Jag tänker på kvinnokroppen som rekvisita och spänningsskapare.
En sak som jag hör i många sammanhang, speciellt nördsammanhang, är att objektifiering av kvinnor i tv-serier, spel eller whatever är okej eftersom det minsann är menat att skildra någonting dåligt. Eller kanske konst där objektifieringen av kvinnokroppen ”kritiseras” just genom att objektifiera en kvinnokropp.
Jag funderar på vad det gör med en att se kroppar porträtteras på det här sättet.
Jag tänker specifikt på tv-serien Dexter där det nästan alltid är så att skurken är en seriemördare som dödar kvinnor på olika perversa sätt. Sedan kommer Dexter som är den Goda Mannen och röjer upp. De befinner sig också på olika strippklubbar ganska ofta, eftersom det är i den miljön diverse skurkar brukar hålla hus. Männen porträtteras med hjälp av kvinnor. De ”goda” männen har ”bra” relationer med kvinnor, och i de fall de inte har det är den en fråga om enskilda överträdelser. De dåliga männen har antingen någon slags kommersiella relationer med kvinnor där de exploaterar dem som strippor eller prostituerade, eller så är de perversa och våldtar och dödar kvinnor. De goda männen karakteriseras av att de bryr sig om kvinnorna, men det är fortfarande den överordnades hänsyn.
Kvinnokropparna används som en rekvisita i ett drama som utspelar sig mellan två män. När vi ser den lemlästade kroppen så skapar det en massa känslor och spänning som ska göra det intressant för tittaren och säga något om de här personerna.
Varför har så många män detta behov av att, så fort tillfälle ges, använda kvinnor som objekt för att krydda till en historia, samtidigt som de så sällan ger oss en framträdande roll i en händelseutveckling? Kvinnorna här är bokstavligt talat objekt. Det de gör är att bli mördade alternativt räddade. Alla dessa kvinnor är dessutom snygga. Det är den sortens kvinnor som anses förtjäna manlig uppmärksamhet.
Givetvis gör den här formen av ”representation” något med en. Att ens lemlästade kropp ständigt används som rekvisita. Att det bästa som kan hända en som kvinna är att bli räddad från en man av en annan man. Det ger inte direkt en känsla av att en själv kan ta någon slags kontroll över sin situation. Och ja, det är väl precis det som är meningen.
Det är så otroligt äckligt det där – att tänka på vad det gör med en som tittare. Nästan varje nygjord tv-serie utspelar sig ju i en miljö – fantasyvärld, historisk epok eller ”undre världen” – där en helt fritt kan frossa i prostitution, bordeller, sexism och kvinnoförtryck. I en tid då sådana saker inte längre är socialt accepterade i det offentliga rummet, så finns alla möjligheter att dagligen njuta av det på tv. För de som gör serien kan ju absolut inte hjälpa att tiden/ den påhittade världen de valt att skildra var så misogyn att varje scen måste innehålla ett par nakna prostituerade eller lemlästade kvinnokroppar som bakrundsdekoration.
Just!
har tänkt mycket på detta men inte kunnat formulera det, tycker du sade det väldigt bra!
Håller med om det du skriver men just Dexter tycker jag faktiskt har många fina, komplexa kvinnliga karaktärer – Rita, LaGuerta, Deb för att nämna några. De är i högsta grad framträdande i händelseutvecklingen och inga viljelösa objekt. Sen är ju Dexter själv knappast någon God Man.
Fast oavsett dessa karaktärer så är det fortfarande sant att andra kvinnor används såhär. Det gör fö även rita och deb vid olika tillfällen.