På senaste tiden har frustrationen över feminismen lagt sig som en våt trasa över mig. Jag blir beklämd, främst över mig egen oförmåga att definiera vari mitt obehag ligger. För å enda sidan blir jag trött när folk håller på att bråka om en massa menlös skit, å andra sidan är jag verkligen ingen sån typ som tycker att vi ska ha ett ”trevligt” debattklimat framför allt annat.
Jag gillar när det finns intern debatt och jag är inte den som blir obehaglig till mods när folk blir arga eller tar till grova ord. Däremot blir jag trött av käbbel. Och käbbel, det är verkligen vad jag känner att de senaste dagarnas feministdebatt har präglats av.
Troligen beror detta på att allt jag ser av andra feminister är på internet, och då blir det lätt så enahanda och enkelspårigt. Kanske hade det varit mer uthärdligt om jag hade folk att diskutera med öga mot öga.
Vad som blir jobbigt är när man upplever att man inte vågar yttra vad som helst för att vissa är fruktansvärt dömande. Fan vet jag om någon skulle bry sig egentligen, men jag har bara uppfattat en så otroligt hätsk stämning bland feminister på sista tiden. Det känns som att vi bråkar mer internt än någon annan politisk grupp, och jag vill verkligen verkligen inte att det ska vara så.
För första gången i mitt liv känner jag mig liksom rädd för de som ska vara mina egna. Jag vill inte att det ska vara så och jag försöker att inte känna så, men så är det.
Ja jag håller med, även om du säkert inräknar mig i det du kallar för ”käbbel”. En sak du kanske borde tänka på när du skriver att du nästan är rädd för att uttala dig… Alltså, det är DIG man är rädd för. Det är DIG man inte vill hamna i debatt med och det är DITT gillande man gärna vill ha. Ha gärna det i baktanken. // Jenny P
Fint sagt av dig. Jag tror det är lätt att man kvarhåller ngn slags bild av sig själv som underdog även då man kommit upp sig lite i vissa kretsar.
Jag kan inte annat än att hålla med Jenny lite här, det är dig man inte vill hamna i debatt med för du ger dig inte och du är hård i ditt sätt att argumentera. Själv uppskattar jag det, för det visar på att du har tänkt flera varv INNAN du öppnar munnen och har kött på benen.
Men gällande debattklimatet jag mest följer i tystnad, jag kan inte låta bli än att älska det. Inte så att jag gottar mig i drama (jo lite faktiskt) utan för att det är kul med en kakofoni av olika feministiska röster. Så skönt att slippa feminister eller kvinnor från en enda mall. Det jobbiga jag tycker är hela det här fördömandet av debatten. Låt folk diskutera HERREGUD. Lady Dahmer kan vara sjukt hård och fördömande mot andra, kan man inte då få utgå ifrån att hon isådanafall kan ta att bli kritiserad innan folk blir helt utom sig och ropar mobbning? Jag tyckte också Ellens inlägg var dumt och onödigt men så himla farlgit var det väl inte? Hon har ju förklarat sig. Jag uppskattar både Kvinnopartaj och LD och din egen blogg och jag är så himla glad över att debatten förs av en brokig skara, det finns plats för både Quetzalas och Blondinbellas liksom.
Sedan är det många som snackar om att KP är flera och LD bara en men det stämmer ju inte alls. LD har många fler läsare och dessutom har hon allt som oftast Wallin och Fridén med sig i debatter (jag har ofta tyckt att de medför ett obehagligt debattklimat där någon ensam uppstickare får deras outtröttliga högafflar efter sig).
KP uttrycker sig jävligt klumpigt ibland, men det gör LD också. Skillnaden tycker jag är att KParna står för detta, de ursäktar sig inte medan LD allt som oftast anser att vi ska ha överseende med att hon uttrycker sig illa och ändrar åsikt hela tiden. Sen hajar jag att KP blir irriterade på LDs sätt, för okej nu blir det skitpersonligt här men LD kan vara jättehård mot en ensam uppstickare som hon inte imponeras av men jag får ofta intrycket av att hon ställer sig in hos de med mer ”makt” tex KParna nu när de börjar bli omtalade och Anitha Schulman och liknande. Jag kan förstå att det kan uppfattas som lismande.
Nu Fanny vill ju inte jag frånta dig rätten att uppleva ett debattklimat på ett visst sätt, jag håller bara inte med dig och var tvungen att skriva min syn på det hele någonstans.
Vilken vacker kvinna du är.
Tack!