Simone skrev ju när det begav sig att heterosex är våldtäkt, eller närmare bestämt det första samlaget. Detta kan te sig ganska drastiskt men jag tycker att det är en rimligt utsatta att acceptera och även utöka; allt heterosex är våldtäkt.
Vad är våldtäkt? Att bli tagen med våld eller hot om våld. Vad är hot om våld? Jag skulle säga att kvinnor lever under ett konstant hot om våld i detta samhälle, och detta även från de män vi har sexuella relationer med. Eftersom detta hot om våld alltid finns underliggande så kan sexet aldrig vara ömsesidigt så länge vi lever i patriarkatet, alltså är det våldtäkt. Det kanske är tillspetsat, jag vet inte, men jg tycker inte det är en orimlig tanke alls faktiskt.
Om en ser till vilka absurda saker kvinnor förväntas utstå när de har sex med män framstår detta inte som orimligt alls. Det är helt okej att det gör ont, rentav normalt och eftersträvansvärt enligt vissa. Det är helt okej att en ligger där totalt passionslöst som ”en död fisk”. Är det inte absurt? Mot bakgrund av detta är det rimligt att hävda att kvinnas lust inte spelar någon större roll i sammanhanget; mannen tar det han vill ha.
Vissa människor säger att sex och våldtäkt är två olika saker och detta tycker jag är så konstigt. Sexuella övergrepp är allvarligt och ska inte förminskas, men jag anser inte att det är ett förminskande att peka på beröringspunkterna mellan ”sex” och våldtäkt, snarare handlar det om att förklara ett samband. Hela grejen med våldtäkt är ju just att det är sex. Det är det sexuella som gör våldtäkten så farlig och speciell, det är det som gör den könad, och den aspekten försvinner när människor säger att det är väsensskilt från sex. En sätter detta ”sex” på någon slags märklig piedestal och tycker att det är så jävla vackert och underbart trots att det är just männens sexuella makt över kvinnor som utgör hela grunden för patriarkatet.
Det handlar om att kunna se den oerhörda mängd av sexuella våld som finns, det skiftar i utförande och grovhet och det är viktigt att vi förstår att allting är en del av samma överspännande struktur. Om vi inte kan se att detta är ett mönster så blir det jävligt svårt. Vi kan inte skilja ut visst heterosex från patriarkatet, allt är ju en del av detta stora och det får inte glömmas.
Men ja, det är ju ingen hemlighet att heteros gärna vill ha sätt att resonera som inte stör deras heterosexualitet, då detta tydligen är det värsta som kan ske. Och skör som den är är den ju lättstörd som fan vilket gör det svårt att prata om sexuella övergrepp på ett rimligt sätt. Allting handlar bara om den enskilda gången någon gjorde det ena och det andra. Jag förstår ju behovet men jag upplever inget intresse och tvivlar på subversiviteten i den typen av erfarenhetsdelande om det inte landar i radikal analys och radikalt handlande. Att prata om det som skett oss är viktigt men vi kan liksom inte stanna där, vi måste prata om vad det innebär. För oss personligen, politiskt, samhälleligt, för våra relationer med män för kampen. Sedan kanske en inte delar min syn, men att våldtäkt är en grundläggande feministisk fråga som måste förstå på djupet bör det inte råda åra tvivel om.
Tycker det blir extra bisarrt när det gäller bdsmf. Har hört så många som på allvar sitter och säger i t.ex radioprogram att det inte finns någon som heeelst överlappning mellan sexuellt våld och bdsmf, eller våld och bdsmf. På ett sätt förstår jag dem. Det är mycket lättare att sätta upp premisser som ”bdsmf sker konsensuellt och asnice och fint mellan alla involverade”, ”våld och sexuellt våld kan aldrig vara konsenseuellt, asnice och fint för alla involverade” för att därefter komma till slutsatsen ”bdsmf utesluter automagiskt våld och sexuellt våld och vice versa” än att faktiskt syna begären och bdsmfkulturen.
Det är liksom ingen hemlighet att bdsmf”världen” är lika mycket del av det patriarkala samhället som allt annat. Det är inga hemligheter att övergrepp begås i bdsmfsammanhang likaväl som överallt annars eller att den övervägande delen av de som identifierar sig som dominanta är män och de som identifierar sig som undergivna är kvinnor.
