Det finns ett begrepp som dykt upp en del på sista tiden, nämligen ”femininitetshat”.
Jag tycker absolut att det finns en mening med att diskutera hur sånt som förknippas med kvinnor och ”klassisk” kvinnlighet föraktas. Det är intressant att se hur det som i patriarkatet ständigt åläggs kvinnor (såsom smink, inredning, vissa kläder, handarbete och så vidare) också ses ner på just för att det förknippas med kvinnor. Att även de kvinnor som gör allt för att anpassa sig blir nedtryckta på grund av detta.
Däremot har jag problem med en användning av ordet som en slags ersättare till ”kvinnohat”, som jag har sett i vissa sammanhang. Problemet med detta är att det helt exkluderar alla de kvinnor som inte iklär sig kvinnligt kodade attribut men fortfarande utsätts.
Om jag ikläder mig feminint kodade attribut så är det såklart annorlunda än om någon som uppfattas som man gör det. Effekten för mig skulle troligen vara att jag bli accepterad i högre grad, samtidigt som jag såklart skulle utsättas för samma kvinnohat som jag blir nu. Kvinnohatet jag utsätts för försvinner ju inte för att jag iklär mig manligt kodade attribut, snarare tar det sig en annan form.
Jag anser att ”kärnan” i kvinnohatet är att människor anser sig ha rätt till min kropp, att de har rätt att kommentera min kropp och så vidare. Att ramarna för vad jag får göra med min kropp är väldigt snäva. Detta drabbar mig oavsett vilka attribut jag iklär mig. Jag kan anpassa mig mer eller mindre efter detta, men ramarna består. Det finns inget sätt för mig att framträda på som befriar mig från detta. Även om jag ”passar in” så kommer män anse sig ha rätt till min kropp. Det är liksom det det innebär att ”passa in” som kvinna. Att vara kvinna i detta samhälle är att utsättas för förtyck, är att anses vara ett objekt för mäns njutning. Det en kan uppnå genom att ”passa in” är att anses vara ett dugligt sådant objekt för njutning.
Ett annat problem jag har med begreppet är att det insinuerar att de män som anammar ”feminina” uttryck skulle bli drabbade av samma sorts hat som jag. Att män som närmar sig femininitet kan straffas för detta är ju ingen hemlighet, däremot är det absolut inte på samma premisser. Det kan även hända att män som anammar femininitet på ”rätt” sätt får fördelar på grund av detta. Och framförallt; mannen kan ju ta av sig dessa attribut och fortsätta vara man, med all makt och alla privilegier detta medför.
Inte ofta men jag har upplevt ett par gånger att kommentaren ”det där är ju så typiskt kvinnligt” kan sägas med lite nedlåtande ton, även bland feminister. Kan ex handla om att en beskriver ett sätt en reagerat på i en viss situation, ex att en tagit på sig mycket ansvar över något. Och någon svarar ”typiskt kvinnligt” vilket det ju visserligen är men det är ju inte automatiskt dåligt för det. Trist att kvinnligt beteende ofta ses som något sämre..
Även om allt kvinnligt är nedvärderat och föraktat (och det är det ju absolut) så upplever jag att en som feminint läst individ snarast belönas om en använder sig av kvinnliga uttryck (inom de snäva ramarna givetvis. en får ju förstås inte gå över gränsen åt andra hållet heller). Min personliga erfarenhet är att många män reagerar mycket negativt, ofta med direkt aggressivitet, på en person de uppfattar som kvinna men som inte har ett kvinnligt uttryck (utseende givetvis, men kanske framförallt i sätt och egenskaper). Snacket om att det är positivt att vara pojkflicka eller bete sig som ”en av grabbarna” gäller bara så länge det samtidigt inte finns några tvivel om att en _egentligen_ inte är en av grabbarna, en får aldrig på riktigt förvänta sig samma respekt och position och bemötande.