En ganska klassisk grej som upprepas från personer som tycker att vi måste börja ”lyfta mansfrågorna” och liknande är att mansrollen är mer begränsad än kvinnorollen. Som exempel på detta brukar en till exempel ta upp att män som på uppenbara sätt går utanför mansrollen genom att till exempel bära kvinnokläder eller vara ”fjollig” brukar straffas hårt medan kvinnor har mycket större frihet att till exempel ägna sig åt mansaktiviteter, klä sig i manskläder och så vidare. Kvinnor som till exempel spelar datorspel eller intresserar sig för fotboll brukar ju vinna status på detta, att som kvinna klä sig i manskläder kan rentav upplevas som lite sexigt och så vidare. Att som man anta kvinnliga uttryck bemöts dock bara med spott och spe och så vidare. Utifrån detta drar vissa slutsatsen att kvinnorollen är friare.
Detta är en analys jag själv köpte med hull och hör första gången jag hörde den. Men ju mer tiden gått desto mer har jag börjat fundera. Som kvinna finns det en massa olika roller en kan anamma. En kan vara hora, madonna, duktig flicka, sexuellt utlevande och ”galen”, ”bossig” och så vidare. Men det faktum att det finns en uppsjö av roller gör oss inte fria.
Även om en kan välja att inta vilken position en nu önskar i en uppsättning av roller så kommer en inte undan den grundläggande, nämligen den samhälleliga tolkningsramen. Allting du gör som kvinna kommer att tolkas utifrån ett samhälle där kvinnor har en underordnad position gentemot män och dessutom där en som kvinna aktivt måste skapa sin kvinnlighet. Om du som kvinna är ”bossig” på samma sätt som en man är det så kommer detta att tolkas annorlunda än om en man hade varit det. Du kommer att uppfattas som manhaftig och okvinnlig. Jag har flertalet gånger varit med om att kvinnor som varit ”för mycket” som män har beskrivits som kalla, hänsynslösa, ja till och med galna, ord som knappast skulle användas om män i samma position. Kvinnor antas känna sorg över att ha varit tvungna att prioritera bort barn och familj.
Jag antar att det är på grund av detta som många kvinnor i karriären är noggranna med att accentuera sin kvinnlighet på olika sätt. Jag tänker på hur till exempel Blondinbella gärna prata om hur hon sätter sig i respekt genom att vara just kvinnlig, använda sin kvinnliga makt med andra ord, och i och med detta försöker säga att kvinnor har samma möjligheter till makt som män men att denna makt måste komma utifrån någon slags speciell kvinnlighet.
Kvinnor får i mycket högre grad än män frågor som berör familjebildande, utseende, relationer, barn och så vidare. Detta kommer en inte undan som kvinna, oavsett hur mycket en bryr sig om det. Det antas vara viktigt för kvinnor i högre grad än män. Kvinnor socialiseras in i att bry sig om barn, relationer och så vidare framför karriär eller intressen, och kvinnor som prioriterar bort barn brukar också straffas för detta. Inte skulle en man få frågan vem som tar hand om ungen när han sitter på ett sent möte eller åker på en resa?
I kvinnorollen ingår dessutom att på olika sätt ta hand om sitt utseende, att ombesörja relationer, att ta en större del av hushållsarbetet och att vara behaglig (inte bråka). Detta är något som ingen kvinna kommer ifrån, oavsett vilken av de olika kvinnorollerna hon väljer. Även om hon gör sin röst hörd ofta så kommer idealet av den behagfulla och lugna kvinnan att förfölja, oavsett om hon inte bryr sig alls om sitt utseende så kommer idealet av den vackra kvinnan att förfölja henne. Många kvinnor gör över huvud taget inget val i dessa frågor utan socialiseras obönhörligen in i ett beteende där de ”frivilligt” gör all dessa saker, som kräver mycket energi. Även om en försöker bryta sig ut ur detta så hamnar en ändå i en situation där det krävs mycket mer energi av än än vad det gör för en man i med motsvarande beteende. En man kommer inte att få frågan varför han inte sminkar sig, rakar benen, är behagfull eller liknande. Att utsätta för denna förväntning är energikrävande och begränsande oavsett om en böjer sig för den eller inte.
