Det här med spamkommentarer på bloggar där man gör reklam för sin egen blogg är ju ett vida känt fenomen, men jag hittade nyligen något mycket märkligt i kategorin uppmärksamhetskåtma.
Vad kan det finnas för tillfredsställelse i att ha många vänner på facebook om man fått dem såhär?
Jag antar att jag aldrig kommer begripa vad som driver dessa människor så det är väl lönlöst att ens försöka. Men vad fan, ärligt talat.
Stackars dom andra Julia Lindblom som får dras & förväxla med den där spam-damen. Hoppas för allas skull att hon är ensam om sitt namn.
Haha, åhnej! Stor vits att ha sådana vänner på facebook. Men hon kanske vill bli vän med låtsasvännerna i ett senare skede?
Och en annan sak, heter det inte kättja?
Istället för kåtma menar du? Jag vet inte om böjningen kåtma existerar, men kättja är isf ett helt nytt ord för mig.
Efter vad jag förstått är antalet facebookvänner rätt viktig i de yngre åldrarna.
Kanske är Julia Lindbloms ärkefiende/random lustigkurre som sitter och sprammar runt och gör livet facebook-surt för Julia Lindblom.
Men gud vad tragiskt och märkligt. Tanken Sandra presenterar slog mig dock också och det är ju fan ännu mer tragiskt. Vem fan vill bli tagen för att vara en så pass uppmärksamhetskåt människa liksom. ><