Samtyckeslagen är något som alltid upprör starka känslor i antifeministiska kretsar. Det verkar finnas någon slags utbredd myt om att den skulle innebära omvänd bevisbörda, det vill säga att det är den som står anklagad som måste bevisa att hen inte har begått brottet. Vad denna uppfattning kommer ifrån begriper jag inte, men jag ser absolut inget stöd för misstanken att grundläggande rättsprinciper skulle upphävas i och med denna lag.
Folk har även en massa tankar om hur detta kommer att komplicera sexlivet för människor. Jag har hört en massa dumheter, till exempel att det skulle innebära att en måste fråga innan en inleder samlag, så att en får ett klart och tydligt ”ja”. Detta stämmer inte. Samtyckeslagen handlar kort och gott om att samtycke ska inhämtas. Detta kan ske på en massa olika sätt, men jag tänker att det enklaste är att vara lyhörd inför den andra partens signaler och om nödvändigt fråga. Du kommer inte behöva ha ett uttalat ”ja” om det finns andra indikationer på att samlag är önskat, vilket det förhoppningsvis finns i de flesta fall.
Jag tänker på mitt eget sexliv och tänker att jag brukar vara väldigt tydlig att visa när jag vill ligga, vilka grejer jag uppskattar och så vidare. Jag är även van vid att min partner ger mig utrymme för att visa vad jag tycker, bryr sig om vad jag tycker och frågar om det föreligger oklarheter. Jag tycker för det mesta inte att detta är det minsta konstigt eller pinsamt, och om det skulle vara det anser jag att det är ett värt pris att betala för den reducering av risken för otrevliga sexuella situationer det innebär. På samma sätt så kör jag inte själv på om jag inte fått tydliga indikationer på att det är önskat. Med tydliga indikationer menar jag: gensvar på kyssar, smekningar och så vidare, uppskattande stönanden vid beröring av könsdelar och så vidare. Jag menar inte att personen ligger stilla och bara accepterar det jag gör, utan jag menar att det finns gensvar och tecken på lust och upphetsning. Att vara passiv och inte göra motstånd är inte att ge gensvar, så vida det inte är någon slags sexuell lek ni ägnar er åt som i så fall bör vara uttalad (vilket alltså skulle vara detsamma som att ha inhämtat samtycke fast i ett tidigare skede).
Nå, det är klart att jag begriper att många kan tycka att det är jobbigt att kommunicera under sex. Människor är osäkra och kanske även rädda för att få ett nej och därmed känna sig avvisade. Jag tänker dock att den som bryr sig om att inte ha sex med någon mot dennes vilja borde tycka att tanken på att ligga med någon som faktiskt inte vill är mer avtändande än att fråga om en blir osäker. Sex kan vara pinsamt på en massa olika sätt, det är helt enkelt en risk en får ta om en är intresserad av att ägna sig åt det. Om en inte tycker att det är en risk värd att ta kan en ägna sig åt andra saker i livet som inte är så socialt krävande. Att strunta i sex är faktiskt ett alternativ för den som tycker att det är för jobbigt att ta hänsyn.
Om en är intresserad av konsensuellt sex så borde detta strängt taget inte vara ett problem. Det är helt enkelt inte svårt att försäkra sig om att ens partner vill, och om en är osäker så kan en faktiskt avstå. Bara människor som prioriterar att ha sex över att inte ha sex med någon mot dennes vilja kan tycka att detta är problematiskt. En sådan person har i mina ögon en inställning till sex som borde bekämpas i samhället, och därför tycker jag att denna lagstiftning är bra och relevant. Det handlar helt enkelt om att markera vikten av att inte bara sluta när någon säger nej, utan om att helt enkelt inte börja om en inte är säker på att det är önskat.
Detta handlar ytterst om att vissa prioriterar sin egen lust till sex eller sitt eget behov av att inte råka ställa en pinsam fråga över en annan människas rätt till kroppslig integritet. Vi kan inte ha ett samhälle där vi prioriterar vissa människors rädsla inför detta framför andra människors rätt att få förfoga fritt över sin kropp, att slippa anses tillgänglig tills motsatsen är hävdad.
Jag är trött på att anses vara tillgänglig sexuellt tills jag anger annat. En majoritet av alla personer jag träffar är jag inte intresserad av att ha sex med, och det är detta som måste vara utgångspunkten. Du kan inte utgå från att sex är önskat, du måste såklart försäkra dig om att det är önskat innan du kan börja köra, precis som en alltid ska göra innan en gör saker med andra människor. Rätten till sex eller till att inte ”tappa ansiktet” kan inte stå över rätten till att få bestämma över sig själv.
