Jag tycker så synd om alla nyblivna mammor just nu. De blir ständigt matade med att man aldrig någonsin får göra något annat med sitt barn än att låta den ligga på ens mage och amma.
Jag undrar hur det blir när de där barnen växer upp. Såhär tror jag:
”Mamma, varför är du så olycklig?”
”Jo, för att jag ägnade större delen av mitt liv åt att uppoffra mig för att vara en god mor, och lät därför mitt jobb, mitt förhållande, mina intressen och mina vänner försvinna.”
Gu vad kul för alla ungar som blivit curlade till döds på sin mors bekostnad!
Det finns ju, helt ärligt talat, inget jobbigare än självuppoffrande föräldrar.
True that. Men alternativet (som jag växte upp med) att föräldrarna aldrig har tid för en, är ganska hårt med.
Det finns så sjukt många nivåer till det här ämnet att jag inte riktigt var jag ska börja.
Självuppoffrandet ses som en naturlig del av att vara kvinna: mannen har ett bättre jobb därför får kvinnan vab-a och ta större delen av föräldrarledighet (ekonomiska skäl påstås ofta vara anledningen. Männen har ”seriösare” intressen (sport eller vad det nu kan vara) så kvinnans hobbys offras för mannens (tid anges vara anledningen, man har inte tid med allt). Männen behåller ofta sina vänner medan kvinnorna får bygga vänskapsrelationer med andra mammor och/eller grannar, vad det gäller riktiga vänner (som kanske är singlar eller valt bort familjeliv) finns det helt enkelt inte utrymme för det då all fokus läggs på familjen och kvinnan är huvudansvarig för att familjen umgås med andra barnfamiljer. Att kvinnans band till barnen är starkare påstås ha med amningen att göra och män helt enkelt inte har samma ”känslighet” och ”känsla” och ”organisationsförmåga” för att klara av att ta hand om små barn (organisationsförmågan har det dock med tanke på att många av dessa familjefäder är chefer och företagsledare, men tydligen är det svårare att packa blöjor och barnmat än att ta hand om ett företag). Denna heliga kvinnlighet är inget annat än gamla tiders värderingar i ny förklädnad. Kvinnor som har heltidsjobb (många mammor jobbar bara 75%, ”för barnens skull”) mår bättre än de som är hemmafruar men ändå så finns den här föreställningen kvar. Det ska vara något vackert och naturligt med att en kvinna ger upp på att vara sig själv och ha sina egna intressen och sitt eget liv men aldrig någonsin förväntas en man ge upp på fredagsölen eller torsdagsfotbollen med korplaget. Många kvinnor jag träffat hävdar att de helt tappat sexlusten efter att de fått barn och ibland spekuleras det i att kvinnorna helt enkelt sublimerar och lägger all sin energi på dessa söndercurlade barn.
Jag har ingen aning vad som egentligen händer med barn som blivit curlade, forskning antyder dock att de har bättre psykisk och fysisk hälsa än andra.
Och vad händer då med mammorna? Sjukskrivningar, depression… Men det har inget med att de mår dåligt över sin situation och att de helt förlorat kontrollen över sina liv… Nej nej, det har ju enbart med deras jobb att göra.
De kanske mår bättre men blir säkert äckliga människor. Jag vet inte om det är ett värt offer. Och för mycket curlande är ju inte bra för nån, men man ska väl stötta sina barn.
Hemligheten är att vara närvarande. Då slipper man köpa kärlek genom curling eller saker. (Ja, jag tror också att de blir rätt ”vidriga”.)
Nej, jag tycker bara att det är så gudförbannat kul. Det är nämligen endast ett av typ femtiåttamiljoner exempel på när ni tjejer bidrar till det kontroll- och frihetsbegränsningsprojekt av er själva som vi män ägnat oss åt sedan urminnes tider. Någon jävla ”jämlikhet mellan könen” finns inte, har aldrig funnits, och KOMMER aldrig att finnas. Om inte annat ser ni själva till att säkerställa detta, såvida ni inte rent av krossar varandra på vägen. 😀
Man förstod på ditt sätt att skriva samt ditt resonemang att det var du. 😉
För övrigt så beter ju sig inte alla tjejer så som du påpekar. Ganska onödigt att generalisera så grovt tycker jag.
”Anonym” är ju jag, alltså. 😛
Jag vet ;););)
Haha, jag som trodde du kanske skaffat dig lite fler anhängare 😛