Jag tänker på övergrepp och på skam. Skammen i att låta sig bli utsatt för övergrepp för att en inte kan eller orkar göra motstånd. Det kan vara väldigt svårt att göra motstånd, det är så mycket en har internaliserat om sin plats i tillvaron som strider emot den handlingen. Att inte vara till lags, att säga ifrån och stå upp för sig själv är ingenting en lär sig som kvinna.
Men trots detta kommer tankarna efteråt; varför sade jag inte ifrån? Varför underkastade jag mig och lät mig bli utsatt för detta? Vad har jag för rätt att klaga eller vara ledsen över det som skett, som inte ens sa nej? Det är svårt att tillåta sig att ha dessa känslor.
Precis. Tack
Igenkänningen. Tack <3
Tack för att du skriver så vi kan bli medvetna om sådant här! Vi slipper ju då dubbelbestraffa oss själva, kan behålla vår energi & bli starkare istället:-) All sådan här kunskap om dolda fällor och strukturer är verkligen ovärderliga. Självklart klampar man rakt ner i känslofällan annars! Så tack verkligen.
tack för att du skriver igen. det här inlägget var skönt att läsa, att jag inte är den enda som känner såhär.
Usch var med om en sådan händelse i helgen, en man tog sig rätten att röra vid mitt lår(helt plötsligt). Fattar inte att man låter sådant ske? Kände mig så äcklad efter och massa skam över att en inte gjort direkt motstånd. Han förtjänade en rejäl utskällning/anmälan men en enbart flyttade sig åt sidan. Förstår inte mitt egna beteende ens en gång, blev så chockad i situationen. ARG!!!!!