Sedan så tycker jag inte heller att det vore sådär hemskt förkrossande jättefarligt om vi hade en lagstiftning som faktiskt krävde ett verbalt samtycke. Jag menar, det finns mängder av saker du inte bör eller får göra utan någons i ord uttryckta samtycke. Det vore inte särskilt märkligt om sex var en av dem.
Jag är helt för att det ska vara samtycke i alla fall av sex, men jag ser vissa problem med en sådan lag där det står så som du skrev. Om tjejen (eller killen med för den delen även om det är ovanligt) dagen efter ångrar sig, då måste killen bevisa att samtycke faktiskt fanns, det är inte helt lätt utan skriftligt eller inspelat samtycke eller vittnen. Det är inte många som blir anklagade i efterhand, men det är för många för att ignorera.
That won’t be the intention of a samtycke’s law but we won’t know for sure how it will play out until actual cases are brought to the court. The burden or proof SHOULD still be on the accuser. Here is a funny video about a dead serious subject, http://www.collegeslackers.com/video/consent
It is important to get any change in the law right.
Anyone that doubts Fanny’s basic assessment from a moral, practical, or human perspective is hopelessly lost at best and evil at worst. She is 100% correct. However, from a legal perspective there is every reason for a thorough analysis complete with hard questions and scenario scrutiny. It is imperative that the updated law be one that functions properly for all women (and men for that matter) and does indeed mirror the clear intention of a simple samtycke.
That means that there must be a well thought out legal mechanism of determining exactly the point at which two adults have indeed given consent as without it there cannot be samtycke (i.e. a maybe is just a maybe and not a yes just like no answer is also not a yes). Further, to ensure that the burden of proof is not reversed the legal verbiage must also be precise as to when the communication is clear enough such that there is no ”reasonable” (important legal word) chance for a misunderstanding. Requiring that a verbal ”yes” be the form of consent would be one way in adding clarity.
The fact that this is potentially hard to define legally coupled with the extreme importance of both getting this in place AND getting it right is why there is and should be plenty of debate and discussion. Of course, there are some who will twist this around and use it in a dishonest manner to further their cause which is an unfortunate side effect but that is something different, problematic but still different.
This IS a very serious subject and should not be waived off. Yes, it is obvious from a moral standpoint but far from it from a legal standpoint and without the legal ”teeth” of a functioning new law we will be no better off than we are right now.
Get it done but get it right.
My two cents.
Bra skrivet. Jag har väldigt svårt att förstå varför det är så otroligt svårt att ta reda på var den andra parten tycker innan man kör igång och knullar. Oftast visas det ju tydligt genom kroppsspråk, och om inte så är det väl inte så värst svårt att lite diskret fråga om det är okej? Jag har vid ett flertal tillfällen varit med om att killen har frågat innan, och det har bara lett till att jag har känt mig respekterad, absolut inte avtänd.
Så jävla bra skrivet!
Oj, jag har nog aldrig frågat en kille om han vill. Kommer han kunna anmäla mig för våldtäkt då?
Om du hade läst inlägget hade du inte behövt ställa frågan.
Wow, hade verkligen exakt den här diskussionen med ett par stycken på Facebook igår. Står helt på din sida. Funderar på att dra igång något inom det här området för i min erfarenhet pratar vi sjukt lite om consent i sexualundervisningen och vi lever i en kultur där minsta lilla tecken att någon vill ligga betyder ”GO FOR IT”, men jag vill leva i en kultur där minsta lilla tecken på att någon inte vill eller har ångrat sig gör att man tar ett steg tillbaka och att man kontinuerligt söker feedback på att den här personen vill faktiskt ligga med mig.
Vi har pratat om ”nej betyder nej” väldigt länge, och det finns fortfarande brister och vi borde fortsätta jobba på en samhällsändring där. (För det finns fortfarande de som tror att personen måste säga ordet nej för att mena det, inser inte att kroppsspråk och skrämda blickar betyder nej)
Men jag vill också börja en konversation om att ”ja betyder ja”, att man inte bara nöjer sig med att ”hen inte sa nej”, utan faktiskt vill ha ett ”JA! LET’S FUCK BABY!”. Och då måste man också diskutera vad ett ”ja” faktiskt är, och hur ett ”ja” kan ändras precis närsomhelst. Som jag sa på facebook.. Jag kommer lära mina barn att consent är skitsexigt. Stön, leenden, trevande händer, någon som aktivt ligger med dig.
Just my two cents. Vad kul att stöta ihop med en sjukt liknande text dagen efter jag diskuterat det djuptgående!
