och omhändertagande är ju framträdande i hela serien hos alla karaktärer ”on the good side”. Det som förlöjligas är snarare en skapad kvinnlighet, och ÄVEN manlighet som är överdriven. Och i fallet Fanny beskrev blev det väldigt dumt.
Vid balen som var mitt exempel, tar ju inte tjejerna på sig något som helst ansvar utan blir uppenbart uttråkade och irriterade och lämnar Harry och Ron ganska omgående för några andra killar.
Håller absolut med om att detta är en vanlig och vidrig företeelse inom ungdomslitteratur (eller populärkultur överlag) men just Harry Potter-böckerna tycker jag verkligen utmärker på ett positivt sätt därför att det verkligen finns gott om ”vanliga” och intressanta kvinnliga karaktärer som inte framställs annorlunda eller har något annat syfte än de manliga.
Jag verkligen älskar Harry Potter men kan absolut störa mig på detta som du beskriver. Visst är böckerna könsstereotypa ibland, men i filmerna gör de allt tusen gånger värre och lägger även till en hel del trams som inte alls finns med i böckerna. Det är synd, för i böckerna finns det också så himla mycket ostereotypa och himla bra ur genussynpunkt, men som försvinner i filmerna.
Jag tycker att det som är intressant i dynamiken i trion är att Hermione tillskrivs typiskt manliga karaktärsdrag i fråga om rationalitet. Hon är kall och beräknande nästan hela tiden medan både Ron och Harry är EXTREMT känslostyrda och ogenomtänkta. Harry är ju typiskt ”hot headed” och fattar egentligen inte så mycket för han känner så starkt hela tiden. Likaså Ron som stormar iväg på äkta kvinnomanér titt som tätt.
Där håller jag inte med dig, visst att Harry är ogenomtänkt men det är Hermione som t.ex. måste sägas åt att hon ju faktiskt kan göra upp eld mha magi när hon grips av panik i första boken. Vidare brister hon flera gånger ut i gråt, ”snyftar hysteriskt”, ”tjuter gällt” osv.
Vet inte om jag tycker att tjejerna leder dem rätt heller? Ser faktiskt inget stort problem generellt (förutom Fannys exempel såklart). Ser mest att Harry och Ron framställs som osäkra och känslosamma, väldigt mänskliga + tar generellt sett på sig stort känslomässigt ansvar för att vara manliga karaktärer. Tjejerna ofta som mer ”rationella” (hatar det ordet men ah)
Jag håller inte med i din beskrivning av de perifera tjejerna, och tycker även, som sagt, att många kvinnor har intressanta och framträdande karaktärer. Hur skulle man, med handlingen som är, få in fler kvinnor i Harrys ålder i mer framträdande roller? Och varför skulle det vara ett krav att de ska vara i hans ålder?
Det
Oj, tryckte lite fel. Det var tänkt som ett svar till ”s” 🙂
Det handlar nog inte så mkt om fler karaktärer, finns flera bra kvinnliga. Problemet är mer att det målas ut en dålig kvinnlighet upprepade gånger i boken.
Jag håller med dig både om Ron och om hur ”alla” tjejer är störigt stereotypa (finns såklart undantag). Har skrivit lite om Harry Potter ur genusperspektiv på min blogg: http://marysaintmary.wordpress.com/category/harry-potter-med-genusglasogon/ , där jag bland annat tar upp hur störigt det är att Hermione ska vara typ den coola, otjejiga tjejen som hänger med killarna, som en kontrast mot de jobbigt tjejiga tjejerna som bara fnissar och pratar om kläder.
Rowling hade ju egentligen tänkt att Ron skulle dö i böckerna. Jag hade inte blivit jättebesviken.
Du har fullkomligt rätt i det du säger om den här triangeln, men över lag tycker jag att Hermione är en grym karaktär även med genusglasögonen på. Hon har de ”manligt kodade” egenskaperna du nämner i inlägget, men som någon i kommentarerna skriver så får hon vara känslosam, gråta, var arg och hysterisk som vilken person som helst. Hon är också engagerad i välgörenhet som drivs av starka känslor, vilket hon också blir retad för. Dessutom uppstår ju ett annat kärleksdrama mellan Hermione, Ron och Viktor Krum som liknar den ovan beskrivna. Ron blir dödligt avundsjuk på Krum som Hermione i princip använder på samma sätt som Ron använder Lavender. Visserligen var hon förtjust i honom till en början, men det är tydligt att hon också vill göra Ron avundsjuk genom att på ett överdrivet sätt ofta nämna relationen inför honom. Där ställs ju Ron inför machoidealet; han står i jämförelse med den världsberömde quidditchspelaren Krum som dessutom är en kall och hård person, rena motsatsen till Ron som brottas med dålig självkänsla och verkligen drivs av ”irrationella känslor”. Avundsjukedramat med Lavender är som du säger onödigt fokuserat på att ställa bra tjej mot dålig tjej = uselt, men jag tycker ändå att Harry Potter-böckerna är mer nyanserade när det gäller genus än många anda ungdomsserier. (OBS! Menar inte att ursäkta de problematiska aspekterna; de finns och ska definitivt diskuteras.)
Dock att det hela ju inleds för att Ron beter sig illa mot henne och ser henne som en sista utväg när han ska bjuda någon på balen. Ron får ju upp ögonen för Hermione först när han inser att han kan attrahera andra män.
Hej Fanny.
Detta är helt OT.
Jag har läst din blogg länge nu, och jag vill bara passa på att säga, nu när jag för en gångs skull sitter vid en dator och inte en smartphone, och således har mycket lättare för att kommentera, att du är så jävla inspirerande.
Jag skrev det en gång på Twitter, men jag vill säga det igen.
Du är så klok. Du har en förmåga att omvandla din djupa insikt (som många saknar) till en text som är väldigt begriplig och saklig. Du kan verkligen det där.
Jag är så glad att jag kan läsa din blogg och få inspireras och bli starkare.
Ha en fin torsdag.
Kram!
tack! Jag blir så glad.
Det här är en sjukt bra dikt av Rachel Rostad. Tyckte den passar och lägger på en dimension till ämnet ”kvinnor i HP”. http://www.youtube.com/watch?v=iFPWwx96Kew
Väldigt bra skrivet btw!
Ron är en idiot -.-
Jag misstänker att Rowling kanske är lite selektivt misogyn, alltså när det kommer till vissa typer av tjejer?
Lawender är en ganska avskyvärd person men det betyder ju inte att hon förtjänar att bli kränkt och förnedrad på det där viset. Storyn borde istället ha varit komik kring att Lawender jagar efter Ron UTAN att han någonsin går med på att ingå någon typ av relation. Då hade det inte varit lika problematiskt.
Gillar denna analys starkt! Exakt så!