När du menar att du kan tänka dig rösta på F!; jag tror inte ett patriarkat kan utrotas i ett kapitalistiskt samhälle e det inte bättre att först arbeta med å få bort kapitalismen?
Jag ser patriarkatet och kapitalismen som två strukturer som är ömsesidigt beroende av varandra. Jag menar att kapitalismen är beroende av den utsugning av kvinnor som sker i hemmet, alltså utsugningen av den reproduktiva förmågan, omsorg och kärlekskraft. Kvinnor utför också en stor mängd arbete som är nödvändigt för en förhållandevis låg lön (vårdarbeten, förskola etc).
Jag tror att en kamp emot patriarkatet i sin nuvarande form är central i kampen mot kapitalismen, både eftersom kapitalismen är beroende av patriarkatet men också för att vi ska kunna nå en större enighet i klasskampen. Jag tror helt enkelt att kvinnor måste känna att de inkluderas i projektet och inte blir borträknade ur analysen av de män som ska vara deras ”kamrater”. Dessutom anser jag att ”kvinnofrågor” är vitkiga i sig, och förtjänar att prioriteras lika högt som kampen emot kapitalismen.
Rörande F! så ser jag det som en strategisk fråga. Jag tror att parlamentarism kan vara en framgångsrik strategi i den feministiska kampen, men inte den typen av vänsterpolitik som vänsterpartiet för. Jag tror att F! kommer kunna uträtta mycket, oavsett om de kommer in i riksdagen eller inte. Jag tror bland annat att de kan skapa en välbehövd bred feministisk rörelse som inte bygger på stödarbete som i kvinno- och tjejjoursrörelsen. Jag tror också att de sätter mycket press på andra partier, framförallt vänsterpartier, att ta feminism mer på allvar.
Antikapitalistisk kamp anser jag är bättre att föra utomparlamentariskt, varför jag inte engagerar mig i något vänsterparti.
Hej. Jag är lite nyfiken på hur du anser att en bör arbeta mot kapitalismen utomparlamentariskt.
Problemet här är att väldigt mycket högermänniskor och SD-människor är folk på botten.
De verkar enormt känsliga för feministiska perspektiv i första hand.
Män som står utanför samhället upplever att de blir utmålade som skurkar av privilegierade storstadsmänniskor som har 90 HP i postmodernistisk analys.
Jag tror att det är betydligt lättare att få dessa att tänka om i frågor om jämställdhet om en först ser dem, bekräftar deras utsatthet och bjuder in dem i kamp att ta tillbaka samhället från plundrarna, att en skapar inkludering(på dessa plan) och möter dem.
Säga vad man vill men dessa människor behövs faktiskt, och det går inte att vinna utan dem. Ska vi vara fina i våra vänsterideer och sitta på vår egen lilla kant så kommer vi ju alla få leva kvar i det här nyliberala helvetet under all överskådlig framtid.
Alltså tror inte riktigt att dessa är ett så stort problem som du utmålar.
Nej, kanske inte, men av SDs 12% (vilket är rätt många) vägrar jag tro att 100% utgör sk. hopplösa fall.
Det är en naiv dröm jag när att ena alla på botten samt en stor del av medelklassen i en kraftansats att ta samhället, produktionen och politiken tillbaka.
Jag har en känsla av att människor med vitt spridda erfarenheter, i och utanför olika typer av utanförskap egentligen vill detsamma.
Och jag tror att om en började i den änden så skulle både antirasism och jämställdhet vara enklare att arbeta med eftersom ett sorts kollektiv redan har etablerats.
Jag tror att klasskamp skulle vara enklare om rasifierade o kvinnor slapp bli förtrycka i sådana sammanhang.
Förlåt, jag uttryckte mig nog luddigt när jag pratade om inkludering. Jag menar mest att fånga röstsedlar till V genom att appellera till lägsta gemensamma nämnare. Det innebär inte nödvändigtvis att en lyfter in en massa störiga människor i ”tankesmedjan” och/eller på höga politiska poster. Det innebär inte heller att en egentligen sakar jämställdhetsarbete.
Rent teoretiskt borde Vänsterpartiet, i ett första skede, kunna ta sig an rollen som populistiskt missnöjesparti och låta som Sverigedemokrater, fast istället för att raljera mot invandring skulle de för alla samhällsproblem lägga skuld på nyliberaler, riskkapital och utförsäljning. Bli politiska bråkstakar helt enkelt, och vinna en massa mandat. Missnöjet och hatet är brett i samhället, och om folk reagerar när en appellerar till de lägsta impulserna, varför inte ta tillfället i akt?
Om det är som du sa att kapitalism och patriarkat är ömsesidigt beroende av varandra borde ju ett sprängskott mot kapitalismen också göra patriarkatet sårbart?
Här och nu tror jag att det finns en möjlighet, i och med valet att åsamka kapitalismen stor skada.
Med tanke på hur exkluderande den extrema feminismen är mot dem som till och med dess anhängare hävdar behövs som allierade. Vore det inte smart att hitta ett bättre sätt att bygga broar än hat mot vita, män, liberaler, konservativa, libertarianer, religiösa mfl? Hur vinner man man man aktivt alienerar majoriteten av befolkningen?
Vet inte vad den ”extrema feminismen” är.