Disclaimer: Vill bara poängtera att jag inser självklart att det finns sex med power play etc, men alla seriösa bdsm-människor vet också hur viktigt det är med tillit, safety words etc om en part inte ska visa aktiv consent.
Pratet om omvänd bevisbörda tror jag har sin rot i att man vid något tillfälle faktiskt pratade om att det borde införas. Har ett löst minne om att Gudrun Schyman sagt något om det för en herrans massa år sedan. Men kan ju mycket möjligt vara ett konstruerat minne från min sida.
Sen ja, samtyckeslagstiftning. Det är väl fullt rimligt? Det är ju rätt skrämmande som det är nu när folk kan få stora skador men ändå inte lyckas få förgriparen dömd för våldtäkt iom att hen inte sa nej. Hur konstruerar man en lag som också tar hänsyn till att samtycke är något som inte hämtas en gång under sexualakten utan snarare är något som bör inhämtas fortlöpande under hela akten på ett eller annat sätt?
och ja, som Emelie säger så går ju BDSM-sex utanför den här diskussionen, då det är en väldans massa mer prat än bara samtycke som bör ske före själva akten. BDSM-sfären är väl rent generellt den som klarast kan säga att ”hen var med på det”.
Även jag vill minnas att Gudrun sagt så klart och tydligt, men det är inte bara hon, väldigt ofta när samtyckeslag diskuteras uttrycks det att det ska läggas större vikt vid tjejernas utsago då de bäst vet om samtycke faktiskt fanns eller inte. Konsekvensen blir ju då att killens ord är mindre värt när det är ord mot ord, alltså måste killen bevisa att samtycke faktiskt fanns, inte att den som anklagar ska bevisa att det inte fanns. Då det lite då och då ångras dagen efter och anklagelser om våldtäkt slängs fram blir det säkraste sättet att filma allt sex så man tydligt kan bevisa sin oskuld i efterhand, speciellt om lagen skrivs som de flesta som argumenterar för en samtyckeslag argumenterar.
Det finns säkert fall där det är åt helvete som du säger, där det bara för hon inte sa nej trots att det är tydligt på alla sätt och vis blir en friande dom, men det finns även domar som i sådana fall fäller med.
Jag anser att det redan nu finns lagstöd för att ett nej inte måste vara verbalt, men det är ju svårare att veta om det inte är verbalt.
Ett nej är ett nej, oavsett när det kommer, då avbryter jag alltid allt. (även när jag fått henne att komma och jag är nära)
”Då det lite då och då ångras dagen efter och anklagelser om våldtäkt slängs fram”
Jag tror det är rätt ovanligt med falska anklagelser om våldtäkt, om inte annat utav den enkla anledningen att våldtäkten blir väldigt stigmatiserande även för offret.
Vad vi anser att det finns lagstöd för eller inte spelar ju inte så stor roll, det är snarare vad Sveriges domstolar tycker det finns för lagstöd som är det relevanta, och där är det som så att folk blivit friade från våldtäkt då hon inte klart och tydligt sagt ”nej”, eller att hon sagt ”nej” men man antagit att mannen inte hört hennes nej.
Självklart så ska vi inte ha en lag med omvänds bevisbörda, men ofta så är det just ord som står mot ord och där måste ju rätten göra en avvägning om vilken berättelse som förefaller mest troligt. Så gör dom idag, så där ser jag ingen större skillnad om vi skulle få en samtyckeslagstiftning.
Du är inne på rätt spår, idag görs en avvägning om vilken berättelse som är mest trolig, i de fall där man inte kan säga vilken som är mest trolig gäller hellre fria än fälla. Med en samtyckeslag där tjejens ord ska väga tyngre är risken stor att det i de fall där man inte kan säga vilken som är mest trolig kommer att bli hellre fälla än fria beroende på att den enes ord värderas högre. Visst är det ett stort problem att det är svårt att bevisa våldtäkt när inget fysiskt våld förekommit, men att ta bort rättssäkerheten är fel väg att gå anser jag.
I am also concerned with this topic. One thing though, a law won’t be written from the standpoint of ”tjejens ord ska väga tyngre”. I realize this COULD become the norm in the courts but that won’t be the spirit of a new law.
Den normen kommer troligen inte ske. Snarare tvärtom. Se kapitlet ”It’s a men’s world”.
Men det är väl inte intressant om förövarnas ord försvagas i relation till offren? Det kan ju lika gärna handla om att förövarnas ord tidigare haft för stor vikt. Vad som är intressant är vad som är rättvist, inte hur det varit tidigare.
