Igår chillade jag i min favoritaffär, nämligen akademibokhandeln, och letade bra ritblock. Där bland hyllorna stod dessa moleskine-böcker som jag har hört så mycket talas om. Som alla porslinsflickor skriver små fina kärleksförklaringar till. Gu vad fina dessa böcker är!
Sen såg jag priset: det kostar fan drygt 150 spänn för en bok! 150 spänn för en jävla anteckningsbok. Jag frågade min kompis som har en moleskine hon skriver upp sina drömmar i (!) om vad grejen egentligen var och hon ba: det är så himla bra kvalitet på böckerna. Sen när använder man sina anteckningsblock på ett sätt som kräver högsta kvalitet? Det är ungefär som Mogi och hennes tunikor.
På något vis är moleskine så sött: människor köper svindyra anteckningsböcker för att de vill ha en snyggare ram för sina tankar och historier, för att de tror att de ska bli mer kreativa när de sitter där, uppflugna barfota i fönstret med en kopp te bredvid sig, skrivande i sina moleskineböcker.
Jag är lite nyfiken på ditt uttryck ”porslinsflickor”, är det bara Beijer du syftar på då eller finns det andra som faller in i den kategorin? (Vill pusha för ett helt inlägg där du skriver om porslinsflickor. Förklara namnet lite närmare – är det för att de är sköra? – och vad det är som får dig att ogilla dem så mycket?) Jag ler roat åt inlägget då jag gärna sitter barfota i fönster med te och kedjeröker medan jag skriver dålig poesi. Dock köper jag inte dyra anteckningsböcker, men det är mest för att jag inte har en rejäl copywriterlön 😛
Försätt skriva & vara arg, din blogg är en skön kontrast mot alla Beatlesälskande flickor med modsklänningar och Spotifylistor.
Jag tror jag har skrivit om det tidigare, men det var på min gamla blogg. En porslinsflicka är i princip en person vars hela liv (eller blogg) kretsar kring att vara liten, svag, skör, vacker och söt. Ofta handlar det mycket om kärlek, taffligt skrivna texter och idel självporträtt. Grejen är väl mest att det försöker se djupt ut, men egentligen bara är en ytlig självbildsonani.
Och jag ska fortsätta vara arg, jag lovar. Jag slutade vara arg en gång och det sög.
Jag måste erkänna att jag gillar självbildsonanin, får för mig att det inspirerar unga flickor och att ”porslinsflickorna” är bättre förebilder än typ Kenza och whatsherface (hon med bröst av storleken badbollar).
Lite konstigt är det med kvinnor som klär sig som tolvåringa prinsessor, bara köper saker som är ”fina” och lägger upp tusentals bilder där de posar i lösögonfransar för att sedan tala om jämställdhet. Men man ska inte kasta sten i glashus; jag är en obotlig romantiker, äger en puderrosa papperskjol och önskar nog lite i hemlighet att jag var tillräckligt kär i mig själv för att lägga upp dagens outfit och bilder på festerna jag går på.
Det kan absolut ha sina fördelar, dock tror jag inte att det är bättre är typ Kenza (kanske Kissie dock) rent förebildsmässigt. Oavsett så har jag svårt för att tjejer som bloggar först om främst ska vara ”förebilder”.
Missförstå mig inte, jag gillar också romantik, rosa och lägger dessutom upp bilder på dagens outfit och annat trams. Det är inte ytligheten som sådan jag har något emot, det är att dessa tjejer kommer undan med att vara ytliga när Kissie få så mycket skit för det. Det är ungefär som när emos klagar på att fjortisar är ytliga: de är knappats bättre själva med sitt jävla poserande. Tydligen är det enligt många okej att vara ytlig bara man har ”rätt” estetik på sin ytlighet, om man klär sig i vippiga kjolar är det okej men om man gillar brunkräm är det dåligt.
För min del får folk gärna vara ytliga, men de ska fan inte tro att deras ytlighet är mer värd än någon annans ytlighet.
Men de olika typerna av ytlighet är två motpoler, horan och madonnan. Kissie & co klär sig för männen, Beijer & bihang klär sig för kvinnorna. Lagom är ju bäst och alla gör de fel. De som drar till sig uppmärksamhet från männen får skit från andra tjejer pga avundsjuka, jag kan inte tänka mig att någon kvinna känner sig hotad av ”porslinsflickorna” som, om man ska vara ärlig, har noll sexappeal (jag inser att jag precis backade från det jag sa tidigare, men Disneyprinsessor har aldrig någonsin gjort något för kvinnor förutom att förstöra deras sexualitet). Var är bloggarna som är tuffa och sexiga som skriver bra, vågar använda vippkjolar en dag och jeans en annan? Jag tänker mig typ Marilyn Monroe, ett olyckligt våp som egentligen är både intelligent och intressant (och hennes poesi var faktiskt rätt bra). Någon som är horan OCH Madonnan helt enkelt.
(Blev det osammanhängande skyller jag det på att jag skriver från mobilen och skärmen är pytteliten och tillåter inte genomläsning av det man skrivit.)
Personligen tycker jag att söthet är minsta lika kvinnoförnedrande och objektifierande som sexighet, om inte mer. Sexighet utstrålar i alla fall att man vet vad man vill medans söthet är någons slags pasifiering, en vilja att bli omhändertagen.
Jo, sex är ju makt, självständighet, söthet är rädslan för att vara vuxen, bli tagen på allvar och vara trygg med sin sexualitet. Att klä sig gulligt är fortsätta drömma om riddaren i den blanka rustningen som ska rädda dem ur tornet och dräpa draken (symboliken är underbar, Jung skulle med nöje analysera arketyperna).
Har du läst Twilight-serien? Tramsig flicka med låg självkänsla facineras av vampyrkillen som väl äta upp henne och sitter i hennes sovrum varje kväll när hon sover och kärlek (= en osund relation) uppstår. Att flickor identifierar sig med den menlösa Bella är tragiskt, hon har ingen egen personlighet, ingen talang, inga drömmar, hon bygger upp hela sin identitet runt killen hon gillar (Edward) och slutar umgås med sina vänner (isolerar sig), blir självmordsbenägen när han lämnar henne (herregud) och ärligt talat visar vampyrkillen upp tendenser som skulle få åtminstonde mig att backa (ägande, svartsjuka, vrede, för att inte tala om att han inte vill ha sex med henne för att hon är oskyldig/mänsklig). Rätt åt henne om han börjar misshandlar henne när förälskelsen lägger sig. Synd bara att småtjejer får lära sig att det där är kärlek. Och det är jävligt synd att Bella inte fatta att den enda killen hon var sig själv med var varulven.
Jag har inte läst Twilight, man jag har hört att Bella är en riktig fjolla. Hemskt ideal att lära ut måste jag säga. Att han inte vill ha sex med henne är dock rimligt, för jag har hört att han knullar henne så hår (när de väl kommer till skott) att hon svimmar, att hon blir gravid på studs och att barnet typ… sparkar sönder henne innifrån.