Jag har tänkt på godhet och moralisk korrekthet.
En sak som skrämmer mig är människor som måste tänka igenom varje sak de gör så noga att tillfället glider dem ur händerna. Som måste vrida och vända på allting i oändligheten, ha så många ”nyanser” och ”perspektiv” att de helt missar att faktiskt gå till handling. Som är mer intresserade av att söka någon slags objektiv sanning än att göra något åt den situation vi befinner oss i.
Gynnar det Sd att demonstrera emot dem? Ärligt talat; vi kan inte veta det. Vi kan inte göra en klinisk studie på det, tyvärr. Min uppfattning i frågan är att det inte gynnar dem, och att det i den mån det gör det i alla fall gynnar vår sida mer, vilket ju i slutänden är det viktiga. Framförallt är jag övertygad om att det är en riktigt dålig strategi att anklaga aktiva antirasister för Sd:s framgångar. Jag tror verkligen att det är uruselt.
Jag tycker att det är fegt. Fegt och framförallt egoistiskt. Att vara så fokuserad på att själv vara moraliskt oantastlig att en också struntar i att göra sker åt situationen. Att vara så rädd för att göra något fel att en inte gör något alls.
Jag tänker också att det bygger på en liberal moralsyn. I en sådan finns det i regel inte så mycket fokus på ansvar för samhället, utan det handlar mer om att varje individ inte ska göra något fel. Så länge den enskilda personen håller sig från att göra något så är hen moraliskt oantastlig. Så länge hen inte säger ”jag är rasist” utan bara ”vi måste nyansera bilden av Sd” så är det okej. Saker och ting lyfts ifrån sitt sammanhang, det som räknas är aktiva medvetna ställningstaganden och inte hur saker en säger och gör (eller inte gör) kan tänkas påverka samhällsutvecklingen.
Ofta får en en massa frågor om hur en har tänkt göra och exakt hur det ska hjälpa, exakt hur en ska göra. Varför är det alltid de som faktiskt försöker som måste försvara sig? Jag tror inte att det finns många som är antirasistiskt organiserade som tror sig sitta inne på det enda rätta svaret kring hur en ska göra. En testar olika vägar helt enkelt. Men vi kan liksom inte veta innan vi har försökt, vi kommer inte kunna komma fram till svaret genom att diskutera eller tänka, utan vi måste också praktisera våra idéer. Jag skulle gärna se att fler engagerade sig och kom med egna uppslag kring strategier.
Personligen tycker jag det är en ödmjuk inställning. Det handlar inte om att tro att en gör allting rätt utan om att ha modet att försöka och misslyckas, att tänka om. Att inse att ens förnuft inte är så fenomenalt att det kommer kunna hitta Den Rätta Vägen utan att faktiskt försöka praktisera.
Min syn på objektivitet är något som står bortom moralen. Ett försök att vara mer objektiv, hitta flera perspektiv, vända och vrida är intressant. Inte för att försöka vara god, men för att vidga förståelsen.
Lösningar är svårt. Kanske skulle det vara en bra idé att ”tvinga” alla kommuner att ta emot flyktingar, och få de procentuellt fördelat efter hur många invånare det redan finns i kommunerna. Så att människor inte klumpas ihop på samma sätt som nu. Dock verkar många ha avfärdat den här idén för länge sen.
*funderar*, lol (fakta OCH ett skämt om att fundera FÖR mycket faktiskt KAN leda till handlingsförlamning). Eller med andra mer direkt positiva ord.. mycket läsvärt här från allas sida!
Är det inte lite väl förenklat och vinklat att kalla det för en ”liberal moralsyn”? Jag tänker att det finns flera olika etiska perspektiv som går att förena med liberalismen vilka alla har olika syn på vilken handling som är rätt. Dessutom, oavsett ifall en utgår ifrån ett utilitaristiskt perspektiv, eller ett kantianskt pliktetsikt sådant så har en ju ett stort ansvar gentemot andra individer och måste därför ta hänsyn till hur ens handling påverkar dessa. Jag har också svårt att tro att det skulle vara mer moraliskt korrekt att avstå från att agera, då även detta egentligen bör betraktas som en handling av moraliskt värde i och med att det förutsätter ett aktivt val. Dessutom, en liberal moralsyn är visserligen individualistisk, men jag skulle inte vilja hävda att den är egoistisk då fokus ligger på hur en ska agera gentemot andra individer och inte på att fylla upp sin egen godhetsmätare.
Jag håller med dig om att en inte kommer kunna tänka sig fram till någon enda moraliskt korrekt handling, om en sådan ens skulle finnas, men en kan ju åtminstone sålla undan de handlingar som är omoraliska och sedan testa den som bäst överensstämmer med ens egna etiska övertygelse. Jag tror inte att det ur något etiskt perspektiv, eller enligt någon ideologi är önskvärt att överanalysera varje situation så pass mycket att en blir handlingsförlamad då själva syftet med etisk reflektion försvinner om det inte leder till handling i slutändan.