Kollade på en dokumentär om konsumtionssamhället på SVTplay idag. Inte den bästa kanske, men ändå sevärd. Blev så rörd att jag började gråta (gråter även åt gossip girl, så det bör väl tas med en nypa salt) när Chris Jordan, en snubbe som fotar med miljötema, pratade om bilden under. Han berättade om när han insåg att en av de burkar Campbell soup faktiskt kunde ha varit hans egen.
Som alltid när det handlar om detta är jag utan ord. Orkar inte tänka på det. Inte alls faktiskt. Jag mår bara dåligt av att tänka på alla dessa produkter som köps och slängs och att även jag bidrar till detta. Fy fan vad vidrigt det är. För den som hata sig själv ett tag och längta tillbaka till naturen, kolla på dokumentären och på filmen Surplus. Men framförallt på klippet härunder (från surplus) med Steve Ballmer.
Ner jag ser sådana där kuber tänker jag på Wall-E… Har du sett den? (Rekommenderas)
Jag har gjort ett löfte till mig själv att aldrig mer köpa nya möbler, det känns så slösaktigt och 1) gamla möbler är finare 2) gamla möbler har bättre kvalitet 3) många slänger möbler som inte är varken trasiga eller gamla utan de har bara tröttnat på dem och någon måste ju försöka skapa jämnvikt med dessa människor som byter soffa när de köper en ny tv.
Och: våga vägra plattv.
Precis vad jag också tänkte på. Inte så långt ifrån kanske, tyvärr.
Har du sett dokumentären ”Home”? Den är fantastisk tycker jag. Kolla in: http://www.youtube.com/watch?v=jqxENMKaeCU, http://svt.se/2.129759/1.2142153/home