Idag har det cirkulerat ett citat på facebook från ett inlägg av Fredrik Segerfeldt, som handlar om vänsterns ovilja att svara på frågan vilket samhälle man helst skulle välja att leva i, ett jämlikt och fattigt eller ett rikt och mindre jämlikt.
Jag har inga problem med att svara på frågan; jag skulle välja det senare alternativet. Det låter nämligen som en jävla dröm ur ett jämställdhetsperspektiv, en socialistisk utopi. En inkomstskillnad som är så liten är vi extremt långt ifrån, idag handlar det snarare om att vissa tjänar flera miljoner och andra lever ur hand i mun.
Det behöver inte vara millimeterrättvist, i alla fall inte för min del. Det som provocerar med dagens samhälle är att vissa människor vältrar sig i överflöd medan andra inget har. Ett överflöd som dessutom tär på miljön och som ofta har producerats av personer som har det betydligt mycket sämre.
Jag tycker att det är givet att man ska diskutera vad det finns för möjligheter att omfördela samhällets rikedomar. Vissa sätt fungerar såklart mindre bra, men det handlar om att testa sig fram. Jag kan i alla fall säga att om jag fick välja mellan ett samhälle där några få hade väldigt mycket pengar och vissa knappt klarade sig och ett samhälle som visserligen hade mindre pengar i genomsnitt men där fler hade det bra så skulle jag välja det senare. Det har jag inga problem med att stå för.
Nu är det emellertid inte så att man kan välja hur som helst utan man måste ju ha en hållbar metod för att uppnå jämlikhet och det är ju det som är utmaningen just nu.
Slumpen gjorde att jag läste denna din bloggpost direkt efter att ha sett följande:
http://www.youtube.com/watch?v=ZFI7NtsmHuk&feature=youtu.be
… vilken svarar på dina frågor hur det kommer sig att ’”vissa tjänar flera miljoner och andra lever ur hand i mun” och vad som bör göras åt saken.
Och nej, svaret är inte ”omfördelning med hjälp av skatter och bidrag” eftersom:
1. Då angriper man symptomen, inte grundorsaken, och
2. Skatter bestraffar de där som tjänar 30000 kr när andra tjänar 20000 kr, trots att denna grupp inte gjort något fel. De verkliga skyldiga, de som tjänar miljoner på andra människors bekostnad, kommer undan eftersom de kan manipulera politikerna till att inte beskatta just deras inkomster.
Det är onekligen en rimlig kritik. Därför ska man aldrig sluta jobba för att hitta nya sätt att omfördela rikedom på.
Men alla tänkbara ”nya sätt att omfördela rikedom” är ju dömda att misslyckas, eftersom de fallerar på punkt 1 ovan: om rikedomen behöver omfördelas, så är skadan redan skedd, och det enda man ägnar sig åt är att angripa symptomen.
Min uppmaning är därför följande: ta reda på grundorsaken! Hur kommer det sig att vissa tjänar miljoner på andras bekostnad? Vad är det för trick de använder sig av? Videon jag länkade till ovan ger en tänkbar förklaring, som på intet sätt kräver några avancerade ekonomiska kunskaper eller bygger på någon speciell ideologisk uppfattning, men om du inte finner den trovärdig så får du gärna framföra var du anser resonemanget brister.
Grundorsaken är ju att människor har roffat åt sig från andra i alla tider vilket lett till extrema ojämlikheter i innehav. Håller inte riktigt med om att man inte ska angripa symptomen. Är såklart bättre att angripa grundorsaken om man lyckas, men symptomen duger bra. Also att ojämlikheten leder till andra problem, så oavsett grunden så är det vettigt att stoppa den då det ej är ett isolerat problem.
Väl skrivet! Jag tycker att frågan misslyckas på ännu en punkt: Frågeställaren verkar anta att pengar har något slags fast värde. Utifrån det lilla jag kan om samhällsekonomi tycker jag inte att det är orimligt att välja scenario 1, för hur mycket folk tjänar i kronor har väl ingen effekt på hela samhällets ”värde”? Alltså, deflationen skulle ju bara göra så att kronorna ökar i värde, vi skulle inte plötsligt få färre resurser i samhället. Sen om man anser att samhället inte kan utvecklas utan löneskillnader så är ju det en grej, men då får man väl argumentera direkt för det i stället för att ställa korkade frågor.
Ja, fast den välvilliga tolkningen är väl att personen, även om hen kanske uttryckte det slarvigt, tänkte sig att inflationsjusterad BNP/capita, det man använder för att jämföra länder i t.ex. Gapminder, skulle sjunka i scenario 1.
Troligen tänker han ju så.