Elfte september.

Idag har jag blivit avrådd från att åka tunnelbanan eftersom någon terrorist kanske skulle få för sig att fira tioårsjubileet av 11 september. Nu har jag förvisso inte planerat att åka tunnelbana men jag kan väl känna att det kan vara värt att dö för att man vägrat vara rädd och anpassa sitt liv efter detta.

Jag minns att jag vägrade delta i den tysta minuten vi hade i skolan. Varför minns jag inte men såhär i efterhand kan jag väl tycka att det fanns en himla massa att sörja, även om man inte fattade det då.

Drabbas av lite nostalgi nu med tanke på hur jävla naiv man var. Jag fattade ju ingenting då, fattade inte vad som skedde eller varför och inte heller de konsekvenser det fick, hur det diskuterades i media och så vidare.

Och nu när det ska skrivas om det så är jag betydligt mycket mer intresserad av att höra om konceptet ”kriget mot terrorismen” än hur mycket folk sörjer sina familjemedlemmar. Alltså, det är ju skittrist att dessa människor dog, men jag orkar fan inte lyssna på mer vältrande i martyrskap.

En kommentar till “Elfte september.”

  1. Jag förstod inte alls varför det här var sån ofantlig uppståndelse, att det var hemskt att massa människor dog i hus som rasade såklart, men inte varför det var så enormt stor skillnad från de jordbävningar, krig och liknande som var stora nyheter med några månaders mellanrum. Kan tycka att det är oskyldigt på något sätt, att man inte gjorde skillnad på människor och människor när man var 10 år. Men samtidigt var det ju inte själva dödsantalet som var grejen utan att det var en attack mot civila, att det kom helt oväntat, att det rubbade det politiska läget i värden, startade krig och stängde gränser, gjorde att man plötsligt kan motivera övervakning, identitetskränkning, tortyr etc med att det är en fråga om ”vår säkerhet”

    Kan såklart förstå att rapporteringen med sörjande människor är stor i USA idag, där stor del av befolkningen är eller känner sig anhöriga till de som faktiskt dog. Men i hela världen så är det ju inte att ett par tusen dog som är grejen. Inte hade vi haft minnesprogram här Sverige hela dagen idag ifall de varit te x en brand som dödat samma antal människor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *