För några dagar sedan när jag knullade så ringde de från mitt jobb. Jag tvekade länge om jag skulle svara eller ej, och bestämde mig till slut för att göra det. Dock hann jag inte. Detta var alltså mitt i penetrationssexet, och jag tänkte avbryta det och sabba stämningen för att ta emot ett jobbsamtal på min fritid.
Efter denna händelse så har jag verkligen tänkt över min situation. För ett halvår sedan så struntade jag helt i att sätta på mobilen vissa dagar och var lugn med det. Nu vågar jag knappt lägga den ifrån mig. Om jag mot förmodan gjort det och sedan kollar samtalen blir jag lättad om ingen har ringt.
Jag vill helst inte vara en sådan som låter jobbet ta över. Jag vill kunna lämna det och slippa känna plikt inför det hela jävla tiden. Och jag vill inte känna mig förpliktigad att besvara samtal när jag knullar.
Välkommen till skolvärlden. Tiden räcker aldrig till hur mycket man än vill det.
Det hade dock varit roligt om du hade hunnit svara och sagt att ”Bäst för dig att det är nåt viktigt, jag knullar.”
Ska man se det krasst måste jobb gå före knull.
På arbetstid ja.
Framförallt då, men gränsen till icke-arbetstid blir allt otydligare.
Ja, och det är ju verkligen jättedåligt och något jag helst inte vill ska gå utöver mitt sexliv. Klart man tar samtal eller ringer upp, men man behöver kanske inte göra det varje vaken sekund. Idealet om ständig tillgänglighet är inte najs.
Men det är status, och framförallt medelklassen älskar status, och är det någonting som historien lärt oss så är det att när de högre samhällsskikten tycker någonting är ”nice” så tycker underklassen det också.
Okej. Men JAG personligen tycker inte så och därför tänker JAG inte att värdera jobbet så högt. Sen får andra göra vad de vill.
Snacka går ju. 🙂
Ja, och handla. Detta inlägg var en reflektion över hur jag personligen agerade i en situation, och inte tänker agera i fortsättningen. Det är inget snack utan något jag realiserar. Sedan kan ju andra strunta i det, men jag tänker hålla mig till vad jag sagt.