Heterosexualitet upprätthåller patriarkatet, men lika lite ansvar som en enskild arbetare har för att sluta arbeta har en enskild kvinna. I patriarkatet tvingas många kvinnor in i den heterosexuella exploateringen, precis som arbetare tvingas arbeta för överlevnad. Det säger sig självt att kvinnor inte skulle vilja leva i heteromonogama relationer i den utsträckning de gör idag om det inte var för att det finns mycket att förlora på att inte göra det.
Kritiken av de heterosexuella praktikerna, att förstå hur de upprätthåller patriarkatet, är därför bara ett första steg. Det handlar om att göra en beskrivning av var vi är nu, var vi vill och vilket motstånd vi kan komma att möta. Att dekonstruera sin livssituation och förstå den politiskt kan vara ett delvis individuellt projekt, frigörelsen däremot måste nås kollektivt. Bara genom att organisera oss tillsammans och ställa gemensamma krav kan vi förändra samhället.
Därför bör vi se våra kroppar som de (re)produktionsmedel de faktiskt är och helt enkelt sluta reproducera på patriarkatets villkor. Det innebär dels att sluta föda barn, men också att inte gå omkring och göra en massa hushållsarbete och känslomässigt arbete för den patriarkala kapitalismens skull. Men det måste organiseras kollektivt, ses som politisk handling, och inte som allas enskilda val. Det handlar inte om att välja om en vill eller inte vill reproducera, det handlar om att ta makten över sin reproduktiva förmåga som en del i en kamp.
Jag tycker vi slutar föda barn för barnens skull! Vilken rätt har vi att kasta dem i den här världen om vi inte kan garantera deras lycka?
Intressant, men det kändes väldigt märkligt att läsa detta som gravid i sjunde månaden 🙂
Hur kan en kunna sluta reproducera på patriarkatets villkor? Hur blir det om alla slutar föda barn?
Tänker samma tanke.
Jamen, det är ju precis det som är grejen! Att det uppenbarligen är nödvändigt att kvinnor ska ställa upp med sina kroppar för samhället i stort.
Då borde det väl också finnas ett erkännande av det offer som kvinnor gör, tillsammans med ersättningar för det och, framför allt, vettig och respektfull vård som behandlar kvinnan som en hel individ! Inte som en barnfödarmaskin som bara lappas ihop bra nog för att kunna föda fler barn. Det hade också varit trevligt om det hade funnits lite jäkla respekt för de förändringar en kvinnas kropp genomgår av en graviditet, istället för att kvinnor sen ska känna sig oattraktiva och må dåligt över det – det är ju helt sjukt.
Om alla slutar föda barn kommer det leda till en gigantisk samhälleligt kris, i vilken kvinnor kommer kunna ställa krav på jämlikhet.
Ja, för en gigantisk samhällelig kris vore ju det absolut bästa för mänskligheten. En toppenidé att pitcha för det globala världssamfundet. Att inte fler har tänkt på det?
Eftersom patriarkatet är en större kris så tycker jag det vore rimligt 🙂
Najs. Totalt kollaps av samhället vore alltså drömmen? Få börja om från början?
Hm, om du hade läst mitt inlägg och svaret på kommentaren ordentligt hade du nog fattat att det inte var så jag menade. Du kan också slå upp ordet ”strejk” och fundera lite på vad det innebär. Samhällets kollaps brukar ju inte direkt vara målet, eller hur? Snarare handlar det om att som kollektiv kunna ställa krav. Försök att tänka till lite nästa gång du kommenterar.
Bra inlägg.