Har med en text i antologin Intimitet och makt som givits ut av organisationen Realstars som jobbar mot trafficking: Jag kallar den En snäll kille. Här kommer den:
Du är en snäll kille, inte någon våldtäktsman. Du tycker att det är förskräckligt med våldtäkter, män som inte respekterar kvinnors gränser, kvinnors nej. Du vet att det är viktigt att respektera gränsen, att den inte överträds. Du säger: om hon säger nej så slutar jag direkt.
Och jag tänker på alla gånger jag har legat där, i sängen, med en man över mig. En man som kanske varit snäll mot mig, som jag kanske varit nära, som förväntar sig mer. Hur svårt det är att säga nej. Hur svårt det är att utstöta det där ordet. Att tänka; är det verkligen så farligt? Kan jag inte genomlida detta? Jag tänker på att väga för- och nackdelar, att ta hänsyn till pinsamheten i att inte vilja, pinsamheten i att säga nej. Hur en tänker på den jobbiga tystnaden som uppstår i de krossade förväntningarnas spår, på risken att nejet bara faller platt till marken, att det inte lyssnas på. Att det är bättre att bara härda ut än att utstå förnedringen i att inte lyssnas på. Att det är bättre att härda ut än att bli våldtagen, än att få det svart på vitt; min vilja, mitt jag, betyder ingenting.
Det handlar om att göra protesten otänkbar från första början. Om att täppa till den öppning som finns för att säga nej. Om att tydligt visa att en inte bryr sig om det där samtycket. Det handlar om att visa att det inte finns någon möjlighet till ett nej. Att visa; jag har rätt till det här. Jag har rätt till din kropp, till dig, till att använda dig på det sätt som behagar mig. Att visa; du inte är en människa för mig, du är framförallt en kropp som jag gör vad jag vill med. Att visa; du inte har rätt till dig själv, till din vilja. Du har inte rätt att känna efter och säga det där magiska ordet. Det där ordet som ska sätta stopp på det. Nej.
Det sägs att våldtäkt är allting som sker efter ett nej. Men det som sker innan då? Det som sker i blickarna och i kroppsspråket. Och även innan dess; det som sker i samhället, i den ideologiska bearbetning som drabbar kvinnor, den ständiga bearbetningen av självbilden som säger; du ska finnas till för män. Kan inte våldtäkten ske redan där, genom att utesluta nejet. Genom att göra det otänkbart. Genom att förvägra någon rätten att ens uttrycka sin vilja.
Vissa män tar sig självklart rätt, det blir svårt att säga nej då. Men svårigheten finns inte i talet, utan i tanken. Det blir svårt att tänka; nej, det här är fel, när någon agerar som om det vore det självklaraste i världen. När någon ligger där över dig och inte verkar bry sig, bry sig om vad du vill. När det känns som att ditt nej bara skulle stötas ut i tomma intet, att ingen skulle höra det, då är det inte ens ett alternativ. Och innan en ens hunnit känna efter är det hela fullbordat. Och efteråt känner en sig smutsig. En frågar kanske sig själv; varför sa jag inte nej? Han skulle säkert ha slutat om jag sagt nej, han är ju en snäll kille. En snäll kille som slutar när en säger nej. En snäll kille som vet var gränsen går, där en säger nej.
Det sägs att våldtäkt inte handlar om sex. Att det är två helt olika saker, i grunden åtskilda från varandra. Att sex och våldtäkt endast till formen, till själva de fysiska rörelserna, ytligt liknar varandra, men att de i sin substans är så skilda från varandra som två ting kan bli. Men våldtäkten kommer inte från intet, från en plats långt utanför det samhälle där även sexets form konstruerats, den kommer från den patriarkala synen på sex, den patriarkala synen på män och kvinnor och samspelet dem emellan som könsliga varelser.
Den patriarkala synen på sex som fastställer: männen är agenter, kvinnorna är objekt. Det är män som styr, män som avgör sexets form, män som har begär som ska tillfredsställas. Som kvinna kan du endast acceptera eller avfärda, reagera på ett redan färdigt förslag. Och accepterar, det gör du tills du säger nej. Din kropp är mannens egendom tills du utstöter det magiska ordet. Nejet som ska lösa allt, som ska skydda från våldtäkten. Nejet som sätter upp gränsen mellan våldtäkt och sex, som ska resa den oöverträdbara muren. Nejet som är det enda skyddet.
I det patriarkala sexets form finns våldtäkten inneboende, som en ständigt närvarande möjlighet. Eftersom kvinnan ständigt reduceras till objekt, fråntas sin handlingskraft, så finns alltid möjligheten att överträda hennes gränser, utan att hon säger nej. Just för att nejets gjorts otänkbart från första början.
Du är en snäll kille. Inte någon våldtäktsman. Du lyssnar när hon säger nej. Men det där nejet, och din respekt för det, det är en sån liten del i helheten, en liten del i den våldtäktskultur vi lever i. Den våldtäktskultur som ständigt gör kvinnor till objekt, ständigt fråntar kvinnor deras vilja och förmåga att säga nej. Det finns så många sätt att överträda en människas gränser, att ignorera ett nej är bara en av dem, det finns så många andra. Att göra nejet osägbart, att med all tydlighet visa för någon att du inte bryr dig om hennes vilja, att göra henne till en ickeperson. Är du fortfarande en snäll kille då?
Riktigt riktigt bra skriver 🙂
Denna ska skickas till mina ”våldtäksmän är psykiskt störda människor inte vanliga personer”
Alltså wow vilken text! Haha helt lyrisk
Hej! Sjukt bra och jätteintressant! Tänker kring hur jag kan skapa mig sexuella relationer utan att ställa upp på detta, men det känns så oerhört svårt när en är kvinna och vill ha sex med män, tyvärr. Är det ens möjligt? Finns det någon här som kommit fram till något?
Du sätter ord på det här så bra, Fanny. Tack!
tack som fasen för den här texten.
känner igen mig såklart i precis allting. Att härda ut det. Att längta tills det är över. Att mma och låtsas så att han ska bli nöjd.
hellre det än att behöva ta tag i det, behöva stoppa vad som händer, behöva höja rösten och nästan skrika att jag inte vill. hellre det än att höra frustrationen och irritationen i hela hans utstrålning när han lägger sig tyst bredvid å säger ”det är helt ok”
händer mig hela tiden nu för tiden. Orkar inte med det längre.
Hur borde jag agera i en sån här situation? Jag är noga med sex, frågar alltid ”är du säker på att du vill göra det här, helt säker”, men om det inte är så enkelt… vad borde jag göra?? Tacksam för svar
Givetvis borde du som man sluta ha sex med kvinnor. Det är det enda rimliga och rätta.
Klart det går att undvika på andra sätt. Ska skriva inlägg om detta snart 🙂
Vart finner ni er energi ifrån? Jag undrar i mitt stilla sinne…
Jag menar, att tro att det kan bli bättre.
Varför skjuter ni tanken på den ultimata revolutionen så långt bort från er?
Jag är så oändligt trött på daltandet med männen (och heterosexualiteten), hur kvinnor lappar och lagar och försöker hitta vägar fram, som alltid innebär ett accepterande av män i sina liv.
Det finns ingen bättring att sträva mot.
Det går inte att avsäga sig sin heterosexualitet lika lite som det går att ”bota” homosexualitet.
det håller jag verkligen inte med om! hur kan du ens påstå något sådant?
som heterosexuell har man ett jättestort ansvar att bota sig från denna folksjukdom
Visa den här texten. Berätta att du verkligen inte vill ha det så. Prata om hur ni kan förebygga det. Lyssna. Tacka personen när hen säger nej eller på annat sätt visar att hen inte vill. Säg förlåt och lyssna när det inte gick rätt. Samtalen efteråt kan läka och förebygga. Var tydlig med att bara för att ni börjat något så måste ni inte fortsätta. Asså, var övertydlig. Visa att det är OKEJ, för rädslan över att säga nej är så himla stor.
Var extra försiktig vid ”speciella tillfällen” då det finns större förväntningar att ha sex, tex vid avsked eller högtider, samt när personen är ledsen och då inte orkar göra annat är glida in på invanda beteenden.
Hoppas att svaret hjälper dig och framför allt för din partner eller vem det nu är.
Fällde just en tår. Önskar att jag lika träffsäkert som du kunde sätta ord på saker och ting som jag vill förklara. Ett nej känns verkligen otänkbart i många av dessa lägen, du gör att jag slutar döma min person för det och istället ser till kärnan i problemet. Jag har slutat döma mig själv för så mycket saker som patriarkatet istället har fått skulden för. Tack för det Fanny!
Strålande text. Inget man blir glad av såklart men så bra. Hoppas nu bara att fler av oss snälla killar läser detta…
Åh SPOT ON! TACK! Och Puss!
Väldigt fint skrivet. Jag har verkligen förstått att det är många som känner såhär.
Varför vill Ni inte då om mannen vill? Har jag en sugen kvinna bredvid mej har jag aldrig gått därifrån utan att ha haft sex. Är det något annat som saknas i relationen?