På vissa sätt och i många kretsar är bdsmf den vanliga patriarkala heterosexvärlden multiplicerat med 10. Ändå sitter sexualupplysande personer i radio och spelar (är?) dumma i stil med ”nääeee det finns inga risker med det här, allt bdsmfsex och alla bdsmfrelationer är egentligen mer jämlika och jämställda än ALLT annat. Det där med att det är just man45 som har hög status i bdsmfkretsar och som har unga tjejer som sexleksaker, det är nog bara någon slags slump”.
(fast det sista brukar de inte säga, de brukar aldrig gå in på hur kön spelar roll)
Ursäkta ranten, det här är något jag tänkt på ett tag.
Om en nu har kämpat sig till att njuta av sex på riktigt. Är det något dåligt?
each to her own men tkr d verkar ovärt
jag hade sex med en kille vid ett par tillfällen som behandlade mig som om jag vore ett dött djur under vårt sex. under det senaste (och sista) sexet vi hade stod han och dunkade på mig bakifrån och han gjorde exakt vad han ville utan att ens ha den minsta koll på saker runt omkring – typ mig. tillslut slutade jag att finnas eller vara och han märkte ingenting, jag kände mig – våldtagen, men de är inget jag vågar säga högt. för jag vill ju – som du skriver – inte förminska någon annan. jag känner igen mig i det du skriver och ungefär nästan alla gånger jag legat med män har dom ägt mig. och jag är så himla van vid det, jag är så van vid den rollen, fan va svårt det är att säga nej i situationen. ju mer jag lär mig och ju mer jag läser och ifrågasätter ju mer fattar jag och ju ondare gör det när jag fattar vad jag utsatts för.
Precis som du skriver. Får jag använda din kommentar? Anonymt såklart.
Ja!
Oj vad jag känner igen mig, har varit med om precis detta. Tänker speciellt på en viss kille, men egentligen har jag nog varit med om det flera gånger, fast i olika grad. Men med just den här killen hade jag ont i hela kroppen efter att vi hade haft sex, han vände och vred på mig precis som han behagade, det kändes verkligen som att han såg mig som ett objekt som han kunde använda och skitsamma om jag fick ont liksom. Och jag sa inte nej, men precis som du säger är det så himla svårt i den situationen. Känner mig fortfarande äcklad när jag tänker på det.
Känner igen mig och kan hålla med från tidigare sexuella relationer, men med min nuvarande partner så känns det konstigt att tänka så. Inte för att han skulle vara undantagen patriarkatet, utan för att han i det närmaste skulle kunna klassas som asexuell..eller i alla fall med en verkligt låg sexdrift (eller vad man nu väljer att kalla det).
När vi väl har sex så är det alltid på mitt initiativ och med mig som drivande under själva akten.
Skulle detta innebära att det är jag som då våldtar eller negerar det patriarkala samhället detta?
Väldigt intressant frågeställning i vilket fall..
Att all heterosex är våldtäkt på grund av det ständigt närvarande hotet om våld är ju inte begränsat till sex. Det innebär ju att all interaktion mellan kvinnor och män är förtryck. Eller kanske till och med att all interaktion med någon som är identifierbar som kvinna är förtryck.
Egentligen är det inte en så märklig tanke, det är ju bara en mer tillspetsad formulering (eller följd av) att patriarkatet genomsyrar hela vår kultur och färgar våra tankar hela tiden.
BDSMF är ett intressant område. Klart att patriarkatet finns där och i många fall frodas där. Men där finns också en dialog och öppenhet jag inte stött på någon annanstans. Det mest jämställda sex jag haft har varit BDSMF-sex.
En central grundsten i BDSMF är diskussionen om gränser, kommunikation och samtycke. Den diskussionen behöver hållas i hela samhället. Vårt samhälle saknar definition och verktyg för att kunna prata om och känna igen samtycke, och det är vansinnigt farligt! Då får patriarkala strukturer fria tyglar, eftersom vi saknar språk och kommunikationsmöjligheter kring de små övertrampen. Och kan vi inte stoppa de små övertrampen så kommer de stora övertrampen per automatik.