Jag läste nyss ut Boven i mitt drama kallas kärlek av Drougge och rekommenderar den starkt! Boken är självbiografisk och handlar om att vara i ett misshandelsförhållande, och att ta sig ur det. Vad jag reflekterar över när jag läser är hur väldigt många av de drag som finns i misshandelsförhållanden är vanliga beståndsdelar i helt ”vanliga” heteromonogama relationer. Ibland pratas det ju om att ”gå vid första slaget”, men frågan är om det inte ofta är på tok för sent när en väl har kommit dit, om inte det känslomässiga beroendet och rädslan redan hunnit bli alldeles för starkt då (så är det ju bevisligen; annars hade betydligt fler gått vid första slaget). Hursomhelst; sjukt intressant läsning som ger en väldigt ärlig beskrivning av vad det innebär för känslolivet att vara i en misshandelsrelation.
Låter som en riktigt bra bok!
Personligen brukar jag vara väldigt känslig mot varningsklockor, såsom överdriven svartsjuka, kontrollbehov etc. Men å andra sidan är jag känslig för det pga tidigare erfarenheter. Jag tror mycket ont hade kunnat undvikas om klassiska tecken blev mer allmänt kända. Och framför allt, att uppmuntra folk att våga fråga andra människor, och att stötta de som frågar. För att inte nämna hur vi bryter konceptet om att självvärdet definieras genom huruvida man har en partner eller inte. Om den saken slutar ha den nästintill fanatiska vikten, så kanske det vore en hälsosammare sak?
Jag har också tänkt att ”gå vid första slaget”-rådet är rätt värdelöst. Istället borde kvinnor uppmuntras att gå när killen beter sig svartsjukt, får en att må dåligt osv.
Har nyligen börjat läsa denna bok efter att du tipsat om den, och det är skrämmande hur den kommer åt mig. Det är så mycket som är nästan identiskt med mitt förhållande med mitt ex, även om han aldrig slog. Och det gör så ont att läsa, men öppnar samtidigt mina ögon för vad jag blev utsatt för.
Fanny, har du läst boken ”why does he do that”? Det vore intressant isf att höra vad du tycker om den. Jag har fått samma tankar av den boken, som du har här.