Jag har varit himla sugen mängder med gånger utan att ligga. Det gör lite ont i hjärtat, som en liten grop. Man känner sej oattraktiv och konstig. Men det går över med tiden, övning ger färdighet, hellre det en att bli förknippad med en våldtäktsman.
Jag brukade ligga med en kille, i brist på annan dase, och varje gång innan han körde in den så sa han ”du behöver inte om du inte vill”. Då torkade det där nere ska ni veta mina vänner. Förväntade han sig extra creds för att han inte våldtog mig? Eller trodde han bara att jag låg med honom för att vara schysst mot honom, alternativt för att skada mig själv som en produkt av självdestruktivt beteende, och försökte därför visa lite omtanke, vara snäll, och tycka synd om mig?
Tack. Varje text och varje ord leder lite närmre till upplysning.
Jättebra skrivet.
Jag har hängt på feministbloggar så länge jag kan minnas och skrivit i flera år men INGEN text har träffat så mitt i prick, för mig, som den här. Förutom att den är välformulerad så sätter du fingret på ett problem, så abstrakt, att jag aldrig funnit orden. Jag har haft relationer med flera olika sorters män: Den som våldtar med underförstått hot om våld, den som tjatar/manipulerar sig till sex och den snälla killen. de två första typerna och det de gjort mot mig har jag koll på liksom min egen oförmåga att säga nej eller ibland spela med. Men problemet med att ha en sexuell relation till den snälla killen och allt som händer innan ordet nej har jag aldrig fått korn på. Det som gör det så svårt att säga ordet. Straffet med en tyst rygg om en ändå gör det. Jag VET inte alltid OM jag vill ha sex och det tog tid att hitta en man som är tillräckligt lyhörd för att inte kräva ett svar. Detta har bara skavt och gjort ont utan att jag hittat kärnan till smärtan.
Jag vill tacka dig för den här texten: TACK!
på vilket sätt är det en snäll kille om han vänder ryggen till när han blir nekad sex?
Jag var nog otydlig jag menar ”snäll kille” inom citationstecken och ”snäll kille” som i inlägget ovan. De som ser sig som snälla, de som de flesta ser som snälla men som ändå gör svaret nej svårt att uttala och utövar makt.och som frågan ställs till i slutet av inlägget ”är du fortfarande en snäll kille då?”. Det finns inget snällt i det jag beskrev och inga ursäkter för att bete sig så. Men när jag var yngre så var det svårt att sätta fingret på vad problemet var och dessa ”snälla” är ganska bra på att få en att vända det mot sig själv. Det här inlägget satte fingret på något som snurrat i min hjärna länge.
okej, jag förstår.
Jag blir bestört när jag läser och inser hur mycket ”heterosexuella” kvinnor lider i sina sexliv. Hur utsatta kvinnor är. Jag är i princip lyckligt omedveten om hur svårt det kan vara, iom jag praktiserat lesbiskt samliv.
Min fråga är hur ni ”heterosar” orkar kämpa på i den förnedring som heterosamliv innebär. Varför ni inte bara kapitulerar och går över till kvinnor istället.
Jag fattar fullt ut att du blir bestört, det ÄR helt sjukt. jag hittade efter många nitar en bra, feministisk och ödmjuk man, som jag älskar men skulle det bli slut kommer jag att välja och prioritera relationer med kvinnor för jag skulle aldrig orka ”leta” eller engagera mig i en ny man. Jag har blivit krass och vill aldrig mer ”spela spelet” nu när jag provat en relation utan det.
Att behöva kämpa så mkt måste verka sjukt ur ett utifrånperspektiv…
Superbra skrivet! Tack!
Och folk säger att det är kvinnor som sitter på den sexuella makten. Tsss.
Jag har läst texten säkert femton gånger nu. Så otroligt viktig text för mig. Den ger mig kraft och styrka.
Tack för denna text, du sätter verkligen ord på något som man inte ofta talar om… Kram och tack igen!
Jag tycker att det vore fantastiskt om många killar kunde läsa och ta till sig det här, men känner tyvärr att det är att hoppas på för mycket.
Just den sista paragrafen ”/…/ Är du fortfarande en snäll kille då?” var så jävla spot on!
Oops, den här hamnade lite fel. Var tänkt som svar till kolumnen.
Blir så rörd av denna. Du sätter ord på känslor jag själv inte kunnat formulera. Tack!
HELVETE vad bra skrivet! Blir helt knockad typ som av en tsu-frigginn-ami av dina ords kraft. Fatta cool du kommer vara när du är 70 bast och tänker tillbaka på ditt liv. HI 555