Det har ju varit ett himla rabalder kring den här hockeytränaren som beskrev olika spelstrategier genom att jämföra med hur man skulle ta sig an olika typer av brudar, helt i enlighet med den generella machokultur som råder inom sportens värld *fördomsfull*. Lady Dahmer har skrivit om det hela och tycker att tränaren ska skaffa sig ett nytt jobb med omedelbar verkan.
Och jag kan väl känna lite såhär, att jag tycker att det är himla upprörande att den här typen av grejer förekommer men jag tycker ärligt talat inte att man för den sakens skull ska säga upp en på andra sätt uppskattad tränare. Varför?
- Att säga upp folk så fort de passerar gränsen skapar en falsk trygghet, man tror att man gjort sig av problemet med sexismen fast den troligen finns kvar hos andra personer, om än inte lika uttalat. Bättre då att man tar till någon slags handlingsplan för att förbättra genustänket generellt inom klubben. Föräldrarna, riksidrottsförbundet och resten av klubben har ju trots allt reagerat på detta och blivit medvetna. Det är ett ypperligt tillfälle att skapa diskussion om värderingsgrunder.
- Folk tenderar att bli bittra på ”genusmaffian” och i det här fallet där det rör sig om en uppskattad tränare så tror jag att det är korkat att kräva uppsägning.
- Det är faktiskt lite som så att en vettig genusmedvetenhet inte är det enda kriteriet för att man ska vara lämplig att ha med barn att göra. Om denna tränare är en person som har betytt mycket för barnen och varit uppskattad så tycker jag att han ska få en chans till, givetvis på premissen att han erkänner sitt misstag och inte gör om det.
Jag tycker att det är dumt att ständigt kräva uppsägning så fort någon gör fel och jag tror inte att det är ett förhållningssätt som gynnar feminismen, inte alls faktiskt. Snarare får det oss att framstå som rabiata och kompromisslösa och det är väldigt negativt. Problemet med sexism försvinner inte för att den här tränaren försvinner, det skapar bara en falsk trygghet. Snarare ska man visa tydligt att den här typen av agerande inte är okej, men samtidigt uppskatta honom för det han gör som är bra.
Att döma ut folk för alltid kommer inte skapa ett jämställt samhälle, det skapar bara en situation där folk upplever att ett särintresse får styra alldeles för mycket. Feminismen måste fokusera på att förbättra det befintliga, inte på att ta bort allt som inte passar in.
Bra sagt!
Nu är du säger det så håller jag faktiskt med. Är tränaren uppskattad av barnen så gör det kanske bättre intryck på dem ifall han erkänner att han gjort fel och talar om att det inte är okej att göra så, istället för att bli uppsagd, som, som du skrev, gör att de vänder sig emot ”genusmaffian” istället 🙂
En politisk rörelse som tar ifrån folk det dem uppskattar blir såklart impopulär. Därför måste man alltid göra en noggrann avvägning i fall som dessa.
Ja, det är väl i såna fall om han inte alls skulle ta till sig av kritiken och fortsätta med sitt beteende som avsked är aktuellt.
Varför är det plötsligt ett problem att skolpojkar får höra nedsättande ord om kvinnor från en innebandytränare när det för ett par veckor sedan inte var något problem för samma skolpojkar att få hör nedsättande ord om män i föreställningen Scum-manifesto på teatern?
Är det alltså OK för pojkar att få höra att män är djur som inget annat förtjänar än att dö än att de får höra om taffsningar på tjejer och att riva sönder tjejers kläder?
Det är en viss skillnad på en pjäs med ett politiskt budskap och hockeyträning. Du förstår nog själv varför.
Tycker inte heller att han ska sägas upp. Man borde försöka resonera med honom istället och ge honom en varning. Händer det sedan fler gånger, trots försök till resonemang och försök att få bort det dåliga samt lyfta fram det bra… ja, då kanske man kan fundera på att byta ut honom.
Tycker hur som helst att det är mycket beklagligt att detta förekommer inom sporten, men precis som du skriver inte förvånande. Tyvärr. Klart det finns snälla fina fotbollskillar/hockeykillar/whatever, och klart det finns tränare som inte beter sig så… men tyvärr är det väldigt vanligt med misogyni och manschauvinism inom olika sporter, där lagen består av män.
Min lillebror spelade hockey ett tag och även han har upplevt den förnedrande kvinnosynen och hur kvinna (eller mer populärt: kärring) används som skällsord. Så inget av den här sorten förvånar mig, däremot gör det mig lätt irriterad. Det värsta är ju att det ursäktas med att det är skämt. Okej, de kanske ser det så- men det blir inte roligare för det. Ser ärligt talat inte humorn i det hela, dessutom kan man ju fråga sig hur jäkla fint det är att dra alla män över en kam då: de måste tydligen lära sig spelstrategi genom att snacka om det i form av kvinnor och sex, för det är visst det enda som män förstår? Suck…
Jag håller helt med dig. Jag tror att problemet är att man försöker lösa strukturella problem med individuella lösningar. Om man skulle sparka alla sexistiska tränare inom idrotten skulle det inte finnas många kvar. Istället behöver man lösa de strukturella problem som finns i hela idrottssfären, men som bubblat upp till ytan här. Vilka värderingar premieras inom idrotten? Vilka personer söker sig till idrotten? Vilka personer stannar inom idrotten? Varför?
Jag funderar på hur man ska göra. Vi delar ut mycket bidrag till ungdomsidrotten. Kanske kan man villkora bidraget med ett krav på tydligt och progressivt jämställdhetsarbete och normkritisk utbildning? Bara ett förslag jag funderar på.
Kanske skulle det också vara bra att bryta upp den separatistiska berlinmuren inom idrotten. Ett första steg skulle kanske kunna vara att få klubbar låta lagen träna med varandra. Jag tror att iallafall vissa av männen skulle sluta använda kvinnoanspelande skällsord då, och det skulle bli svårare för resten.
Många klubbar i fotboll kör med matcher mellan de yngre ungdomslagen och dam a-laget. Så det är inte jätteovanligt att yngre killar får möta tjejer ibland. Men det hade nog inte varit någon dum idé som du skriver om de tränade tillsammans också. Vi spelade mot tjejerna när vi var 13-14 har jag för mig och man skärpte säkert till sig om hur man betedde sig då.
SISU har faktiskt villkorade bidrag. På min tid när jag spelade fotboll handlade det dock väldigt lite om genusbildande, utan våra tränare pratade väldigt mycket om antirasism och antidoping genom kurser de hade gått via SISU. De har säkert jämställdhetsarbete som kurser nu också. Vi kunde använda dem pengarna för att åka på turnering i Ungern, så jag är säker på att de tar dessa kurser seriöst eftersom det handlar av stora pengar. SISU gjorde då också stickprover på att budskapet mottags av ungdomarna. Jag tror generellt att bilden av amatörsporten som en grogrund för machokulturen är fel, men jag kan kanske bara haft tur med mina tränare.
Och fotbollens ikoner globalt de senaste åren har ju snarare varit metrosexuella än macho om man nu skall generalisera (Feminina Torres, Beckhams manpurse, ensampappan CR7, Xavi och Messi som är 30 cm för korta och hundra ordförråd för blyga för att vara alfahanar. Rooney är väl undantaget som är den klassiska machomannen). Hockey däremot har jag noll koll på.
Trevligt med mer info. Kul att det finns visst genustänk ändå.
Tror att det har börjat komma in lite genustänk även i idrotten i Sverige. Hoppas på mer.
Det som jag ser som ett problem här är hur det förklaras bort och ses som skämt och att folk inte riktigt verkar ta till sig just hur allvarligt budskapet är. Även föräldrarna viftar bort det.
Fast många tar det på allvar också.
Jag ser det inte som en feminstgrej att han får sparken. Sånt därnt sexuellt material är inte ok att pracka på 14-åriga pokjar.