Efter att min arbetsköpare visade sitt sanna ansikte så tänker jag: jag måste hitta ett annat jävla jobb.
Men det finns få saker som jag hatar så till den milda grad som att söka arbete. Att skriva brev på brev utan att fån den minsta respons känns så jävla nedslående och fittigt.
Just nu känner jag min totalt dränerad på allt vad livskraft och engagemang heter. Jag funderar på att uppsöka en psykolog, men vad fan skulle jag få ut av det egentligen? Prata om att livet är skit och fnysa när hen säger att det är viktigt att vara positiv.
Lol.
Jag tycker du ska gå till arbetsförmedlingen och om möjligt FÅ en jobbcoach. Senare, med den erfarenheten, kan du nog BLI en.