Falsk trygghet.

Det är såklart fruktansvärt att taxichaufförer som våldtagit kunder fortfarande får stanna i tjänst, även fast de blivit dömda. Visst, när man suttit ut tiden i fängelse så har man avtjänat sitt straff, men det gör inte att man är lämplig att återigen jobba inom samma yrke. Det var dock inte det jag tänkte skriva om, utan en reflektion kring trygghet.

Människor inbillar sig ofta att de är trygga när de åker taxi. Det är man väl förvisso i en majoritet av alla fall, men långt ifrån alltid. Egentligen är man ju i en bra mycket mer utsatt position om personen som kör skulle få för sig att göra något. Man är ju i högre grad beroende av en enda person när man sitter i en taxi, förutsatt att man är ensam då. Ändå råder man ofta kvinnor att ta en taxi hem från krogen om det blir sent, för inte ska man gå! Det kan ju vara farligt, man vet aldrig vem som går omkring på gatorna. Ironin i att vissa råkar illa ut för att de av säkerhetsskäl tar taxi istället för att gå är dräpande.

Jag menar inte att man inte ska åka taxi. Om man inte orkar gå, om det är kallt eller långt hem, då ska man absolut ta taxi. Men om man tar taxi för att man inbillar sig att det är säkert så gör man ett misstag. Riktigt säker blir man ju som bekant aldrig, inte ens i sitt eget hem. Jag vet inte vilka skäl kvinnan som skrivit artikeln hade för att ta taxi, men jag vet att många tar taxi för att de inte vågar gå hem.

Detta kan å ena sidan leda till slutsatsen att man ska gå omkring och vara rädd hela jävla tiden, men det kan precis lika gärna leda till slutsatsen att det är sjukt orimligt att anpassa sitt liv efter de faktiskt förhållandevis små riskerna som finns för att bli våldtagen. För man kan lägga tusentals kronor på taxi, tusentals timmar på att oroa sig för vilken väg man ska ta, och ändå bli våldtagen. Så jävla onödigt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *