Hej gullisar! Jag har skrivit en text om reproduktion, patriarkalt förtryck och barnfödarstrejk här som jag tycker ni borde läsa.
Här får ni ett smakprov:
Vad är egentligen grunden till patriarkatet? Frågan kan tyckas onödigt teoretisk, är det verkligen meningsfullt att diskutera ursprunget till något vi lever i?
Som feminist är det lätt att hamna i att beskriva patriarkatet som något helt obegripligt, ett absurt förtryck som bara kommit till oss från ingenstans. Det är inte konstigt, ofta används förklaringar till patriarkatet emot oss. När antifeminister förklarar grunden till förtrycket vi utsätts för så använder de det också som ett argument för att rättfärdiga det. Vi måste analysera patriarkatet, men med föresatsen att vi ska krossa det. Alltså inte bara ett förment ”objektivt” beskrivande av sakernas tillstånd, utan en analys som syftar till att ta fram medel för att förändra samhället.
Vill även påpeka att detta med patriarkatmodeller är typ det mest intressanta jag vet, så skriv jättegärna vad ni tycker om denna materialistiska analys som jag håller mig till.
Jag håller inte med om att man måste strejka från födandet för att bekämpa patriarkiet. Tvärt i mot så tror jag att det är bättre att få barn just för att bekämpa patriarkiet. Inte ett måste, men positivt, definitivt! Som singel. Eller i en ”kvinno-familj” (behöver inte vara lesbisk, men ändå bättre att vara flera kvinnor som bor tillsammans än att bo med en man).
Hur/varför bekämpar detta patriarkiet? Genom att barn, pojkar som flickor, inte växer upp med den ”macho-kultur” som underbygger och förstärker den patriarkalska kulturen som omger oss. Nu är inte alla män färgade av den, men när barn växer upp utan en man som kan vidareföra den kulturen så är faran för att dom själva blir en del av den så mycket mindre.
För många kvinnor är det viktigt att få barn, kära du. Inte för att vara en del av patriarkiet, men för att det är en enorm upplevelse att få barn. Det är en fantastisk kärlek som ligger i att ha barn.
Jag har flera ggr skrivit att barnfödarstrejk också kan innebära att inte reproducera på patriarkatets villkor. Att det är viktigt för många att få barn betyder inte att det inte skulle vara en rimlig metod att strejka, kära du. Många kvinnor tycker att det är viktigt att leva i heteromonogama relationer och att raka benen också.
För många ciskvinnor är det också något de blir itutade från barnsben, att det är enorm upplevelse att få barn. Om vi hade fått veta att det, precis som allt annat, är olika från person till person så hade nog betydligt färre personer valt att skaffa barn i desperat försök att inte gå miste om denna enorma upplevelse.
Jag och en kollega pratade för ett tag sen om att det nog spelar väldigt stor roll att män generellt är starkare (och att den statistiska skillnad som från början finns pga olika testosteron-halter sen blåses upp och förstoras genom att kvinnor får höra att det är viktigt att inte styrketräna för mycket för då får de okvinnligt utseende och kommer inte att kunna attrahera män etc). Du har ju också skrivit om detta, hur t ex en man kan bära runt på en kvinna ”på skoj” och därmed markera att ”haha, jag kan göra hur jag vill med dig pga min överlägsna styrka, du är hjälplös inför mig”. Sen är väl kanske inte detta GRUNDEN till patriarkatet, men tror ändå det spelar en jätteviktig roll för att upprätthålla det hela – viktigare än vad man ofta erkänner.
Jag styrketränar rätt hårt och vill gärna bli så stor och stark som möjligt. Det är en så himla skön känsla bara att veta att man nog är ungefär lika stark som en slumpvis utvald man, inte mycket svagare som omgivningen tjatat om sen man var liten. (Sen menar jag inte att säga att alla kvinnor ska börja träna jättehårt och att detta skulle vara den rätta vägen för att krossa patriarkatet, finns ju alla möjliga olika skäl till att inte träna. Men tror vi behöver uppmärksamma väldigt mycket hur den här ”killar är starkare”-grejen bidrar till förtryck.)
Det kan såklart ha bidragit till ojämlikhetens början men jag tror att upprätthållandet av maktobalansen snarare handlar om vilka gränser en tilldelas. Barn kan ju tex ofta göra vuxna oproportionerligt illa i förhållande till deras faktiska styrka i relation till den vuxna – detta för att barn inte har samma hämningar som vuxna oftast har. Småflickor får tidigt lära sig att de inte får slåss på samma villkor som pojkarna och det bär vi med oss även som vuxna.
Jo, det är ju också en viktig komponent, men som samspelar väldigt mycket med att tjejer aldrig tillåts glömma bort att killar brukar vara starkare… Men visst, om tjejer hade uppfostrats till att vara helt ”gränslösa” och typ blev helt galna när en kille började bära runt på en tjej mot hennes vilja, så skulle detta knappast vara ett så roligt ”skämt” från killens sida (eftersom han knappast skulle vilja skämta till priset av att få typ hårtussar losslitna från skalpen och sparkad i magen och skrevet och var foten nu kommer åt).
Tror personligen det är bra mycket viktigare att män lär sig använda våld. Även om kvinnor är svagare så tror jag få män hade gett sig in i bråk med kvinnor om vi var lika våldsbenägna, det suger ju fortfarande att bli skadad.