Ofta hörs utsagan rörande sex att man aldrig ska ställa upp på något man inte känner sig 100% bekväm med. Dels att man inte ska ställa upp vid tillfällen man inte har lust och dels att men inte ska ställa upp på olika typer av sex om man inte är helt bekväm i det. När det gäller tillfällen så tycker jag verkligen att det är helt okej att ställa upp även om man inte så sådär skitpepp. Det är helt normalt i en relation att man gör det.
Det är mycket osympatiskt med människor som tjatar om saker som ska göras i sängen, det tycker jag. Men jag tycker att den här idén om total bekvämlighet vid varje steg är lite konstig ibland. När jag inledde mig sexuella bana så vågade jag inte ta vid en kuk, än mindre ha den i munnen. Det var inget jag var bekväm med att göra när jag gjorde det, det handlade bara om att jag ville tillfredsställa min partner då han bett om det. Men se, det var inget farligt alls med det.
Nu menar jag inte att man ska ställa upp på allt men risken om man vill känna sig totalt bekväm i varje steg är att man inte fördjupar eller utvecklar sitt sexliv vilket är en förlust för vem som helst. Och framförallt är det väl förbannat trist att vara monogam med en människa som inte är intresserad av att ens testa det man själv vill göra. Jag orkar inte ens tänka på hur otroligt tråkigt jag skulle tycka att det var.
Jag tror att oron inför att pröva ofta handlar om förställningar om att det skulle vara äckligt eller sjukt eller att man inte skulle kunna. Som tjejer som aldrig rider sin partner för att de är rädda för att ”göra fel” eller inte vågar ta på sig själva under sexakten för att det liksom är ”för mycket”. Det är ju tråkigt att normer ska behöva ha ett så stort inflytande över folks sexliv.
Så jag tycker att folk borde ställa upp lite mer på varandras önskemål i sängen. För det mesta är det nog inget farligt utan bara ett utvidgande av sexuella erfarenheter. Ofta hittar man nog något man gillar också.
Vissa saker kan ju kännas lite konstiga i början för att man är ovan vid dem, men hur ska man någonsin lyckas piffa till sitt sexliv , utvecklas sexuellt & komma över vissa spärrar om man inte ens försöker? Hur ska man då få ett fullt fungerande sexliv? Klart det kan vara kasst att tvinga sig till någonting man inte alls kan tänka sig att göra & som väcker ren avsmak vid tanken, men nästan lika kasst tror jag det är att aldrig gå med på något som bara är lite främmande & nervöst.
Naturligtvis ska båda ha kommit överens om att göra det- lite taskigt att t.ex. trycka in en kuk i någons röv utan att ens fråga om det är okej. Men man kanske kan säga ibland att saker är okej även om man känner en viss osäkerhet? Kanske prata om det lite innan & förklara att det är en helt ny grej för en så man är lite nervös, så att ens partner vet om det & tar det lite lugnt till att börja med.
Ang. att inte känna sig helt sugen på sex: enligt min erfarenhet brukar man bli det i slutänden i alla fall. Är man inte kåt kan man kåta upp sig. Känner man sig lite trött kanske man ändå orkar knulla när man väl blir kåt. Ibland har huvudvärk & liknande släppt för mig när jag knullat. Det kanske inte fungerar för alla, men det fungerar för mig i alla fall & för många jag pratat med, så varför inte ens testa? Jag tycker man får ut så jävla mycket av det ändå. Jag menar, eftersom jag dels älskar sex, dels älskar att se min partner njuta & vill finnas där för honom även sexuellt (vara hans lilla hora, hehe) har jag inget emot att ”ställa upp”. I slutänden får ändå vi båda ut något av det, även om jag från början tyckte mig vara lite för trött för sex.
Känns dock som om de flesta som gnäller över att ”jaja, man ställer väl upp” är sådana som egentligen inte är så intresserade av sex & kanske heller aldrig njutit särskilt mycket av det. Personligen skulle jag inte orka leva med en sådan människa. >< sex är så pass viktigt för mig OCH jag är väldigt monogam, så skulle jag ha ett förhållande där jag aldrig eller väldigt sällan fick knulla skulle jag lämna det & söka efter någon annan. Å andra sidan kanske det är de här personerna, dessa torrfittor & torrkukar, som skulle behöva sig ett rejält skjut lite oftare. 😛
Nickar instämmande till det Candy skrivit. Alltså när den väl är inne blir man ju våt och sugen även om man inte alls känt sig det innan. När vänner säger att de absolut aldrig skulle gå med på sex utan en timmes förspel (skojar inte) och att det är 100% på undrar jag om de verkligen kan ha så himla bra sex. En timmes förspel? Hur ofta orkar man med det? Jag som tjej kan bli otålig av allt det där pratet och myset och pillet och tycka att man ska komma till huvudnumret.
Alla fungerar ju olika och har ju olika mycket sexlust och förväntningar och krav. Kanske finns det de som bara har sex när de VERKLIGEN vill. Kanske. Men hur ofta har de sex då?
Tycker överlag att det är lite lustigt med folk som sätter likhetstecken mellan bra sex och långt sex. Jag tycker det är fenomenalt att kunna komma inom loppet av en halvtimme, jätteskönt att slippa göra värsta tidsplanen för att hinna knulla.