Så nej, jag tycker inte att kvinnorollen är ”friare”. Det finns saker som kvinnor kan göra ostraffat som inte män kan göra ostraffat, men om vi ser till hur detta påverkar livsmöjligheterna i stort så anser jag fortfarande att kvinnorollen är betydligt mycket mer begränsande. Det kräver helt enkelt mer att leva som kvinna, och gentemot detta extra arbete vi behöver utföra så spelar möjligheten att ha både kjol och byxor ganska liten roll.
Ursäkta om jag hetsar upp mig lite här, men: SÅ JÄVLA BRA TEXT!!!
Håller med om att kvinnorollen inte är friare. Däremot är det mer accepterat för en tjej att göra traditionellt manliga saker, än för en kille att göra traditionellt feminina saker – troligtvis på grund av att manlighet värderas högre. Men såklart (såklart…) ska/får/bör kvinnor bara vara ”lagom” manliga och det är just det som gör att det inte blir så mycket friare ändå…
Just så! Jag har sett det där påståendet några gånger och tänker njaeeää…varenda gång. Det känns inte rätt. Och om nu en kvinna blir mindre trakasserad om hon gör något ”manligt” än tvärtom så är det ju på grund av att mannen ses som norm och är den helt vanliga människan till skillnad från kvinnor som är sitt kön. Kvinnligt är könat, manligt är normalt, typ. Kvinnligt är dessutom lite sämre, vekare, svagare medan manligt är fint och bra. Så det skulle jag knappast säga att gör något friare för oss. Dessutom har jag många gånger hört hur duktiga karlarna är när de är ”barnvakt” åt sina egna ungar medan mamman är ansvarslös och ränner runt och gör något annat än att vara mjölkmaskin, gud förbjude. Eller som den fantastiska hornbach-reklamen, då jag som kvinna skulle hyllas för att jag bygger nåt istället för är som vanliga enfaldiga kvinnor som bara tänker på nagellack och silikonbröst. Så nej, jag kommer liksom inte på nåt som blir rätt med det där påståendet. Det känns mest som ett försök till att ”nej, nu måste vi nog klappa männen medhårs ett tag så det inte blir ledsna”. För det är ju vår kvinnliga uppgift, att se till att män har det bra.
Dock är det allt annat än en petitess att mansrollen förbjuder yttrande av ’svaghet’ i form av sorg & psykiska sjukdomar ex. Psykiatrin är ingen magisk pinne som trollar allt bra, men jag tycker att det är beklagligt att så oerhört mkt färre män än kvinnor söker hjälp & stöd i ex. psykiatrin eller hos familj & vänner när dom mår dåligt. Som tillåter sig att gråta (tror definitivt att tårar som behöver gråtas men inte kommer ut för att det är ’för feminint’ ofta gärna uttrycks i ilska ist, vilket även påverkar mannens nära & kära & även främlingar i ex. oprovocerade krogbråk).
(forts. nästa kommentar)
Att betydligt fler män än kvinnor tar livet av sig, att män i min bekantskapskrets brukar ge psykiatrin ett eller två besök & sedan droppar av, att det bara fanns EN man i den terapigrupp jag gick i fast det finns gott om män med psykisk problematik.. det ÄR ett enormt problem som jag gärna skille vilja se fler diskussioner om. En fråga jag tycker är förtjänt av att lyftas eftersom följden av att en man inte vill känna sig eller ses som fjollig allt för ofta är katastrofal.
(forts nästa kommentar)
Byxa & kjol går att se som en symbolisk fråga givetvis istället för att handla om just benklädnad. Mannen gör sig til åtlöje då han är skör & tårögd, kvinnan är cool då hon åker skateboard. utan hjälm Jag tycker att det är viktigt att mannen ska kunna bära kjol med stolthet för jag tycker att det är viktigt att en man ska tillåtas att gråta utan skam, & sträcka fram en hand för att be om hjälp.
Är man troende och letar kommer man att finna det man söker, även där ingenting finns.
Finns det verkligen folk som tar upp ”mansproblem” med en feminist? Det verkar ovanligt korkat, skulle jag aldrig göra.
Jag tycker inte det finns någon anldening att spela ut problemen mot varandra.Kvinnorollen är inte fri, bara för att det är ok att göra vissa killgrejer i lagom mängd på rätt sätt. Men mansroller är nog så snäva och jag upplever den sociala bestraffningen som enorm, i synnerhet för vissa typer av beenden. Jag tror att man dömer män som beter sig kvinnligt mycket tydligare och mer dramatiskt än tvärt om, däremot finns det ett mer maskerat, diskret men väldigt utbrett dömande av kvinnor.
Bra text tycker jag. Frihet har inte bara med klädsel att göra, och kvinnor som inte är typiskt kvinnliga (till exempel dåliga på att vara automatiskt omsörjande, ta hand om barn eller prata känslor), kan bedömas mycket hårdare än män just på grund av olika förväntningar. Sen innebär kvinnorollen en hel del saker som SKA göras. Det räknas som kvinnligt att t.ex. raka en massa ställen, och bry sig mycket om utseendet. Jag ser det då som snäppet vara att förväntas lägga ner en massa tid, pengar och energi på något än att inte förväntas göra det, även om jag självklart inte tycker att män ska bestraffas för att de intresserar sig för sitt utseende på annat sätt än vad som förväntas av dem enligt mansrollen.
Jag skulle gärna se en friare mansroll också, men jag betvivlar att det är en kamp som förs bäst genom att sitta och klaga på feminister och feministiska bloggare, och jag tror heller inte att det är en kamp jag som kvinna kan föra.
Om män vill ha en friare mansroll är det män som måste kämpa. Jag kan bara stå bakom och heja! (Skulle förmodligen halvt avguda den kille som helt seriöst* vågade dra på sig en kjol, t.ex. om vi nu ska dra upp det exemplet).
*inte i teatersyfte och utan att skämta bort det.
Först skriver du att kvinnorollen inte är lika fri som många tror. Sedan drar du det så långt du kan och får det till att den är betydligt mer begränsade. Menar du jämfört med mansrollen då eller?
Att feminina män uppskattas mer i karriären och upplevs som mer åtråvärda och attraktivare än manhaftiga kvinnor?
Så bra! Att feminina män får utstå kritik, hårda ord osv. är ju bara en förlängning av kvinnoförtryck, eftersom att de generellt anses att män som tar på sig klassiskt ”kvinnliga” attribut har gjort ett nerköp.
Precis! Att vara kvinnlig ses fortfarande som dåligt, medan det är bra för kvinnor att vara manliga (dock inte för långt, såklart).
Varför är det då inte bra att vara en manhaftig kvinna? Gillar du själv sådana kvinnor?
Kvinnor ska såklart bedömas på samma premisser som män. Vissa drag ogillar jag hos både kvinnor och män, men det verkar orimligt att ogilla vissa drag mer bara för att de sitter på en kvinna.
I think you are correct that women are in effect less free even though they have more choice. However, I find it a bit odd that you would say ”live is more demanding as a women” in the title with only this argument. To assert so would likely require an entire book to defend such a position. I think everyone in this blog agrees that life is very difficult for women but I can assure you it ain’t no bowl of cherries for men either and further I don’t see the relevance of a competition between the two. There is to much nit picking back and forth and then the misuse of statistics, etc. Let’s get on with the bigger picture of bringing equality and a better life to all.
Tusen tack för denna text! Jag har hamnat i diskussioner om ”kvinnors större frihet” otaliga gånger men sällan lyckats övertyga personer som av olika anledningar förhåller sig s.k. skeptiska till ”feminismen” i allmänhet. Med ovanstående inlägg som referenspunkt lär det gå desto bättre. Tycker följande mening är så kärnfull: ”Allting du gör som kvinna kommer att tolkas utifrån ett samhälle där kvinnor har en underordnad position gentemot män och dessutom där en som kvinna aktivt måste skapa sin kvinnlighet.”