När man diskuterar vad Breivik bör få för straff så är det många som tycker att vissa handlingar omöjliga att förlåta och att en person som gjort sig skyldig till dem ”helt enkelt” förtjänar att få det brutalaste av straff. Speciellt motiverat anses det vara eftersom Breivik inte kommer lida några psykiska kval och att han aldrig kommer ångra sig och bli normal, något som folk kastar ur sig helt utan kolla på läget. Nåja, det må vara sant att han förtjänar en hemskt behandling och att rehabilitering ändå inte kommer bita på honom men jag tycker inte att det är argument nog.
Grejen är att detta inte bara handlar om Breivik, det handlar om hela samhället. Ett fall som får så stor uppmärksamhet som detta måste ses i en kontext, och vi måste reflektera över vad domen kommer få för konsekvenser för resten av samhället. Jag tror inte att vi kommer röra oss ifrån Breiviks idéer för att han får en omänsklig behandling, jag tror snarare att vi kommer röra oss mot dom.
Inte bara i fall som dessa utan överlag när straff diskuteras så tycker folk att något speciellt och i deras ögon otroligt grymt brott är ett för lågt straff. Detta kan säkert vara motiverat i vissa fall, men långt ifrån alla eller ens de flesta. Ofta har en person något speciellt förhållande till en viss typ av brottslighet, för att man sympatiserar med offret eller för att man varit med om något liknande, för att man absolut inte kan förstå gärningsmannen och så vidare. Ofta hör man saker som att gärningsmannen trots allt ”förstört människors liv” och liknande men när gäller inte det egentligen?
Det är viktigt att se hur vår syn på rättsskipning påverkar resten av samhället, inte bara hur rättfärdigad den kan tyckas i förhållande till förövarens grymhet och offrens lidande. I det långa loppet tror jag vi har allt att förlora på att straffen bli hårdare generellt.
Straff har typiskt fyra komponenter:
Hämnande, avskräckande, korrigerande, och förhindrande (av nya brott).
Hämnande känns intuitivt rätt, men är logiskt sett meningslöst – att skada ytterligare en person tar inte bort den urpsrungliga skadan. Att döda Brevik skulle inte ge någon av barnen på Utøya livet tillbaka.
Avskräckande, dvs att skrämma potentiella brottslingar till att inte begå några brott, låter bra även logiskt, men i praktiken fungerar det inte eftersom brottslingar (oftast) inte tänker i de banorna när brottet begås. Brevik har sagt sig vara villig att dö för sin sak, så någon avskräckande effekt hade knappast nyttjat i det fallet.
I fallet Brevik så tror jag knappast att det är möjligt med korrigering, men vem vet? I många fall tror jag dock att det är fullt möjligt att förändra brottslingar, allt beror på varför de begick brottet, vad omständigheterna var.
Återstår förhindrande, att genom t.ex. inlåsning se till att det är fysiskt omöjligt för brottslingen att begå fler brott. Denna typ av straffmotivation ger upphov till de mildaste straffomständigheterna, men också de längsta strafftiderna. Det här tror jag egentligen är det enda rimliga tankesättet i fallet Brevik – han har sagt att han bara är ledsen för att han inte mördade fler, och risken för återfall är därmed väldigt stor, och lär vara det för all överskådlig framtid. Frågan är om han någonsin bör släppas fri igen.
Här kan jag ju tillägga att ett förhindrande straff inte på något sätt nödvändigtvis behöver kränka den straffade mer än just själva den förhindrande åtgärden, t.ex. inlåsningen – det finns ingen orsak att t.ex. hindra Brevik från att prata med andra interner eller läsa böcker.
En orsak finns ju att hindra hans umgänge med andra, nämligen hans egen säkerhet. Han lär inte stå högt i kurs hos andra brottslingar.
Jeg er enig i det principielle, men… nu ved jeg selvfølgelig ikke, hvad en ”umenneskelig behandling” og ”brutal straf” mere præcist dækker over i den svenske debat, men i praksis er det vel stærkt usandsynlig, at han nogensinde bliver sat på fri fod igen, uanset om han bliver dømt tilregnelig eller ikke tilregnelig?
Mere interessant synes jeg det er, at man nu pludselig er i en situation, hvor en psykiatrisk diagnose skal bestemmes af en domstol!
Det värsta av allt är ju den enorma uppmärksamheten. Det är garanterat precis vad han var ute efter. Och han får det i stora lass av våra tidningar. Han verkar ju besatt av att bli nån slags ”historisk” person till varje pris…
Bästa straffet i ”hämndmening” skulle antagligen varit att hålla förhandlingarna bakom lyckta dörrar med några få slumpmässigt utvalda medborgare som får kontrollera att det går rättssäkert till och sen att få den misstänkte att tro att ingen skriver ett skit om honom eller ens bryr sig.
Men folk är väl nyfikna och tidningarna vill ha sin del av kakan…
Dessutom tror jag att det skulle skapa en väldigt upprörd stämning bland folk i allmänhet. Jag menar, många vill ju faktiskt veta.
Men att maxstraffet bara får vara 21 år framstod ju som en alldeles utmärkt humanistisk idé ända tills 21/7-11…
Fast som jag förstått det så fanns det ngt sätt att göra det längre, typ ngn slags ”förvaring” om han bedöms som ett samhällshot.
”Ofta här man saker” skulle jag vilja formulera om till Ofta hör*
Ang. Brevik… Så länge han inte får dödsstraff (vilket han inte får) så e jag ”Nöjd”. Och så länge de garanterar att han inte gör om det igen.
Tack för påpekandet. Fixat nu.
Breivik lär ju knappast stå utan bevakning sedan. Tror inte det kommer återupprepas.