Tycker också att det är väldigt konstigt att du bara kan slänga ur dig ”Då det lite då och då ångras dagen efter och anklagelser om våldtäkt slängs fram”. Vad grundar du det på?
Det vore väldigt intressant att veta vad du anser är rättvist i ett fall där ord står mot ord, båda har trovärdiga berättelser, inget som styrker någons version.
Tycker också att det är väldigt konstigt att du är så fullständigt naiv att du ifrågasätter att falska våldtäktsanklagelser förekommer.
Jag har själv inte råkat ut för det, men jag har en egen erfarenhet då jag var på samma fest där en klasskamrat blev uppraggad av en tjej (ja, hon tog initiativet), efter ett tag så gick de iväg till sovrummet i det huset och de hade sex. De kom tillbaka efter ett tag och allt var frid och fröjd och festen fortsatte, första skoldagen efter så verkade hon skämmas, på eftermiddagen blev han polisanmäld för våldtäkt. Det här var ju en väldigt tydlig falsk anklagelse.
I sådana fall så utgår såklart ingen fällande dom, eftersom det svenska rättssystemet är konstruerat som så att det hellre friar än fäller. Detta förändras inte med en samtyckeslagstiftning.
Jag tycker att rättvisa kräver att en säkrar både den misstänktas rätt att inte bli dömd falskt, och offrets rätt att få en schysst rättegång. Det är en balansgång.
Det är ju såklart svårt för dig att verifiera att allting var ”frid och fröjd” eller om det bara var något offret visade upp som en försvarsmekanism. Vem som initierar vad som senare leder till en våldtäkt är helt irrelevant, och att du ens tar upp det visar bara varför våldtäktskulturen måste bekämpas.
Schysst rättegång? Kind of fluffy there. What exactly to you mean? There can be no ”balance act” when it comes to the need to prove guilt. Fanny’s answer is one I stand behind here. Key is to make sure the courts execute accordingly.
Allting finns i vår herres hage, så självklart finns det falska våldtäktsanklagelser.
Vad iaf jag vänder mig emot är att du använder ett rätt gammalt och nött kort i diskussionen. Att den som anklagar har ett ord som väger tungt betyder inte att den som blir anklagad får ett ord som väger mindre.
Att det finns folk som falskeligen anklagar andra människor för brott förändrar inte det faktum att lagstiftningen kring våldtäkt behöver ses över, på många områden.
Du kan förövrigt inte vara säker på att hon falskeligen anklagade din kompis för våldtäkt. Du var inte i rummet och har ingen aning om vad som förekom där.
Fanny skriver rätt bra om falska anklagelser här: http://www.arsinoe.se/?p=22143
För att återkomma till samtyckeslagstiftning så är iaf min springande punkt att det kan förändra folks rättsmedvetna, för jag tror inte killen alltid förstår/anser att han har gjort sig skyldig till våldtäkt iom att det i folks medvetna är ”nej” som är det viktiga. Med en samtyckeslagstiftning så skulle vi kunna forma folks rättsmedvetna till att det viktiga inför en sexualakt är att söka samtycke, att få ett ”ja” på ett eller annat sätt. Med en samtyckeslagstiftning så skulle vi uppnå att personer som inte vill göra sig skyldiga till våldtäkt också slipper göra sig skyldiga till våldtäkt.
För mig som gärna har inslag av BDSM i sexakten, så är sökandet utav samtycke en naturlig del. Jag förstår inte problemet med att säkerställa att den man har sex med också vill ha sex, på det viset jag förväntar mig att vi ska ha sex på. När jag började träffa min nuvarande partner så hade vi långa diskussioner om vad som är OK, vad som inte är OK och vad som är OK ibland ifall allt faller rätt. Med tillfälliga partner så är det ju lika viktigt att vara på det klara att det man gör, uppskattas av den man gör det med, oavsett om det är vanilj eller något annat.
Jag minns en morgon i köket. Hade träffat en tjej kvällen innan på krogen. Vi hade haft sex på natten hos mig. Nu satt hon mittemot mig och sa: ”Om du ber mig gå innan jag har lust till det så anmäler jag dig för våldtäkt”. Jag svarade: ”Mer kaffe?”. Men inombords kände jag mig skräckslagen.
När det gäller samtycke kan jag inte förstå hur det skall kunna bevisas att jag tex frågat henne om hon ville ha sex utan att det antingen spelats in eller filmats. Kan Fanny ge ett svar på det?
Troligen hade hon inte kunnat få dig fälld eftersom ord står mot ord, och det svenska rättsväsendet fungerar som så att det hellre friar än fäller. Inga problem, mao.