Då och då stöter man på guider till hur man undviker analsex. Tips som brukar förekomma är till exempel att man ska fråga killen om han hade velat ha något i rumpan själv och olika variationer på det. Ibland ska man även dra skräckhistorier om baksug. Fyll gärna på om ni vet mer!
För mig är detta lite som tips på hur du undviker våldtäkt. Det ska givetvis vara nog med att du säger: ”nej, och jag vill inte att du tjatar mer” för att slippa just tjat. Tänk om killen själv har haft saker i rumpan, skulle det vara mer okej att han tjatade då? Nej, troligen inte. Man ska inte hänga upp sitt motstånd mot att ha analsex på huruvida killen är villig att pröva eller ej, inte heller på myter om att det kommer hamna bajs överallt.
Jag tycker att man ska vara klar med att det som sätter gränserna i vad man har lust att göra i ängen har att göra med vad man vill och inget annat. Annars skapar man en förutsättning för mer tjat och motargumentation, men att man inte vill duger gott och väl i sig själv. Och om killen inte tycker det så kan du väl be honom dra åt skogen?
Ja men eller hur! Tänk om killen vill ha nåt där bak då? Alla har ju inte skräck för att bli kallade gay ifall de vill det. Måste man själv ställa upp på att ha analsex då fast man egentligen inte vill bara för att snubben tyckte det var nice? Som du säger, ett nej borde räcka.
Att man kan bli förslappad i ringmuskeln är en annan grej jag hört att man ska dra upp. Och att det också är skälet till varför man ska undvika analsex även om man själv vill ha det.
Lite lustigt hur alla dessa guider utgår från att det alltid är män som vill knulla tjejer i röven, och tjejerna vill inte men vet inte hur de ska säga ifrån. Och det bästa argumentet att då använda sig av, är: ”skulle du vilja ha nåt stort i röven?” för INGEN man kan ju vilja ha nåt där, herre gud! Då är han ju BÖG! Och det är HEMSKT!
Suck…
Jag tror att sådana tips skadar mer än de hjälper. Det känns ju lite underförstått att tjejens ovilja inte är argument nog för att hon inte ska behöva ha en viss typ av sex, samtisigt som det viftar bort killens tjatande.
Precis min mening. Man ska inte behöva argumentera gällande sådant.
Håller med Candy om att det är störande att det har blivit någon slags norm att killen ska tjata och tjejen inte ska vilja ha analsex. Det känns som att bara hela ”debatten” skulle kunna göra att tjejer känner att de borde säga nej till analsex. Och varför är det så noga med att man ska säga ifrån om just den här sexformen? Det är ju inte alls lika vanligt med artiklar av typen ”så säger du nej till vaginalsex”, ”om han vill att du ska ta satsen i munnen, tvinga honom att själv smaka först” etc. Grejen är väl att man inte ska ha sex man inte vill ha oavsett form, fattar inte det ensidiga fokuset.
Tror också att det är många som banagar bara för att man ”ska” det och för att det finns en massa myter om det.
Påminner mig om när jag hört kvinnor berätta hur de ljugit för att slippa sex(tjat), typ ”jag har mens idag” eller liknande. Det jag blivit mest chockad över att dessa unga kvinnor tycker att denna typ av ljugande är något helt normalt och ok i ett förhållande.
Jag har aldrig ljugit för att slippa sex eftersom jag förutsätter att ett ”nej tack, har inte lust just nu” räcker. Och vet ni vad? De gånger jag inte haft lust så har det faktiskt räckt ;).
Angående tipset att fråga killen om han själv vill ha något i rumpan så tycker jag precis som du att det är ett dåligt tips, men samtidigt kan det faktiskt vara en bra grej att säga något i stil med ”Hur skulle du känna om jag jämt tjatade om att få testa något du inte skulle vilja göra? Skulle du känna dig mer sugen då?” kanske även ge ett exempel på något som en vet med sig att partnern inte skulle vilja. Tyvärr finns det nämligen människor som gör saker mot andra (t.ex. tjatar till sig sex) som de själva inte skulle acceptera att någon gjorde mot dem och de kan behöva ett uppvaknande.
Första stycket i din kommentar påminde mig om då jag hörde ett par kompisar prata, tjejen höll på och kuttrade och ville ha sex, killen sa ”nej, du har mens”, tjejen sa ”men jag har andra hål”. Uppochnedvända världen liksom!
Trist att känna sig tvungen och ljuga för att slippa. jag kan säga att jag inte orkar, vilket för det mesta också är sant.
Och hur bra relation har man egentligen om man känner att man måste ljuga för att ”slippa undan”? Hur väl känner man varandra då? Varför vill man dela sitt liv med en människa som man nu och då måste ljuga för för att slippa göra saker som man inte vill?
J och jag brukar fråga varandra. ”Har du lust att pippa”, frågade jag igår kväll eftersom jag undrade om jag skulle ta en sömntablett direkt vid läggdags eller vänta lite med det. ”Njaaaa”, svarade han, ”jag är nog inte så sugen just nu”. ”Okej”, sa jag. Svårare än så var det inte. Vi frågar i princip alltid varandra om det inte är så där helt underförstått att sexet hänger i luften. Men också då brukar vi ofta fråga varandra ”hur/vad vill du göra”.