Kategori: Kultur

All jävla reklam.

Idag har jag sett Bilar 2 med min lillasyster. Den var faktiskt underhållande och lagom lång, strax under två timmar. Jag hatar när den typen av film är längre än två timmar, det brukar innebära att den är otight mest.

Filmen klarade givetvis inte bechdeltestet, men vilken film gör det egentligen (tipsa gärna)?

En sak som däremot stör mig sinnessjukt mycket med att gå på bio är det faktum att de ägnar en jävla kvart (om inte mer?) åt reklam efter filmens utlovade starttid. Med tanke på att man kommer in i salongen tio till fem minuter innan filmens starttid för det mesta så blir det helt sinnessjukt mycket reklam.

Nu kommer det säkert komma någon idiot här och ba: ”men de tjänar ju pengar på reklamen”. Det fattar jag också, men jag tycker att det är ganska fräckt att sätta en starttid som man sedan inte håller sig till. Jag har betalat för att se filmen och dessutom ansträngt mig för att komma i tid för den och då tycker jag att en hel kvarts reklam är att överdriva.

Nänänä. Typisk anledning till att jag inte går på bio så ofta.

Dålig tv.

Jag älskar ju, som ni kanske märkt, väldigt tjejig och ytlig skräptv. Efter att ha tagit mig igenom en hel säsong top model (säsong 6, jättebra) på bara ett dygn så törstade jag efter mer, och drog ner australias next top model, som jag blev intresserad av att happy happy fatgirl skrev att det var vikthetsande. Eftersom jag älskar fjolliga intriger så tänkte jag att det blir nog bra.

Men alltså. Satan vad dålig tv det är. Alla tjejerna var mellan 16 och 18 år och hade helt ointressanta personligheter och dessutom totalt ointressanta utseenden. Allt var jättesexualiserat och alla bara skrek precis hela tiden. Herregud.

Det är liksom inte kul. Jag gillar intriger men jag gillar också att kunna sympatisera med de olika karaktärerna och få se deras bra sidor och deras utveckling. Total förnedringstv är bara så otroligt ointressant.

Sex and the city.

Herregud. Kollade nyss på ”sex and the city”-filmen…

I min hjärna: ”rolig folk med shopping och klackskor som man kan kolla på lite ironiskt”. Tänkte att det skulle vara lite som en äldre version av gossip girl. Men det var tyvärr bara en kavalkad av tvåsamhetsromantiserande och vältrande i iden om att äkta kvinnlig frigörelse handlar om att ständigt ha en dildo och en chokladkaka i sin märkesväska. Sjukt.

Det absolut sjukaste med allt detta, det är att en vän till mig tydligen hade tyckte att den var en ”helt okej film att dricka en drink till”.

När jag var liten.

Minns när jag var typ 12 och såg The Truman Show och var hemskt upprörd eftersom det dem gjorde faktiskt ”borde vara olagligt” och tyckte att det var hemskt att poliserna bara satt där och kollade utan att ingripa i det hela. Gulligt.

Att jag skulle leva i The Truman Show var för övrigt min största skräck tills att jag var typ 16, sen byttes rädslan ut mot mer verklighetstrogna scenarior.

Era rubriker: mina idoler.

Jag har aldrig varit sådär jättemycket för det här med idoler. Jag beundrar generellt sätt inte folk eftersom jag har för vana att inta fittattityden till precis allt i min tillvaro.

Men det finns två människor vars intellektuella kapacitet och intellektuella hederlighet jag tycker är fantastisk. Det är Rasmus Fleischer som är samtidshistoriker och driver bloggen Copyriot är en av dem. En otroligt vettig människa som förmår att se spännande problem och lösningar i samhället. Har varit med och grundat piratbyrån som drev väldigt vettig debatt kring upphovsrättslagstiftning och kultur.

Det jag gillar med honom är att han verkligen ser saker och ting ur olika perspektiv och på för mig nya sätt. Jag får alltid nya infallsvinklar när jag läser vad han skrivit. Han är totalt orabiat vilket jag tycker är befriande.

Den andra är Kajsa Ekis Ekman som har skrivit boken Varat och Varan som handlar om prostitution. Jag tror att många av er har läst den, och om ni inte gjort det är det hög tid. Det är nog det mest ögonöppnande läsupplevelsen jag haft. Jag har intervjuat henne och även sett henne tala ett antal gånger, och hon är alltid briljant.

Det jag gillar med henne är hur otroligt rakt på sak hon är. Hon skräder inte orden för fem öre, hon säger alltid precis vad hon tycker. Hon har även en befriande strävan efter att se världen som den är, hur människor verkligen mår och påverkas av saker och ting. Hon är även en stark motståndare till relativism av den typ jag beskriver i punkt två i det här inlägget som jag tycker är en väldigt viktig debatt att ta i denna tid.

Sen finns det andra människor jag beundrar också, men dessa två har en intellektuell förmåga som jag hemskt gärna skulle vilja förvärva under mitt liv. Jag hoppas att jag kan komma dit någon gång.

Fiskar.

Kommer ni ihåg när man forskade i typ lågstadiet? Jag forskade alltid om fiskar. Jag visste fan inget bättre än fiskar när jag var liten, tänkte att man i framtiden kanske skulle kunna skapa gälar på människor. Det var typ min absoluta dröm att få simma runt i havet med alla fiskar.

Men inte delfiner och såna tråkiga fiskar. Min favoritfisk var rocka eftersom de har så cool superhjältesiluett. Kommer ihåg att jag fick klappa en på universeum i göteborg och det var typ det vackraste jag upplevt. Detta har hängt sig kvar även i vuxen ålder, det finns få saker jag peppar så mycket inför som fiskfilm. Jag har nog sett BBC:s ”the blue planet” tre gånger i alla fall.

Har ni nån såndär naturgrej ni älskar?