Jag måste säg aatt jag blir så sur på det där resonemanget. Vi som har vestibilit eller har haft vestibulit kan inte ställa upp på sex när vi inte är sugna eller har lust för då kommer det kännas som man har en kraftig brännskada i slidan i veckor efteråt om man har en krafit form av vestibulit. Sluta ge oss dåligt samvete! Vi är sjuka och kan inte alltid ha sex! Ställa-upp-normen vara förstör och är en av orsakerna till att man faktiskt för vestibulit. man vill vara snäll coh ställa upp men det gör att man blir sjuk.
Jag tycker inte att någon ska göra något de inte vill och i fellat du beskriver inte kan, men det finns så mycket moraliserande kring detta. Ibland blir ju folk rentav arga för att folk har ställt upp för sina partners, eftersom dte är så hemskt inkorrekt.
Svalin har dock en viktig poäng, jag har flera vänner som har fått de problemen efter liknande resonemang och det har orsakat väldigt mycket problem och jobbiga känslor i efterhand. Det är ett resonemang som balanserar i gränslandet till att sex riskerar att blir laddat om det upprepas för många gånger – dvs. laddat på ett negativt sätt. Jag förstår vad du menar principiellt sett – det krävs lite flexibilitet för att hålla igång ett bra sexliv, men å andra sidan så går gränsen för många redan vid att man inte vill bli berörd sexuellt osv. alls om man inte redan är kåt eller sugen på att bli det. Jag vet inte om jag kan hålla med om att det är full ”normalt” att ”ställa upp” på sex i en relation om man inte är skitpepp. Jag tycker åtminstone att det är stor skillnad mellan att pröva nya saker (när man väl är igång och kåt) och mellan att förminska sig själv till att främst tillfredställa någon annans behov när man själv inte riktigt vill, även om det är ens partner.
Jag gör det i alla fall. Dock så brukar jag inte låta någon penetrera mig om jag inte är upphetsad, så det tycker jag inte att man ska göra. Snarare försöka bli kåt när jag inte är sådär jättepå eller runka/suga av. Men nej, jag tycker inte att man ska ha sex om man är torr. Däremot så är det inte helt ovanligt att man förr eller senare blir upphetsad om man försöker. Fattar att det kan ha missuppfattats dock.
Det här kan man alltid vrida och vända på till förbannelse, och se från olika perspektiv. Jag tror samtidigt att det är normalt att som man vilja knulla tjejer som samtidigt är lite rädda för kuken. En tjej som har en helt vansinnigt glupsk kukaptit blir ju i ett visst avseende lite mindre intressant, jämfört med att istället fräckt lyckas krångla sig fram och dra över den lilla näpna ömtåliga prinsessan som aldrig någonsin sett en balle tidigare. Så det beror på. Man vill ha både och. Det är fritt fram nu för er att bjäbba ur er någonting om ”Madonna-hora-komplexet”! En kär gammal klassiker. Det går för sig!
Ni vet ju även hur inte minst killar från andra kulturer är nästan monomant angelägna att tjejer inte får ha blivit kukade före honom. Jag har ju varit inne på detta tidigare. 😀
Å ena sidan vill vi säga: ”Duktig flicka, hä hä hä, detta tycker du allt om, va? Hö hö hö!!! Jättefint!” samt å andra: ”Fy skäms! Fyy! Tänk om pappa sett dej nu, vad hade han sagt då? Det hade just varit snyggt! USCH, stygg flicka, skäms, skam, SKULD! Det blir smisk på rompan som bestraffning, lilla gumman!”
Ambivalens, var alltså ordet. 🙂
fast nä, att testa nya grejer och utmana sina gränser har väl ingenting med att ställa upp att göra? att ställa upp är att ha sex när man inte vill och på sätt man inte vill. det går inte ens att jämföra med att prova nya saker och göra grejer man inte är supersugen på för stunden. det måste alltid finnas en grund av att vilja testa när man har sex. annars är risken så himla stor att det blir tvärtom, att man till slut inte är sugen alls eller kanske till och med äcklad för att man ställt upp på saker man egentligen inte vill och då kan kroppen slå bakut med till exempel vestibulit.
dessa argument känns ganska typiska för den som har en väldigt trygg sexualitet och troligtvis inte förstår innebörden av att ställa upp på det negativa sättet. jag förstår att du kanske inte har några problem med att ställa upp ibland, men du kan inte utgå ifrån att alla andra har en likadan sexualitet. de som har problem med att ställa upp ska aldrig någonsin ställa upp. jag tycker det är himla trist att dessa personers känslor ska trivialiseras på det här sättet.
Fast alltså, jag fattar väl att sex är ngt personligt och att olika personer har olika gränser. Jag tycker bara att det moraliseras en jävla massa kring detta. Man blir ständigt, från alla håll och kanter, matad med hur 100% säker man måste vara på allt man tar sig för i sängen, som om sex vore något farligt. Kanske har jag problem med att relatera till det, jag vet inte. Jag tycker i alla fall att man gör det tille n större grej än vad det är.